Råttan bet mig i fingret och jag tappade den på golvet i det lilla rummet där däggdjuren förvarades i väntan på att bli mat åt reptiler. I sin trånga bur, som var så låg att råttan inte kunde ställa sig på bakbenen, levde den med tolv andra råttor i ett ständigt paniktillstånd.

Råttor och gröna skolgårdar

Erikka Chapman

Råttan bet mig i fingret och jag tappade den på golvet i det lilla rummet där däggdjuren förvarades i väntan på att bli mat åt reptiler. I sin trånga bur, som var så låg att råttan inte kunde ställa sig på bakbenen, levde den med tolv andra råttor i ett ständigt paniktillstånd. Mitt försök att komma ovanifrån med stora händer för att lugna den var lönlöst.

Mötet med engagerade pedagoger i Malmös skolor har påmint mig om den panikslagna råttan. Med trånga skolgårdar, stora barngrupper och för lite personal kämpar pedagogerna för att nå fram till barn vars hjärnor är i stresstillstånd. (Det är alltså barnen som är råttorna i den här liknelsen och innan ni protesterar vill jag framföra att råttor är mycket intelligenta och sociala). Pedagogerna har stor kunskap och viktiga verktyg, men innan de kan börja undervisa måste de lösa problemen som uppstår för att barnen inte har utrymme att vara barn.

”Vi har fått ta in volontärer som lär barnen att leka”, berättade en pedagog på en skola. ”Annars slåss barnen bara.” På en asfalterad skolgård med begränsat utrymme finns inte mycket annat att göra än organiserade lekar. Min egen barndoms lekar i skolgårdens kilometerlånga skog(!) känns som en annan värld.

Vissa saker säger sig självt och just de brukar vi behöva bevisa med forskning. Forskning visar att när många råttor lever trångt ihop blir nivåerna av stresshormoner så höga att sociala mönster slås ut och djuren går till angrepp mot varandra. Annan forskning visar att trångbodda människor med för lite egen tid får en minskad förmåga till att känna empati.

Forskning i all ära, men egentligen räcker det att fråga Malmös lärare vad som händer om för många barn trängs ihop på en liten yta. Lärarna som på rasterna öppnar ytterdörren till de barn som behöver kissa och inte själva kan komma in genom de alltid låsta dörrarna.

Som trädgårdsingenjör berättar jag gång på gång om forskningen som visar hur gröna växter ändrar hormonbalansen i vår kropp från adrenalin till oxytocin – som ger lugn och ro.  Vi skulle behöva skapa fler skolgårdar där barnen har tillgång till träd att klättra i, buskar att gömma sig bakom, blommor att plocka, bär att äta och små, hemliga rum att vila i när pressen blir för stor. Pedagogernas jobb ska inte vara att lugna ner stressade barn – det gör utrymme, vila och lek mycket bättre.

Det är över femton år sen jag gjorde praktik på ett terrarium och lärde mig att stressade råttor bits. Stressade barn? De svär, slår sönder saker och varandra. Svaret är inte hårdare disciplin, utan lugn som ger tillgång till hela hjärnans funktioner.

 

Kommentarsfältet är stängt.