Att skapa samtalsmöjligheter och mötesplatser för andra, men själv aldrig finna ro där, är en börda att bära för många av oss som har Gud som yrke. Präster, pastorer, diakoner, författare och journalister med livsåskådning och religion som specialområde.

Var finns den där avstängningsknappen mot omvärlden som andra tycks hitta så fort de äntrar ett kyrkorum?

Som livsåskådningsjournalist har jag skrivit mängder av artiklar om människans andliga sökande. Arrangerat retreat och stora seminarier. Lett samtalsgrupper och gudstjänster. Mediterat. Bett.

Problemet är bara att den stillhet jag hjälper andra in i upplever jag själv sällan i kyrkan. Kyrkan är helt enkelt för mycket jobb för mig. För mycket ord. För många relationer. För mycket kritisk analys.

”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”

Ett av de få undantagen för egen del, där ett kyrkobesök undantagsvis gav ro för mig schizofrena själ, hittade jag en kylig sommarkväll i Eric Ericsonhallen och är oändligt tacksam.

Precis som Dag Hammarskjöld skapade ett stillhetens rum i FN-huset i New York för att främja internationell fred, har några privatpersoner från olika traditioner tagit initiativ till att mötas i den gamla avsakraliserade Skeppsholmskyrkan för att skapa stunder av stillhet. Inre frid ger yttre fred.

”Stillhet – Tillsammans” är ett enkelt men genialt koncept.

Att vara stilla. Tillsammans. Utan ord. Utan ritualer. Utan en manual eller krav på förkunskap. Utan ledare. Utan teknik.

Det kan förstås vara smärtsamt. Men det kan också vara vilsamt. Och tryggt. Så när som på Marie Bergmans klangskålar och toning som inledde och avslutade dessa intensiva 40 minuter, var vi bara helt tysta. På precis det sätt vi själva önskade. Med samma självklarhet som när barn börjar leka i sandlådan.

”Inom oss alla finns ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad”.

Så enkelt och självklart, men ändå så otroligt svårt att nå det där rummet. Vi krånglar till det så förskräckligt. Mindfullness har blivit till prestation och Geschäft. Här fick vi frivilligt swisha en symbolisk summa för lokalhyra.

”Idag står vår mångkulturella värld och alla vi som lever i den inför den största utmaningen. Att söka det som enar. Att upptäcka helheten. Välkommen att dela en stunds stillhet och tystnad i gemenskap. Bortom orden kan vi ibland lättare se att det finns mer som förenar än som skiljer oss åt.”

Precis så enkelt och precis så svårt är det.

Marie Starck