Det är bra om anställda ersätts av maskiner om de anställda får mera fritid, utan att för den delen behöva hamna utan försörjning. Ett sånt system skulle naturligtvis inte fungera om vi som fortfarande jobbar missunnar de arbetslösa deras fritid. När allt mer jobb görs av maskiner kommer en samhällsomställning att ske, menar

Johannes lär oss att världslig makt kan verka omöjlig att övervinna, men I slutändan är Gud coolare än både kejsare och Zuckerbergs, skriver Jonathan Wiksten.

De kapitalistiska demokratiernas världsliga förnuft leder till en ekologisk katastrof. Kanske behöver världen lite mer kristen dårskap, skriver Jonathan Wiksten.

Primitivism, men också tänkvärda funderingar om ett samhälle som i slutänden inte gynnar någon. Jonathan Wiksten skriver om boken ”En förtryckares frihetliga fantasier”.

Att ifrågasätta också det som inte funkar i demokratin har blivit ett helgerån. Därför har valet allt mer kommit att bli ett kval, skriver Jonathan Wiksten.

Nationalismen enar genom att splittra och kommer aldrig att bli något annat än just en exkluderande ideologi. I rak motsats till den inkluderande ideologi som kristendomen ska vara, skriver Jonathan Wiksten.

Jag vill inte moralisera över dem som inte arbetar, men Ace Wilders bidrag till mellon kunde ha varit en satir över Marie Antoinette, skriver Jonathan Wiksten.

De dagar kommer, då bekvämligheten tar överhanden och kollektivtrafiken helt enkelt är för omständlig. Hur ska samhället kunna ställa om, från ohållbar biltrafik till hållbara alternativ, när bussarna bara går en gång i timmen utanför storstäderna? Viljan finns, men når inte ända fram, skriver Jonathan Wiksten.

Radikalitet är oftast en fas och mycket politiskt engagemang slocknar vid 25-årsåldern. Men med förankring i tron kan avigheten och visionerna leva kvar, skriver Jonathan Wiksten.

Inför andras nöd väcks lätt en skam inför den egna otillräckligheten. Vad kan jag med mina begränsade resurser göra i mötet med samhällets mest behövande? Försöken till efterföljelse blir så lätt tafatta, skriver Jonathan Wiksten i sin första krönika som ordinarie krönikör i Dagens Seglora.

Kravet på neutralitet i värderingsfrågor är så starkt i liberalismen att den missar att ställa den grundläggande frågan, om liberalismen i sig själv är neutral. Vilket den givetvis inte är, skriver Jonathan Wiksten

Idag är det osäkert om det över huvud taget finns någon medelklass kvar. Även om många människor lever enligt en medelklass-standard är det ofta genom lånade pengar. Därför är det mer passande att skriva om ett stort ”prekariat”, en grupp som lever under alltmer osäkra förhållanden, skriver Jonathan Wiksten, kristen anarkist som är bokaktuell medförfattare till boken Att hoppas på ett annat system.