En profet  gör en noggrann analys av sin samtid och visar, utifrån sin djupa religiösa övertygelse, på möjliga vägar till en fredlig utveckling. I denna bemärkelse är Lars Ingelstam en profet i vår samtid.

Inför kyrkovalet i september rustar Sverigedemokraterna till strid: ”det är bara mellan tio och tolv procent som röstar i kyrkovalet. Vi ska ta över,” ropar Jimmie Åkesson till jublande anhängare i partiets kyrkovalskonferens i Tylösand.

Svenska kyrkan är en stor aktör på Bokmässan med bl a sin Se människan-scen. Är det inte dags för kyrkan att markera var man står i debatten om Nya Tiders närvaro?

Det är viktigt att förstå att Donald Trumps valseger inte uppstod ur ett vakuum. Det var inte, som så många tror, hans rikedom och hans narcissistiska infall som gjorde honom till president utan en mycket stark lobbyverksamhet. Bland annat från den kristna högern.

För att förstå vår egen roll i denna världsbild behöver vi vända på kartbilden och inse att om kyrkans opinionsbildning för rättvis fred skall bevara sin trovärdighet måste programmet mot vapenexport utökas med ett ställningstagande mot deltagande i militära allianser och en upplösning av det värdlandsavtal vi undertecknat med NATO.

Den 9/11 2016 förändrades världen sannolikt ännu mer än den gjorde 11/9 2001. Det är mycket oroande att den kandidat som utmanat många av de kristna och humanistiska värden som vi omfattar, blir vald till president i en av världens största ekonomier och krigsmakter. Värden som global solidaritet och mänskliga rättigheter riskerar nu att utarmas.

Påvens uttalande, om att svenska män söker kvinnor från andra länder för att kvinnorna i Sverige är starka, kunde lika gärna ha gjorts av ”en man som heter Ove”, men är knappast försvarbart av Jesu Kristi ställföreträdare (Vicario di Gesù Cristo) på jorden. Yttrandet kan uppfattas som ett sätt att att förminska männen till att inte klara av jämlika relationer och att pådyvla svenska kvinnor ansvaret för svenska mäns sexturism och utnyttjande av utsatta kvinnor i andra länder.

Vår samtid präglas av en deprimerande frånvaro av framtidshopp. Efter den senaste tiden partiledardebatter kände jag en tom saknad. Var fanns det passionerade engagemanget för de stora frågorna: det globala klimathotet, bankkrisen, de växande klassklyftorna och en demokrati kringskuren av det globala finanskapitalet. Min kvardröjande känsla efter debatterna är att skillnaden i de politiska lösningarna handlar om några miljarder mer eller mindre på olika kostnadskonton, skriver Arne Carlsson i ännu ett bidrag på temat Livsmod – som ansluter till Befriande Teologiskt Forums helg 9-11 november om just Livsmod.

Det är orimligt att kräva av kyrkans ledning att de själva ska delta i vimlet av bloggar, FB-inlägg och Twitterkommentarer, för att bemöta alla dessa kritiska röster av växlande kvalité och sanningshalt. Det man däremot ska förvänta sig av de ansvariga i kyrkan är en öppen och kontinuerlig kommunikation med allmänheten så att opinionen är medveten om vad kyrkan står för. Det behövs ett specialiserat kommunikations- och informationsarbete som kontinuerligt deltar i samhällsdebatten och förser massmedia med debattartiklar och informationsskrifter, skriver Arne Carlsson.

Vi måste börja tala om kapitalismen som inte fungerar och söka efter reformer i den globala ekonomin som kan lösa de skuldsatta länderna från en förlamande fattigdom. Det är den enda möjligheten om vi ska hitta vägar ut ur klimat- och fattigdomskrisen! skriver Arne Carlsson.