Själva evolutionstanken förutsätter att det alltid finns olikheter mellan individer och att det är det som gör en art livskraftig och som driver utvecklingen framåt. Men som med alla revolutionerande teorier blev den missförstådd.

De bäst lämpade

Niklas Olaison 150x195Själva evolutionstanken förutsätter att det alltid finns olikheter mellan individer och att det är det som gör en art livskraftig och som driver utvecklingen framåt. Men som med alla revolutionerande teorier blev den missförstådd. Den kombinerades med rasistiskt tankegods och reducerades till det som föregått den, skriver Niklas Olaison.

Socialdarwinismens påstående att bara den starke överlever strider egentligen mot allt vad Darwin lärt oss. Som så ofta i historien är socialdarwinismen ett exempel på att en ny och revolutionerande idé totalt missförstås och reduceras till det som föregick den, nämligen den hierarkiska världsordningen (som fungerade som tolkningsmönster för både samhället och kosmos), och den kombineras därför med mer eller mindre rasistiska tankar för att förklara att vissa grupper av människor är överlägsna andra och förtjänar att ha det bättre.

Vad evolutionsteorin säger är istället att de bäst lämpade överlever – oftare. Vad “oftare” betyder och vem som är “bäst lämpad” varierar med omständigheterna. Och omständigheterna varierar. Själva evolutionstanken förutsätter att det alltid finns olikheter mellan individer och att det är det som gör en art livskraftig och som driver utvecklingen framåt. Det är kanske därför som den kristna högern hatar den så mycket.

Våra församlingar innehåller också variation. Människor är olika, helt enkelt, och vi fungerar under olika omständigheter där olika egenskaper premieras. Så var det också med Paulus församlingar och med församlingarna i Rom. Och till skillnad från den kristna högern så ville inte Paulus att alla skulle stöpas i samma form.

Församlingarna i Rom var uppdelade på flera olika grupper, men den stora skillnaden var mellan de starka och de svaga. Förmodligen var det ord som romarna själva använde om varandra, för det är värdeladdade ord och det är svårt att tänka sig att Paulus skulle hitta på öknamn om människor som han aldrig hade träffat. Det fanns många källor till prestige och status i de romerska församlingarna, så det går inte att formulera några strikta kriterier om vad som skilde de starka från de svaga, förutom att de svaga tydligen var mer vidskepliga, åtminstone i de starkas ögon, så att de till exempel bekymrade sig mer för vad de åt.

Det finns forskare som menar att de svaga var de judekristna, som till skillnad från Paulus höll fast vid de traditionella matreglerna, men jag tror att detta är en förenkling, även om de judekristna förmodligen mest hörde till “de svaga”, delvis därför att invandrare hade låg status i Rom. Men Torah är inte det enda tänkbara skälet för en romare att avstå från kött och vin.

Själv identifierar sig Paulus med de starka, men han väljer ändå inte att göra det lätt för sig och säga att de svaga ska efterlikna de starka eller anpassa sig efter dem. Tvärtom menar han att det är de starka som ska anpassa sig efter de svaga, inte för att de svaga har rätt (det har de inte enligt Paulus) utan för att det är lättare för de starka att göra avkall på sin frihet än för de svaga att ge avkall på sin övertygelse.

Visst finns det gränser även för Paulus, och det tydligaste exemplet är mannen i Första Korintierbrevet som lever med sin styvmor. (1 Kor 5:1) Men den mannen hör inte till någon falang som har en annan tolkning av lagen än Paulus, utan han är helt enkelt så rik att han tycker att han kan göra som han vill utan att ta hänsyn till konsekvenserna för andra, precis som rika länder och företag idag försöker köpa sig fria från sitt ansvar för klimatet. Han tycker att han är överlägsen andra och förtjänar att ha det bättre.

Men enligt Paulus och hans församlings tänkesätt så kommer en persons synd att drabba hela församlingen om de inte tar avstånd från den. Det är alltså ingen privatsak, och det är inte okej att hävda att vissa kristna är bättre än andra.

“Rise as you are able, in body or spirit.” Så lyder liturgin i den kyrka som jag har valt att tillhöra, MCC (Metropolitan Community Church). Så låter det eftersom det är en kyrka som vill vara en kyrka för alla, utan undantag, och som tar det på allvar att vi alla har olika förutsättningar men som menar att alla ska kunna delta på sina egna villkor. Då blir en så enkel sak som att be församlingen att stå upp inte längre exkluderande för den som inte kan eller vill stå upp.

Det finns mycket tjafs och gnäll kring inklusivt språk, kring strävanden att låta alla få vara med, vare sig det handlar om pronomenrundor eller alkoholfritt vin till nattvarden. Men det kostar så lite och kan betyda så mycket för någon. Särskilt det senare borde vara en självklarhet men är det tyvärr inte alltid. I själva verket ger oss Paulus svaret svart på vitt: “Om du sårar din broder [eller syster] med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud.” (Rom 14:15)

Men det är inte bara maten som stöter bort. Det är blickarna man får när man försöker slinka ner i kyrkbänken om man råkar vara alltför annorlunda. Och även om det inte syns utanpå så är det inte alltid roligt att stanna till kyrkkaffet. Men Darwin har lärt oss att det är våra olikheter som driver utvecklingen framåt, och man kan aldrig så noga veta vem som egentligen är bäst lämpad för det som Gud vill med oss.

Niklas Olaison

Kommentarsfältet är stängt.