Jag trodde aldrig att jag skulle bli en skoningslös författare men livet tvingade mig till det. Om du hör mig i himlen eller helvetet eller var du nu befinner dig så vill jag att du ska veta det. Det här är ofrivllighetens berättelse.

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle formulera mig i artikelform om Eurovision Song Contest, men här är jag och kan inget annat, skriver Susanne Grimheden.

”Först bombade regimen, därefter Ryssland. Muslimerna hade lämnat sina hem för tält i öknen. Även dessa bombades. När vi återkom för husarrest bad vi våra muslimska f d grannar om mjöl för att baka bröd – nattvardsbröd.” säger Jacques Mourad, prästen som var fånge hos IS och nu reser runt i Sverige.

Det senaste halva decenniet, och mitt under brinnande krig, har hon axlat ledarskapet för ökenkommuniteten belägen några mil utanför Nebek i Syrien. Houda Fadoul, som är grekisk-katolik, kom till Mar Musa från Damaskus vid 28 års ålder.

Förra sommaren var den syrisk katolske prästen Jacques Mourad kidnappad av IS. Det var det många som var. Men han lyckades till slut, efter fyra månader och 20 dagar av fångenskap, att rymma ut ur IS våld. Det är inte många förunnat.

Det blir inte jul hemma i Syrien i år för Jacques Mourad. När han talar om sin förstörda födelseort Aleppo är sorgen djup i hans röst. Det är nu han återkommer till att det är fullständigt ologiskt att utöva allt detta våld. Varför låter vi det ske? Inte bara i Syrien. I världen över, frågar Jacques Mourad, den kidnappade katolske syriske prästen som lyckades fly från IS.

Jag är van att stå i en flodvåg av honnörsord. När man gjort det så länge som jag gjort utvecklar man ett sjätte sinne för att urskilja hårda fakta i strömmen av vackra ord.

Alltså lyssnar jag på Franciskus som jag lyssnar på en politiker. Och då tycker jag inte alla de vänliga och pastorala orden för med sig så mycket verklig reformvilja i synen på kvinnor.

Tvärtom visar Franciskus med förslaget om en ny teologi för kvinnor att han sitter fast i en komplementär människosyn. En uppfattning enligt vilken Gud har skapat män och kvinnor som lika mycket värda men radikalt åtskilda i uppgifter. Till mäns uppgifter hör att leda och bestämma. Till kvinnors uppgifter hör att vara närande och att låta sig ledas av män, skriver Gert Gelotte.

Så kommer vi till prästämbetet. Och då gäller det ju att begränsa vigningen till män. Hur sker då det? Den romerska bibelkommission som studerade frågan i början av 70-talet sade att det inte fanns några bibliska hinder mot att öppna ämbetet för kvinnor. Samtidigt argumenterar den romerska hierarkin fortfarande med bibliska argument utan att darra på läppen det minsta. Det vanligaste torde vara att Jesus endast valde män till apostlar. Vi vet att det är ohållbart, att det bara var en biblisk tradition som hävdade det, att präster i så fall också borde vara fiskare och höra till den mosaiska trosbekännelsen och kanske helst också vara födda i Galileen … Men vi behöver inte raljera över argumenteringen. Den håller helt enkelt inte, skriver dominikansyster Madeleine Fredell som talade på Seglora smedjas fördjupningsssöndag om ”Påven Franciskus och kvinnorna”.

Terrorhot, hatbrott och religiös extremism. Det är lätt att få en bild av att människor från olika religioner ständigt är i konflikt. Men tre krissituationer i Norden visar hur katastrofer och kriser i stället kan skapa möten och samarbeten. Det handlar om diskoteksbranden i Göteborg, terrorattacken på Utöya och terrorattentatet mot synagogan i Köpenhamn, skriver gästkrönikören Elin Schwartz.

Våldsbejakande extremism och terrorism är två utmaningar där trossamfund kan spela en viktig förebyggande roll. Men det är också nödvändigt att uppmärksamma hur terrordebatten omgärdas av fördomar mot muslimer, skriver Elin Schwartz.