Debatten om den fällande hetsdomen mot konstnären Dan Park handlade om yttrandefrihet och konstens gränser. Men när det kommer till en uppmärksamhetstörstande person som Park är kanske inte polisanmälningar den bästa metoden, skriver Stefan Bergmark.

Jag vägrar agera alibi åt moderna korskrigare och fundamentalister som vill använda min kristna tro eller min bakgrund i ett ”muslimskt” land för sin egen propaganda, skriver Mehrtab Motavvas.

Offrandet på Paulus tid handlade om ett överlämnande mellan människorna och Gud, inte om en syndabocksritual, skriver Niklas Olaison.

Tanken att tillhöra de utvalda är ett återkommande inslag i tron, men ett urval innebär att andra lämnas utanför. Men att tillhöra Guds utvalda måste inte innebära att Gud egentligen har valt bort någon, skriver Niklas Olaison.

Många poänger har gjorts av brödernas olikheter genom historien. Men när det kommer till kritan försonades de genom att mötas som människor, skriver Niklas Olaison.

Fotbollen blev min klassresa som ny i landet Sverige. För första gången kände jag mig välkommen och fick en ny identitet. Fotbollen är en stark enande kraft, men den måste börja ta sitt sociala ansvar, skriver Delvin Arsan.

Vem får egentligen komma in i Guds rike? Det handlar inte om läggning eller medfödda privilegier, utan om gärningar, skriver Niklas Olaison.

Motståndet mot fascismen i Egypten handlar om att inte delta i den demokratiska chimären. Alla vet vem som kommer att vinna, alla har sett det förr, under 60 års tid. Att bada på en tisdag är mer av en politisk handling än att rösta i ett presidentval, skriver Helena Hägglund.

Judendomen har i århundraden utmålats som ofärdig bredvid kristendomen. Detta tankefel är centralt i västerländsk idéhistoria. Dags att göra upp med det, skriver Niklas Olaison.

Många viktiga retoriska grepp hos Paulus går förlorade i den svenska översättningen. Passager som är tydligt riktade till en publik får istället en mer skriftlig prägel. Då försvinner mycket av det radikala i budskapet, skriver Niklas Olaison.