En profet  gör en noggrann analys av sin samtid och visar, utifrån sin djupa religiösa övertygelse, på möjliga vägar till en fredlig utveckling. I denna bemärkelse är Lars Ingelstam en profet i vår samtid.

Inför kyrkovalet i september rustar Sverigedemokraterna till strid: ”det är bara mellan tio och tolv procent som röstar i kyrkovalet. Vi ska ta över,” ropar Jimmie Åkesson till jublande anhängare i partiets kyrkovalskonferens i Tylösand.

Jesus visar på ett sätt att bygga mänsklig gemenskap och distanserar sig från herrarnas härskarteknik och furstarnas maktutövning. Han vill ingjuta mod i dem som vill följa honom: Modet att leva utan facit.

Det är viktigt att förstå att Donald Trumps valseger inte uppstod ur ett vakuum. Det var inte, som så många tror, hans rikedom och hans narcissistiska infall som gjorde honom till president utan en mycket stark lobbyverksamhet. Bland annat från den kristna högern.

För att förstå vår egen roll i denna världsbild behöver vi vända på kartbilden och inse att om kyrkans opinionsbildning för rättvis fred skall bevara sin trovärdighet måste programmet mot vapenexport utökas med ett ställningstagande mot deltagande i militära allianser och en upplösning av det värdlandsavtal vi undertecknat med NATO.

Den 9/11 2016 förändrades världen sannolikt ännu mer än den gjorde 11/9 2001. Det är mycket oroande att den kandidat som utmanat många av de kristna och humanistiska värden som vi omfattar, blir vald till president i en av världens största ekonomier och krigsmakter. Värden som global solidaritet och mänskliga rättigheter riskerar nu att utarmas.

Påvens uttalande, om att svenska män söker kvinnor från andra länder för att kvinnorna i Sverige är starka, kunde lika gärna ha gjorts av ”en man som heter Ove”, men är knappast försvarbart av Jesu Kristi ställföreträdare (Vicario di Gesù Cristo) på jorden. Yttrandet kan uppfattas som ett sätt att att förminska männen till att inte klara av jämlika relationer och att pådyvla svenska kvinnor ansvaret för svenska mäns sexturism och utnyttjande av utsatta kvinnor i andra länder.

Vår samtid präglas av en deprimerande frånvaro av framtidshopp. Efter den senaste tiden partiledardebatter kände jag en tom saknad. Var fanns det passionerade engagemanget för de stora frågorna: det globala klimathotet, bankkrisen, de växande klassklyftorna och en demokrati kringskuren av det globala finanskapitalet. Min kvardröjande känsla efter debatterna är att skillnaden i de politiska lösningarna handlar om några miljarder mer eller mindre på olika kostnadskonton, skriver Arne Carlsson i ännu ett bidrag på temat Livsmod – som ansluter till Befriande Teologiskt Forums helg 9-11 november om just Livsmod.

Det är orimligt att kräva av kyrkans ledning att de själva ska delta i vimlet av bloggar, FB-inlägg och Twitterkommentarer, för att bemöta alla dessa kritiska röster av växlande kvalité och sanningshalt. Det man däremot ska förvänta sig av de ansvariga i kyrkan är en öppen och kontinuerlig kommunikation med allmänheten så att opinionen är medveten om vad kyrkan står för. Det behövs ett specialiserat kommunikations- och informationsarbete som kontinuerligt deltar i samhällsdebatten och förser massmedia med debattartiklar och informationsskrifter, skriver Arne Carlsson.

Vi måste börja tala om kapitalismen som inte fungerar och söka efter reformer i den globala ekonomin som kan lösa de skuldsatta länderna från en förlamande fattigdom. Det är den enda möjligheten om vi ska hitta vägar ut ur klimat- och fattigdomskrisen! skriver Arne Carlsson.

Den skamlösa nyheten om hur världens rika utnyttjar det gemensamma samhällsbygget, men smiter från notan/skatten är också berättelsen om hur vi vänjer oss. Vi slutar till exempel att tala om skatteflykt och låter advokaterna kalla det skatteplanering och stolt deklarera att de inte gör något olagligt. Men den skatteflykt som de rikaste i världen planerar utgör ett hot mot vår gemensamma globala välfärd och drabbar fattiga människor i utvecklingsländer hårdast. Det är att stjäla ur tiggarnas muggar. På tio år har har utvecklingsländer förlorat 7800 miljarder dollar på olaglig skatteflykt. Långt mer än det samlade biståndet till samma länder, skriver Arne Carlsson.

Som de flesta konspirationsteorier håller Timbrorapporten ”Omvägen om Gud” inte måttet vid en närmare granskning och drabbar därför i första hand sina upphovsmän med ett minskat förtroende.
I vår tid får religion, politik, teologi och filosofi alltmer med varandra att göra och då är det olyckligt att dessa viktiga frågor komprometteras genom att författarna misstänkliggör aktörernas avsikter, skriver Arne Carlsson.

Nadezjda Tolokonnikova säger i Pussy Riot´s slutplädering att de ”sökte ett uttryck” för sin aktion och fann den i ”punkkonsertens heliga dårskap”. Hon ger därmed en viktig ledtråd till tolkningen av deras punk-bön och kopplar den till Paulus ord i Korinterbrevet 1:21: ”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror,” skriver Arne Carlsson som sett den aktuella Dramatenföreställningen.

Sverige har förts allt närmare militäralliansen Nato genom en rad beslut. Dessutom har, på den förra regeringens uppdrag, ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd undertecknats den 4 september 2014. Detta är ett av de mest betydande stegen i Sveriges successiva närmande till Nato som har skett utan parlamentarisk utredning och folkligt stöd.

Därför befinner vi oss just nu i ett läge där kyrkan och politiskt obundna folkrörelser har en ytterst viktig roll att fylla, skriver Arne Carlsson.

Var ska vi söka den stora berättelse som ger oss svaret på meningen med våra liv om varken kyrkotradition eller förnuft, politik eller livsåskådningar kan ge oss svaret? När människornas vittnesbörd och tankekonstruktioner inte är några säkra vägvisare måste vi våga börja ett sökande i ruinerna av det som passerat. I den tid som varit finns trots allt en riktning, en möjlig tillit även när vi viskande frågar ”…varför har du övergivit mig”? Vår väg pekar in mot en okänd framtid där vi inte längre har svaren, skriver Arne Carlsson.

Goda skäl talar för att Sverige istället för medlemskap i NATO ska återvända till fredsängelns roll i den globala gemenskapen. Vi bör för fredens skull säga nej till värdlandsavtalet med NATO och återupprätta alliansfriheten. Visserligen har vi ryckt många fjädrar ur den tilltufsade fredsängelns skrud men inte värre än det går att få henne flygfärdig igen. Ett fjärmande från NATO´s krigspolitik skulle ge Sverige möjlighet att behålla en beprövad alliansfri utrikespolitik och medverka till att stabilisera läget i Östersjöområdet.