Det var knappt en vecka efter att jag deltog i ett samtal om konst i heliga rum, som jag blev frälst av en konstnär i en avsakraliserad kyrka. Frälst? Jag kan bara säga detta: att aldrig har någon hållt min hand så som Marina Abramović scenkonstnärer.

Ärligt, ibland har jag svårt att förstå hur en kan vara så övertygad i sin religiösa tro. Paradoxalt nog har jag minst lika svårt att förstå hur en inte kan vara övertygad.

Beroende på var jag vuxit upp hade jag kunnat vara muslim, jude, katolik – men nu växte jag upp i Sverige och blev kristen.

Idag, 16 år senare, fogas bilden av tiotusentals stockholmare arm i arm på Sergels torg till mitt ”bildbibliotek” och jag känner stor tacksamhet denna måndag att det är naturligt att en interreligiös minnestund är utlyst på Sergels torg i eftermiddag. Som om det nu sitter i ryggmärgen att vi hör samman i både glädje och sorg.

Jesus visar på ett sätt att bygga mänsklig gemenskap och distanserar sig från herrarnas härskarteknik och furstarnas maktutövning. Han vill ingjuta mod i dem som vill följa honom: Modet att leva utan facit.

Är det inte på tiden att vi, religiösa företrädare och medlemmar i interreligiösa nätverk visar att även vi står enade mot mäns våld mot kvinnor och för jämställdhet? För det bästa sättet att åstadkomma förändring är alltid tillsammans.

Att leva som man lär handlar denna krönika om. Och om samvets-och yttrandefrihet inom katolska kyrkan och 15 präster som undertecknat ett förslag till reformer. Ett upprop som de bestraffats för.

Trots att tron på den hjälplöse guden utgör det unika i den kristna tron, verkar det som om kyrkorna tvekar att ”marknadsföra” det budskapet? Ändå är det intimt förknippat med tron att Gud blev människa. Inte det omvända: att en människa blir gud.

Mitt i möbelmässan konstaterar jag att religionerna är relativt samstämda om att tingen är en omväg till Gud. Ändå har ingen helt avstått från form och design som språk och uttryck. Tvärtom kan man konstatera att ingenstans har kreativiteten tagit sig så underbara uttryck som i religionernas liv.

Jodi Bjornstad Houge från USA besökte i oktober förra året Stockholm tillsammans med sin vän och prästkollega Nadia Bolz Weber. De grundade redan under studietiden varsin ny församling i Nordamerikas evangelisk-lutherska kyrka (ELCA) som båda växer så det knakar. Are Norrhava har tidigare skrivit på Dagens Seglora om Nadia och House for All Sinners and […]