Liknelser är som bakelser.
Se där, en liknelse om liknelser. Måhända en haltande sådan, men kanske har den någon slags poäng. Den bestående bilden är den av en liknelse som liksom en bakelse kan vara bra för stunden men onyttig om den konsumeras alltför flitigt.
”Varför är en korp som ett skrivbord?” Den frågan ställer Hattmakaren till Alice i Lewis Carrolls klassiska verk. Gåtan är omöjlig att entydigt besvara, menade Carroll själv. Och därmed satte han fingret på vad det är som gör liknelser till bakelser. De kan nämligen komma i väldigt många varianter. Och det finns ett obestämbart gränsland där bakelser blir otjänliga för mänskligt bruk.
Flyktingkatastrofen på Medelhavet påminner om Auschwitz. Ungefär så uttryckte sig Åsa Romson i gårdagens partiledardebatt. Kritiken lät inte vänta på sig. Smaklöst och historielöst. Förminskande mot den systematiska utrotningen, det kallblodiga beräknade folkmordet, dödens industrialisering som gör Auschwitz till sinnebilden för Folkmordets fulländade praktik. Med Primo Levis ord, ”Auschwitz hände. Därför kan inte Gud finnas.”
Men om en korp kan vara som ett skrivbord, då kanske också en hel världsdels underlåtenhet att hjälpa världens fattigaste undan drunkningsdöden, kan vara som ett folkmord?
Den lilla konjunktionen ”som” förvandlar tolkningssammanhanget. ”Guds kärlek är som stranden”, alltså fuktig och hal? Eller vid och öppen, en mötesplats mellan det trygga fasta och det oändliga glittrande? Ordet ”som” ställer krav. Det begär av oss att tolka, också det svårsmälta, den mest gräddiga, stabbiga metafor. Den som får det att vända sig i magen på oss.
Om flyktingkatastrofen på Medelhavet är som Auschwitz, är vi då alla nazister? Om drunkningsdöden är att jämföra med gaskamrarna, kommer historien att döma oss för vår hjärtlöshet?
Invändningar har rests på de punkter där liknelsen tydligt fallerar. Auschwitz var medveten politik, ett kallblodigt urval av icke önskvärda människor. Medelhavets vågor slukar i blindo. Den uttalade ambitionen för Nazityskland var ett rensat Europa. Ingen kan påstå annat än att EU:s övergripande ambitioner är fred och samexistens. Likväl: En liknelse vore inte en liknelse om den kopplade samman två ting som redan perfekt avbildade varandra: En korp är som en korp. Det är ingen liknelse, utan en tautologi.
Varför är en korp som ett skrivbord? Kanske pryds båda av en svart pennfjäder? Varför är EU:s flyktingpolitik som Auchwitz? Kanske för att ingendera katastrof vore möjlig utan en det civiliserade, systematiserade barbariets byråkrati? Vår underlåtenhet att låta den medmänskliga impulsen styra vårt agerande? Vår rädsla för dem som inte är som vi?
Romsons liknelse är en total retorisk snedträff, och öppet mål för tillbakalutade moralister av Annika Borgs kaliber att peta in bollen genom att räkna upp vad som skiljer oss från Nazityskland, och beskriva Förintelsens grymheter som något som aldrig får relativiseras.
Själv minns jag Ärkebiskop Antje Jackeléns bättre avvägda ord: ”Historiens dom kommer att falla hårt över rika länder som låter kvinnor, män och barn drunkna i Medelhavet.” Och jag önskar att vi kunde bli bättre på att sluta sätta i oss bakelser medan världen svälter.
Det finns en hel del rädsla för att se paralleller mellan fenomen från förintelsen och fenomen från idag. Jag tror att det handlar mycket om rädslan för att se att vi inte är ett totalt annorlunda samhälle idag, sjuttio år senare. Vi tillskriver förintelsen så mycket ondska att den blir omöjlig att kontextualisera. Det blir en omöjlighet att förstå förintelsen som något som hade orsaker och konsekvenser utanför sitt lilla tidsspann.
”Ingen kan påstå annat än att EU:s övergripande ambitioner är fred och samexistens.”
Nja? EU:s utsugning av t ex hela kontinenter som Afrika (t ex dumpning av livsmedel som slår ut inhemsk produktion), tullar, konstanta pratet om NATO och Europas Förenta Stater och höga röster om att stänga gränserna… Så nej, jag kan nog påstå att EU:s övergripande ambition är makt, som det alltid varit.
”Om flyktingkatastrofen på Medelhavet är som Auschwitz, är vi då alla nazister?”
Var alla i Nazityskland nazister? Var svenskar nazister då vi lät nazister marschera genom vårt land för vi var ”neutrala”? Det låter som problemet är att frågan är en infekterad öm tå, vilket var rätt intressant. Nej, alla är inte nazister.
”Medelhavets vågor slukar i blindo.”
Nej. Medelhavets vågor slukar de som flyr. Flyktingar. Fattiga. Sjuka. Allt det som Europa inte vill ha. Det är inget blint med det pga vi vet vilka som dör och aktivt förhindrar säkrare vägar.
”civiliserade, systematiserade barbariets byråkrati”
Alltså, det handlar liksom inte paragrafryttare som råkar ha för stor makt och ”allt blev lite tokigt”. Utan vi gör liksom aktiva val att ha europeiska ledare som bygger fort Europa.
Jag tror att om det hade funnits en enda europeisk nation som hade ingripit mot judeförföljelserna under 2:a världskriget lika bestämt och resolut som italiensk kustbevakning och räddningstjänst nu har gjort/gör för att rädda sjöflyktingar så hade de förintelserna aldrig hänt, i alla fall inte fått sådan omfattning. Vi = Sverige gjorde det inte, trots att regeringen var informerad redan 1943. (Romsons grodor kommenteras bäst på annat ställe.)
Mvh, Torgny Rabe
” Ungefär så uttryckte sig Åsa Romson”, skriver Mattias Irving.
Jag förstår inte. Vet du inte vad hon sa, är det en kompis som återberättade historien eller lyssnade du bara med ett öra och hann inte ta reda på vad hon egentligen sa innan du satte dig för att skriva ovanstående?
Åsa Romson använde sig inte av en liknelse. Hon sa: ”Vi håller i Europa på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz”. Det är ett konstaterande, inget annat.
Haveri, Irving.
Markus, det är inte möjligt att bokstavligt förvandla Medelhavet till Auschwitz. Det finns bara ett Auschwitz, och det kan av lätt insedda skäl inte finnas två identiska historiska platser på olika ställen i olika tidsperioder. Tanken är absurd. Därför är det naturligtvis så att Romson talar bildligt. Använder metaforer. Man måste ha en agenda för att inte begripa detta.
Mattias, du gör precis som Romson gjorde. Har du trampat i klaveret, stå still. Men du bara fortsätter. Din förakt för läsarnas intelligens är frapperande. Med eller utan agenda.
Markus, du är naturligtvis välkommen att läsa och tolka texten precis så som du önskar.
Ni träter om vem som kan mest och jag träter inte alls, jag försöker lyssna, ha en glad pingst när den kommer.