Predestinationstanken har satt myror i huvudet på tänkare genom åren, inte minst Leibniz, som utgick från en rationalistisk åskådning av Guds bevekelsegrunder. Så kom hans skoningslöst parodierade talesätt till att allt sker till det bästa, i denna bästa av alla tänkbara världar. Men Leibniz menade allvar och menade att en värld utan till exempel Judas, eller med en god Judas, på det hela taget skulle ha varit sämre, skriver Niklas Olaison.

Egyptens massdödsdomar är allvarliga, för de visar på rättsväsendets lojalitet mot regimen. Många får lyckligtvis sina domar lättade, men det genomkorrupta systemet visar hur snabbt man ställer om för att visa tillhörighet till den som för stunden verkar mäktigast, skriver Helena Hägglund.

Rasismen mobiliserar och Svenska kyrkan bör ställa sig upp och säga NEJ till den varhelst vi möter den, skriver diakon Marie Larsson.

Att maximera sin profit är nihilism utan moraliskt innehåll, ett jagande efter vind. Ett omåttligt vinstintresse har drivit oss in i en återvändsgränd, där själva skapelsen står på spel. Men vi måste inte anpassa oss efter dessa världsliga lagar, skriver Niklas Olaison.

Gud är inte en arg monark som hotar med att döma någon till döden utan en arg förälder, vars vrede, hur skrämmande den än ter sig, alltid är mindre än hens kärlek. Det är därför Paulus betonar att vi är Guds barn, skriver Niklas Olaison.

Vad betyder egentligen löften om försoning när våldets hårda verklighet är här och nu? För de hela folk som utplånats ur historien? Våldet vinner oftast i det korta perspektivet, skriver Niklas Olaison.

Precis som i skräcklitteraturen inser Paulus till slut att hans fiende inte är någon annan än han själv, som att se sig i spegeln och se ett monster. Men kampen förs inte mot hans egna lastbara sidor, utan mot den obönhörliga samtidens logik som låser hans gärningar i banor som inte är hans egna, skriver Niklas Olaison.

Utan kärlek är inget vunnet. Detta var Paulus stora stötesten, och insikten befriar tolkningen av Romarbrevet från sexualfientlighet, skriver Niklas Olaison.

Paulus beskriver den omskakande upplevelsen att ställas inför sina egna gärningar, men genom en annan människas ögon. Det är inte att undra på att han liknar det vid att dö och begravas. Det är en fundamental omvärdering av alla värden, i barmhärtighetens ljus, skriver Niklas Olaison.

Hundra döda i Europa betyder mycket mer än hundra döda i Mellanöstern. Vi har en skyldighet att se Mellanösterns människoliv som mer än bara siffror på papper. Annars försvinner det mänskliga, relationen, det personliga som gör varje människa unik, skriver Helena Hägglund.