Allianspartierna vill ändra röstningsreglerna för att hindra Sverigedemokraterna att blockera för en minoritetsregering. Men i en demokrati är uppgiften att skapa en verklig majoritet bakom budgetbesluten. Manipulation med regelverket för att kringgå demokratins förutsättningar leder bara till ett utrymme för dem som uppfattar de demokratiska besluten som obekväma skriver Arne Carlsson.

SKR har formulerat en gemensam bön för det politiska läget. Den borde varit mer inkluderande formulerad, särskilt som den är så angelägen och behövlig, skriver Hanna Stenström.

Ingen kvinna ska tvingas till anpassning eller underordning när hon ber. Det är något som faktiskt sker när Gud beskrivs med egennamn som Son, Fader och honom. Inte i böner som ska gälla för nyskrivna och har för avsikt att rikta sig till samtiden. Detta borde Sveriges Kristna Råd inse, skriver Helena Myrstener.

Ännu en skiljelinje håller på att dras upp i det svenska politiska landskapet. I regeringsförklaringen avfärdade samarbetspartierna ett svenskt medlemskap i Nato och sa därmed också nej till en kommission som skulle utreda förutsättningarna för detta. Konsekvensen blev en skarp skiljelinje i fråga om Natomedlemskap mellan alliansen och samarbetspartierna.

SD fäller regeringens budgetförslag och utlöser därmed parlamentariskt nödläge. Nu måste samtliga partiledares kort synas. Det är skarpt läge, skriver Mattias Irving.

En frihet som döljer ett förtryck får inte vinna mark i Sverige. Sjukhusen måste vara tryggt område för kvinnor som gör abort, skriver Helena Myrstener.

Min far brukade säga: ”När krubban är tom bits hästarna”. Så kan man karaktärisera partiledarnas antagonistiska budgetdebatt. Medan partiföreträdarna hugger efter varandra håller den internationella plutokratin på att devalvera det politiska utrymme som medborgare i demokratiska nationalstater förfogar över.

Vi äger inte längre våra apotek. Allmännyttans bostäder säljs ut. Men vi kan bestämma oss för att gemensamt äga värderingar som öppenhet, tolerans, jämlikhet, generositet och medmänsklighet. Dessa värderingar vore en värdig och riktig ersättning för det som gått förlorat, skriver Helena Myrstener.

Det finns de som vill att vi ska vara rädda, de som arrangerar flyguppvisningar med atomvapenbestyckade stridsflygplan vill att vi ska vara rädda. Att uppväcka rädsla låg också bakom hotet om att bli betraktade som fiender om vi inte gick med i ”kriget mot terrorismen”.

Hur mycket bra en kvinna än gör, kan hon ändå bli osynliggjord och skymfad bara för att hon är kvinna. Misogynin finns i språket. Svenska kyrkan kan behöva fittaktivism, skriver Helena Myrstener.