Fitta är fornordiska och betyder ”våt ängsmark”. Det är en vacker beskrivning av en kvinnas underliv.

Stoppa den språkliga förnedringen av kvinnor

Helena Myrstener

Fitta är fornordiska och betyder ”våt ängsmark”. Det är en vacker beskrivning av en kvinnas underliv. Men den våta ängsmarken har blivit något fult. Alla vet vi att fitta är bland det mest vulgära som kan sägas. Ordet används som ett skällsord. Det används för att förnedra främst kvinnor men också män som inte anses leva upp till manlighetsnormen.

Det finns idag en trötthet inför denna användning av ordet och det finns en vilja att återupprätta det och använda det på ett okomplicerat, mindre laddat, sätt. Tydligast ser vi det i det som kallas för fittaktivism. Och det är nog nu, det inte är acceptabelt att använda kvinnans kropp för att förnedra. Detta leder till en slags ”skugglegitimering” i samhället av sämre löner för kvinnor, våld mot kvinnor, förminskande eller våldtäktsdomar som skuldbelägger kvinnan.

Ordet fitta har nyligen använts i en tweet från en församling i Svenska kyrkan. Att en församling gör teologi med hjälp av ordet fitta och använder det för att tala om Jesu födelse betyder inte att ordet har Svenska kyrkans erkännande i stort. Men ett bidrag har getts från en kristen kyrka att säga nej till att förnedra kvinnor och påtvinga dem en känsla av skam över sitt kön. Och ja till en syn på ordet som innebär både stolthet och helighet.

Kyrkans uppgift är inte att skuldbelägga könsord. Ingen ska få signaler från kyrkan att sexualitet och lust är något att skämmas för, särskilt för kvinnor. Den negativa tolkningen av Bibelns Eva som syndfull, illojal, ond, opålitlig och förförisk har blivit till allmänna sanningar och legat till grund för den västerländska kulturens nedvärdering av kvinnor. Detta påverkar oss fortfarande. Det spelar liksom ingen roll hur mycket bra en kvinna gör, när som helst kan hon ändå bli osynliggjord och skymfad bara för att hon är kvinna.

För kvinnor, inte minst för unga kvinnor, är det viktigt att bryta med det historiska förtrycket. Alla kvinnor, oavsett om de är cis- eller transkvinnor utsätts för patriarkatets förtryck. Alla med fitta identifierar sig inte som kvinnor och de förminskas genom att inte erkännas som män. I två tusen år har den västerländska kulturen odlat en negativ syn på kvinnor och sexualitet. Den har blivit en del av vår kultur. Trots sekulariseringen har detta funnits kvar och feminismen och feministteologin jobbar ständigt mot dessa vanföreställningar och mytologiska sanningar för allas skull.

Får vi se fler kyrkor eller församlingar använda ordet fitta? Det är svårt att säga om modet finns där att officiellt använda ordet. Det viktiga nu är att gå vidare i samtalet och diskussionen kring det allmänna osynliggörandet och förminskandet av kvinnor och transpersoner. För den kristna kyrkan är det viktigt att finna ett språk för att också våga tala om kroppen och könet.

Var och en väljer sitt ord. Snippa används inför de mindre barnen i den mån flickors könsorgan nämns. Fortfarande kan det finnas en ovana att ens tala om flickors underliv och en känsla av skam överförs till henne redan när hon är liten. Fitta är ett kaxigt ord. Den kaxigheten kan också behövas för att bryta årtusenden av kvinnoförtryck.

3 kommentarer på “Stoppa den språkliga förnedringen av kvinnor

  1. BENGT OLOF DIKE skriver:

    Nej, Helena Myrstener, i kyrkan skall språket vara vårdat, hänsynsfullt och präglat av respekt – inte minst respekt för kvinnorna!

    Du tror uppenbarligen att man visar dem den respekten genom att anamma språket i bekvämlighetsinrättningar och det som brukar förekomma i tonårspojkars gäng.
    Skulle Du själv vilja bli tilltalad med ett slikt språk?

    Språket är redan i dag så förfulat, förgrovat och plumpt på flera sätt, att vi måste betacka oss för att också släppa in könsord på bred front i kyrkans kommunikation.
    Uppriktigt skrivet, förstår jag inte att Du vill föreslå något sådant.

  2. Bengt Olof Dike skriver:

    Nej, Helena Myrstener. könsord i tilltal och vårdad skrift hör absolut inte hemma där. Inte svärord heller. Allra minst inom kyrkans värld.

    Hur skulle Du själv reagera, om någon i samtalet med Dig använder könsord? Jag anser det vara direkt förnedrande för kvinnorna att släppa in de ord i seriöst språk som brukar kopplas ihop med offentliga bevämlighetsinrättningar och i unga tonårspojkars gäng.

    Om det alltså, som Du hävdar, pågår ett patriarkatsförtryck av kvinnor, blir det alltså etter värre om kvinnor skall tilltalas eller liknas vid könsord.
    Skall sådant vara att visa respekt för dem?

  3. helena myrstener skriver:

    Bengt Olof Dike,
    ord behöver kanske inte ses som definierade på ett visst sätt en gång för alla? Vad det gäller f-ordet så behöver vi ta makten över det och ladda det med glädje och stolthet. Förstår att ordet är negativt laddat för dig och så kanske det förblir.Men slaget är inte över än! Många använder f-ordet idag som ett självklart ord för att benämna en del av kroppen och det är liksom inte något märkvärdigt med det.Ju flera som använder ordet det så, desto mer avdramatiserat blir det och tappar sin kraft som skällsord.
    Vad det gäller kyrkan och språket måste det få finnas olika sätt, olika vägar att gå för att uttrycka teologi.