Det är december 2014. Sverige går mot extraval efter att ett högerpopulistiskt parti ställt ultimatum till de andra partierna om minskad invandring. Sveriges kristna råd (SKR) har därför formulerat en bön som kyrkorna uppmanas be i gudstjänster under delar av december. I SKR samverkar Svenska kyrkan, kyrkor och samfund som växte fram som del av demokratins genombrott i vårt land samt internationella kyrkor och kyrkor som hör samman med olika invandrargrupper. Därmed vittnar SKR om att företrädare för det traditionellt svenska och människor från andra kulturer kan mötas och samarbeta. I december 2014 vill de be tillsammans:

Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället – regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Jag delar den kritik av bönens språk som formulerats på ledarplats (Dagens Seglora, 9 dec) denna vecka, men hoppas ändå att den införlivas i gudstjänster – gärna med inkluderande formuleringar. Det gör jag därför att den är en bön till Gud men också en påminnelse till alla som firar adventstidens gudstjänster – gudstjänster som talar till våra behov av traditioner, av något utanför vardagen – om det ansvar vi måste ta i vardagen, i nuet.

En del av oss går från gudstjänsten ut i politiskt arbete, andra förbereder sig för att göra ett genomtänkt val i mars 2015. Alla måste vi fråga oss vad vi kan göra för att hejda främlingsfientliga krafter och främja politik som skapar möjlighet för människor av olika härkomst att leva goda liv i vardagen – också i glesbygd och i förort. Det arbetet får vi, hoppas jag, omsluta med bön.

Sedan visar bönen i dess ursprungliga formuleringar hur komplicerad vår tradition är: När vi vill det demokratiska kommer det odemokratiska språket automatiskt ur våra munnar.

SKR:s bön manar till samling kring det vi måste enas om, oavsett vilket demokratiskt parti vi röstar på. Att erbjuda tydliga alternativ är de politiskt aktivas och partiernas sak. I det arbetet måste enskilda kristna deltaga. Det är viktigt att kyrkorna offentligt står för värden som vi delar med människor av annan religiös tro och utan sådan tro.

Det är viktigt att de påminner om varje enskilds medborgerliga ansvar att välja det politiska alternativ den enskilde tror bäst värnar alla människors värde och värdighet. I andra tider har SKR protesterat mot restriktiv flyktingpolitik och mot försämringar i sjukförsäkringen. Kristna röster måste både be och protestera, bära vidare traditioner som advent och ta ställning i nuet.

En gång var Svenska kyrkan del av statens maktapparat som stod för den tro alla skulle dela. Den tiden är över. Det finns inte en kristen samhällsmodell. Den tid är slut då att vara svensk innebar att vara lutheran. Men vi som trots allt identifierar oss som kristna tror att Gud är en Gud för hela verkligheten.

Den mångfaldiga internationellt förankrade gemenskapen av kyrkor bär därför fram det politiska skeendet i vårt land i bön och påminner oss om allas vårt ansvar som medborgare. Så gestaltas att Gud är hela verklighetens Gud som kallar oss att leva i en gemensam social verklighet – också när vi firar advents- och julgudstjänster som möter våra behov av tradition och vila.