Jag minns Harvey. Där i sydstaternas USA, bodde han i sitt trailerhem med sin 20 år yngre hustru Gloria. Harvey satt i sin stora fåtölj av märket Lazy boy. På väggen bakom honom hängde geväret så han lätt kunde skjuta objudna gäster, förklarade han. Harvey menade vidare att det var hans medborgerliga rätt att köra bil utan säkerhetsbälte. Jag minns att jag stumnade inför han sätt att resonera, tänka och vara. Det han sa var så främmande, så sanslöst. Allt det jag bar i ryggraden om jämställdhet, solidaritet och människors lika värde utmanades av hans sätt att vara, skriver Helena Ekhem.

Somliga tycks få överjordiska superkrafter av mörkret. Det är som om nederlagen gör dem ännu starkare. De har helt enkelt godhet som en arbetshypotes. skriver Marie Starck.

Vi vänder oss regelbundet till vår tradition för att inspireras i hur vi ska tänka. Hur ska vi kunna inspireras av kampen och uttåget i Exodus eller av vad profeterna undervisat om det heliga finns även i det onda? Vi måste våga reflektera även över det moraliska och heliga på det sättet.

Dessa enorma rörelser över jorden som människor tvingas till av lokala makthavare, krigsherrar, småpåvar, terrorister och banditer. Den borde kallas den ofria rörligheten. Den miljoner migranter tvingas till.

Veckan har bjudit på omkring 3800 seminarier och det är folk, ofta fullsatt, på nästa alla. Kvaliteten är ofta hög, publiken är kunnig och kräsen och utbudet nästan oändligt. På flera mingel var rosévinet utbytt mot lokalproducerad äppelmust – en ny trend? – och även om festerna är många och nätterna långa så står hon där igen, morgonen därpå. Den bildningshungriga almedalsmänniskan som försöker förändra världen till det bättre, skriver Ylva Liljeholm.

I debatten om Vattenfalls kol har regeringen i stort sett varit tyst, någon gång hänvisat till ägardirektivet – man har inte tagit diskussionen med den kunniga opinion som sagt emot. Och så kommer julibeskedet: politisk spin, modell House of cards, där man både begraver beskedet (tidpunkten: helg, semester, Almedalen) och går på offensiven.

För tre månader sedan fick åtta familjer permanent uppehållstillstånd i Älta och personalen i från kyrkan knackade på och frågade om de kunde hjälpa till med något. Kommunen hade endast ställt dit några sängar och eftersom familjerna som kom från olika förläggningar i Sverige bara hade några väskor med tillhörigheter behövde de i stort sett allt.

Oavsett uppvaknande gäller den egna inre topografin, vägar till mänskliga möten eller fågelperspektivet på de stora sammanhangen, så gäller det att inte somna om, skriver Julia Ryberg och berättar om tre uppvaknnanden.

I dessa EM-fotbollstider när nationalsånger sjungs med stort allvar är det extra intressant att Kanada nu föreslås få en könsneutral nationalsång.
Men åsikten att ”det där är väl inget att bråka om” är vanlig. Har hört den i säkert 30 år.

Ändå är det så att vi är rätt många som reagerar på det könade språket i psalmer, böner och predikningar. Och många gånger är det mycket enkelt att undvika – så att den majoritet som sitter i kyrkbänkarna kan känna sig tilltalade.

Vi hade råkat hamna i ett motionslopp öppet för alla åldrar, en israelisk folkfest här mitt ute på landet. Många viftade med israeliska flaggor, musik strömmade från några högtalare i närheten. Loppet gick längs den vanliga bilvägen, från en bosättning till en annan. Skillnaden mot ett sådant evenemang i Sverige är att på det ockuperade Västbanken kantas då vägen med israeliska militärfordon och soldater med dragna vapen, skriver Lena Lönnqvist.