En ny terrorattack, nu i Bryssel. Rädslan sprider sig, oförsonligheten växer, människor grupperas och kategoriseras.

Vänd andra kinden till

Olle Sahlström

En ny terrorattack, nu i Bryssel. Rädslan sprider sig, oförsonligheten växer, människor grupperas och kategoriseras. Slut upp för det fria, öppna och demokratiska samhället, manar Europas statsmän och politiker. Och besvarar terror med terror, lägger ut bombmattor i Syrien, sänder iväg drönare. Möter våld med våld. Vilket IS önskar; Europas befolkningar vänder sig i rädsla mot muslimer som tänks drivas i famnen på IS, och Syriens, Iraks och andra arabiska länders befolkningar förväntas vända sig mot ”korsfararnas Europa” och USA, samma länder som styrde och ställde i Mellanöstern och i Nordafrika tidigt 1900-tal likt herremän. Minnet är inte kort och mycket av den förödelse vi ser idag i Syrien och Irak är skapat av en krigisk kolonialism som på nytt drar sina svärd.

Jag ser en samtida våldskult av närmast babyloniska mått som inte bara visar sig i Islamiska Statens krig och kriget mot den. Den visar i Europeisk högerradikalism och en oförsonlighet som tar strypgrepp på hela samhällen. Och det var med den insikten en pilgrimsvandring ägde rum sommaren 2015.

Vi vandrade från Göteborg till Karlskogas vapenfabriker. Vi hade ingen organisation bakom oss. Vi ville gå vägen, möta människor med erfarenhet av krig, flyktingskap och vapenexport. Vi ville lyssna på andras erfarenheter, öva oss i att lyssna uppmärksamt och förutsättningslöst fyllda med frågor. Ja, egentligen leva ett alternativ;

Hur ska vi förstå att Sverige tillhör toppskiktet av de länder som per capita tillverkar och säljer flest vapen? Ett land som, trots den senaste kovändning i fråga om asylrätt, ser sig som moraliskt föredömligt, ett land med öppet hjärta?

Den svenska opinionen är delad i synen på vårt flyktingmottagande. Vi klarar inte att ta emot fler hävdade Stefan Löfven. Men det jag ser, från min horisont som frivillig för ett flyktingboende, är dagliga hinder för ett bra mottagande och ett aktivt stöd för de som flytt krigen som reses av orimliga regelverk, extremt stelbenta myndigheter och en nära på total brist på dynamisk samordning mellan myndigheter. ”Flyktingkris” säger regeringen, men jag tycker att ordet ” svensk myndighetskris” ligger mer nära sanningen.

Och när vi vandrade i den svenska sommaridyllen och besökte en flyktinganläggning i Skara tyckte jag att mina bistra erfarenheter av svenska myndigheter bekräftades. Som de också bekräftades i vårt möte med asylflyktingar i Mariestad. Med en mun sade de: Över en natt förändrades hela det mentala tillståndet i Syrien när vapen började strömma in över landets gränser. När det blev lika lätt att köpa en kalaschnikov som att köpa en bit bröd. Kriget enda vinnare är den internationella vapenhandeln.

Hur reagerar jag, vi, när rädsla griper tag i oss, när vi ser hur en våldskult firar sina triumfer? Jag kan dra mig undan, fly, tystna, krympa ihop. Eller så kan jag svara med samma mynt; möta våld med våld, stödja krigiska operationer i eget och annat land, besvara oförsonlighet med oförsonlighet, bli hård i en hård tid.

Men vi som vandrade sommaren 2015 till Karlskogas vapenfabriker ville något annat. Vi ville gå en tredje väg, varken svara med samma mynt eller fly fältet. Evangeliernas väg, Gandhis, Martin Luther Kings väg.

Med Bibeln i hand gick jag från Göteborg till Karlskoga. Vände och vred på orden i Matteusevangeliet 5:38-48 med stöd av teologer som Walter Wink, Marcus J. Borg och Ched Myers.

Vad är det att ”vända andra kinden till”, ”låt honom få din mantel också” och att gå ytterligare en mil? En ödmjukhet som gränsar till underkastelse, en fromhet som får mig att knäppa mina händer i andanom och i bön för den som slår mig? Kort sagt; manar Jesus mig och andra till passivitet eller aktivitet, vill han med sina träffande liknelser mana oss att vika oss för förtryck och våld eller vill han att vi ska göra motstånd och hur ser i så fall det motståndet ut?

 

3 kommentarer på “Vänd andra kinden till

  1. Else-Britt Kjellqvist skriver:

    Hej! Min tolkning av att ”vända andra kinden till” är att inte hämnas och ge igen än värre för då tar våldsspiralerna aldrig slut. Men det innebär inte passivitet, att acceptera och finna sig i våldet utan att som Kristus när han driver ut månglarna ur templet, att vettigt bruka sin heliga vrede.
    Gränser är kärlek och då menar jag inte nationsgränser utan att identifiera våldet hos sig själv och andra och sätta gränser för det; genomskåda och inte finna sig. Om man inte ser våldet, hämndlystnaden och hatet hos sig själv kan man inte heller se och sätta gränser för det i sin närmaste omgivning och därför måste man börja med sig själv. Och sen vägra att släppa ut det över andra utan bära sitt; först då kan det förvandlas och leda till utveckling och mognad.

    Att som Sverige tillverka och sälja vapen är en SKAM.

    Hälsningar, Else-Britt Kjellqvist

  2. John Nilsson skriver:

    Olle Sahlström:

    ””Flyktingkris” säger regeringen, men jag tycker att ordet ” svensk myndighetskris” ligger mer nära sanningen.”

    Hur man än väljer pekar ändå dessa ord mot sekundära ”kriser”. Den primära krisen handlar väl om den i Syrien, som väl kan sägas ha utlösts i samband med den så kallade ”arabiska våren”. På något sätt verkar denna primära kris helt bortglömd – en kris där man på den ena sidan har resterna av en socialistisk diktatur, och på den andra ett antal oppositionsgrupper, där de flesta har någon form av islamistisk ideologi i grunden. Konstigt, eftersom vänstern synes vara så islamvänlig här i väst, kan man tycka.

    Under kejsar Konstantin blev Syrien ett av kristendomens centra på 300-talet, men erövrades av muslimska araber på 600-talet, enligt Wikipedia. Så kan det gå.

  3. Olle skriver:

    Hej och ursäkta sent svar!
    Och jag väljer att ”svara” er båda samtidigt. Först om att ”vända andra kinden till”; min tolkning handlar också om en mycket konkret och handfast form av fredligt motstånd, att inte vika sig för förtryck. Och visst är krisen i Syrien det centrala; i min bok för jag också ett resonemang om att det är hög tid att i grunden ifrågasätta svensk vapenexport då den bidrar till krig och ofta innebär ett stöd till diktaturer.