Den ortodoxe teologen Miroslav Volf formulerade i sin kontext, det krigshärjade Balkan, en teologi som lånade kramen som tankefigur. Fyra steg av vänskapligt förhållningssätt till nästan, som vi kan använda också i svensk kontext, skriver Niklas Olaison.

Krama din nästa

Niklas Olaison 150x195Den ortodoxe teologen Miroslav Volf formulerade i sin kontext, det krigshärjade Balkan, en teologi som lånade kramen som tankefigur. Fyra steg av vänskapligt förhållningssätt till nästan, som vi kan använda också i svensk kontext, skriver Niklas Olaison.

“Vi måste krame varann i trafiken” säger Sven Melander och vi skrattar lite, inte minst för att det är fysiskt omöjligt. Jag tror att det säger ganska mycket om vår kultur att vi helst stänger in oss i små bubblor av metall för att förflytta oss, trots att vi har tillgång till betydligt effektivare sätt att ordna transporter. Det sista vi vill är att krama varandra i trafiken eller över huvud taget ute i samhället.

För att öppna sig själv för andra är riskabelt, pinsamt och ibland rent av smärtsamt. Men det är det som Paulus uppmuntrar församlingarna i Rom till. De är kallade, med Jesus som föredöme, till att inte hålla på sina gränser, inte slå vakt om sina privilegier, utan att tillsammans bilda en enda kropp. Det kräver förvisso kompromisser ifråga om mat och om ordning, men det är nödvändigt för att ge kyrkan den styrka den behöver. Kyrkan behöver kramar.

Den kroatiske ortodoxe teologen Miroslav Volf har formulerat en teologi om kramar, främst förstås i överförd bemärkelse. Volfs kontext är det krigshärjade Balkan så han försöker visa en väg till försoning i mycket svåra situationer men jag tror att det kan vara klokt att försöka börja med något lite enklare, att försonas med sina medkristna. I Volfs modell har en kram fyra steg:

1) Öppna armarna. Att göra sig sårbar och öppen för någon annan är svårt och skrämmande men det är förutsättningen för att en kram ska kunna äga rum. Det var utmanande för judar och hedningar att acceptera varandras märkliga och ibland rentav äckliga seder, men det var nödvändigt för att kyrkan skulle överleva. Paulus är också tydlig med att det är de som är starka – de som är privilegierade, de som besitter pengar, status eller trygghet, de som har råd att göra sig sårbara, som är skyldiga att ta första steget. (Rom 15:1)

2) Vänta. Det är nödvändigt att ge den andra personen tid att avgöra om den vill bli kramad eller inte, utan stress eller manipulation. Särskilt är detta viktigt att tänka på när det har funnits en situation av ojämlikhet, förtryck eller våld. De flesta som enskilt eller som grupp har utsatts för något sådant hyser ofta en sund misstänksamhet mot den dominerande gruppen. Respektera den och låt dem som vill komma in i gemenskapen på sina egna villkor och i sin egen takt. Många församlingar försöker växa genom att “kärleksbomba” nykomlingar, men om man inte är beredd att följa upp detta så ekar det bara tomt. “Lögnens bröd smakar gott men sedan blir munnen full av grus.” (Ordspr. 20:17)

3) Slut armarna. Det är detta som Paulus syftar på när han ber församlingarna att välkomna varandra. (Rom 15:7) Bibel 2000 har det alldeles för svaga “godta varandra”, och det är många inom kyrkan som har svårt att förstå skillnaden mellan att välkomna och att goda, mellan att acceptera och bara tolerera. Tolererar gör man, som inte minst Wendy Brown har visat, med något som man tycker illa om och egentligen helst skulle vilja slippa. Det är inte så vi ska behandla varandra, utan vi ska omfamna varandra sådana som vi är och inte sådana som vi tycker att andra borde vara. Annars kan man lika gärna låta bli, för vem vill ha en kram av någon som samtidigt stålsätter sig eller rentav vänder sig bort i avsmak?

4) Öppna armarna igen. Det är trevligt att kramas men det finns fler människor som väntar. Och om du älskar någon så måste du släppa den fri. Livet är en serie av möten och händelser, och det kräver både uthållighet och hopp att orka behålla sin öppenhet. (Rom 15:4)

Men vem är min nästa? Vem ska jag öppna mina armar för? För den historiske Jesus sträckte sig nog inte hans ambitioner särskilt långt utanför det judiska folket, men Jesus-rörelsen förändrades fort, som både evangelierna och Paulus brev vittnar om. En anledning till detta är romarriket med dess kosmopolitism och blandning av kulturer men också dess berömda vägnät. Genom de moderna kommunikationerna på Jesu tid så öppnade sig nya möjligheter. Hundra år tidigare hade Paulus dröm om en missionsresa till Spanien varit en ren omöjlighet.

Nya medel för kommunikation skapar alltså nya möjligheter men också nya skyldigheter. Många fler människor än någonsin förut har blivit vårt moraliska ansvar. Om det känns svårt, rentav omöjligt, så tror jag att det enda vi kan göra är att börja i liten skala, men aldrig någonsin ge upp. “Vi ska springa fram mot nya möten”, som det heter i Ylva Eggehorns psalm (779), “och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill.”

Eller med Paulus ord: “Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.” (Rom 15:13)

1 kommentar på “Krama din nästa

  1. Gustaf Björkman skriver:

    Miroslav Volf är nog ingen ortodox teolog utan snarare pingstvän. Fast han brukar rubriceras som allmän-protestansisk och om jag minns rätt så firar han gudstjänst i en episkopalkyrka.