I vår iver att dölja det obehagliga och annorlunda höjs det fler och fler röster för att förbjuda burkinin, den heltäckande baddräkten. I Frankrike har flera städer, däribland Nice och Cannes, förbjudit kvinnor att bära burkini på badstränder. Frankrikes premiärminister Manuel Valls hävdar att burkinin inte är förenlig med den franska republikens värderingar.  De första böterna har delats ut till kvinnor som bär burkinin.

Låt oss göra några grundläggande antaganden. Vi antar att burkinin tvingats på en kvinna av hennes man, pappa eller bröder. Vi kallar då detta för kvinnoförtryck. Vi antar därmed att hon bär burkinin mot sin vilja och skulle, precis som de flesta europeiska kvinnor, vilja bada lättklädd och njuta av sol, friska vindar och salta bad mot sin hud.

Nu står hon inför ett val. Antingen lyda den manliga ordningen och tolkningen av en religion eller inte bada alls. Om hon inte går de manliga förtryckarna till mötes får hon sluta bada. Om hon däremot klär sig i burkinin får hon bada för männen, men inte längre för stadens politiker. Hon blir dubbelt bestraffad. Damned if you do and damned if you don´t. Nu får hon inte bada överhuvudtaget. Det har männen och de ”demokratiska” politikerna bestämt. Dessutom får hon böter.

Var det så det demokratiska samhället skulle hjälpa henne att slippa kvinnoförtryck? Om nu antagandet stämmer att hon tvingats bära en burkini är detta verkligen ett fall av dubbel bestraffning. Från religionens män och jämställdhetens och demokratins försvarare.

Nu gör vi ett annat antagande. Hon väljer burkinin frivilligt. Ingen tvingar henne till detta. Då är det ju inte längre männen som fattar beslut åt henne, utan hon själv av en mängd tänkbara orsaker. Och nu är det stadens ”jämställda och demokratiska” politiker som sätter käppar i hjulet. Ska stadens politiker och en stats premiärminister ha något med saken att göra? Om politiker tillåts bestämma vilka badkläder vi skall ha på oss på en offentlig strand undrar jag vilka andra inskränkningar på den personliga friheten de kan tänkas komma hitta på? Pandoras box är därmed vidöppen och våra grundläggande friheter börjar naggas i kanten.

Varje människa måste få kunna välja sitt eget uttryck utan att statsmakten eller stadens borgmästare lagstiftar om hur folk får vara klädda på en badstrand.  Möjligen kan de fatta beslut om viss sedlighet, men här var ju inte det ett problem. Är inte detta den frihet vi vill ha? Att få välja själv. Fråga varje tonåring vad de tycker om klädregler.

Jag kan förstå diskussionen om burkan och niqaben när man inte kan identifiera en person. Det finns svårigheter även där, men jag förstår rättsväsendets problem. Men vad är problemet på en badstrand när ansiktet är fullt synligt? Är problemet att burkinin retar folk? Vill vi ha ett samhälle där politiker lagstiftar mot det som majoriteten tycker är alldeles för annorlunda. Vad säger alla piercade, tatuerade, nitfetischister, katolska nunnor, kippabärare, gulklädda hare krishnamunkar, japanskt inspirerade Kuro Loli, raggare och punkare om dylika idéer att hindra folk att klä och uttrycka sig som de vill? Och vad säger alla dykare och snorklare som bär heltäckande våtdräkter?

Burkiniförbudet är galet från alla håll och kanter. I det första antagandet ger vi oss på offret. I det andra antagandet får vi enorma problem med mänskliga rättigheter och friheter.