Det finns många vackra ord om kärlek i Bibeln, inte minst perennen Kärlekens lov. Men konsten att leva tillsammans handlar om mycket mer än samlevnad.

Kärlek är konsten att leva tillsammans

Olaison 150x195Det finns många vackra ord om kärlek i Bibeln, inte minst perennen Kärlekens lov. Men konsten att leva tillsammans handlar om mycket mer än samlevnad. Det handlar om ärlighet, uppmärksamhet och övning, skriver Niklas Olaison.

Jag blir alltid lite illa till mods när jag hör Kärlekens lov (1 Kor 13:4-13) läsas på bröllop. Det är förvisso en vacker och storslagen text men för egen del har jag hellre använt den till begravningar, särskilt för äldre kvinnor: ”Gerda var tålmodig och god. Gerda var inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Hon var inte utmanande, inte självisk, hon brusade inte upp, hon ville ingen något ont. Allt bar hon, allt trodde hon, allt hoppades hon och allt uthärdade hon.”

Jag tror ni förstår varför jag inte tycker om att höra den här texten på bröllop. Det kan vara ett fint eftermäle och ibland är det också träffande, men det är inte ett liv som jag önskar någon som gifter sig 2014, vare sig kvinna eller man. Att svälja förtreten och att möta ont med gott, det är ett väldigt dåligt råd i en tvåsamhetsrelation, speciellt för kvinnor i ett sexistiskt samhälle. Men det är ett väldigt bra råd när det gäller hur man ska vara kyrka tillsammans. Och kanske också hur man ska vara samhälle tillsammans, fastän Paulus är klok nog att inte försöka ge några råd i det avseendet.

Problemet är att vi, som är indoktrinerade till romantisk kärlek och tvåsamhet, har ett alldeles för snävt och torftigt sätt att se på kärlek. Vi tror att kärlek bara finns mellan man och kvinna, eller möjligtvis i familjen. Och Anders Nygrens språkligt felaktiga behandling av begreppen eros och agape har bara gjort saken värre. Det har gjort nästankärleken till något slags urvattnad självgodhet, som är långt ifrån vad Paulus menar med kärlek.

Men agape betyder på grekiska kärlek rätt och slätt. Skillnaden mellan eros och agape är inte att den ena är kroppslig eller egoistisk. Det kan även agape vara. Skillnaden är att eros är passion, att ge sig hän åt något eller någon så intensivt att det nästan är farligt för en, att man blir helt uppslukad. Det är som när berättarjaget i På spaning efter den tid som flytt blir sängliggande av pur förväntan att få se den berömda skådespelerskan Berma. Det handlar här inte om sex utan om konst, men eros är det likväl. Proust visar ju elegant hur eros lika väl kan handla om en gest, en klänning, ett blommande buskage eller några kyrktorn som dansar vid horisonten, och inte alls bara om sex.

Vad Paulus talar om i Romarbrevets tolfte kapitel, och vad vi lider en sådan brist på idag, det är en annan form av kärlek: hur man är kyrka tillsammans, något som vi är sorgligt dåligt rustade för. Idag har ju religionen blivit en privatsak, så att många av oss helt har glömt vad det innebar för Paulus att vara kyrka. Det handlar om en praktisk kärlek, som inte är erotisk, men inte heller okroppslig eller abstrakt, inte alls som något slags kategoriskt imperativ utan som handfasta levnadsregler som samtidigt är grundade i Andens ledning.

Kapitel 12 till 15 i Romarbrevet har traditionellt inte intresserat teologer särskilt mycket. Många uttolkare verkar mena att Paulus redan har gjort sin poäng och sedan tappar tråden och börjar att på måfå ge lite allmänna käcka råd (somliga menar att han tappar tråden redan i kapitel 9). Men i själva verket är det tvärtom. Det är nu Paulus börjar komma fram till brevets egentliga ärende. För det är bara om församlingarna i Rom kan lära sig att leva tillsammans och samarbeta som de kan hjälpa honom i det viktiga projektet att sprida evangeliet ända till Spanien.

Men vad har Paulus att säga då? Ja, om ni ursäktar att jag förstör Paulus vackra språk (om ni tycker att Paulus skriver långa och träliga brev, fundera då på när ni senast läste ett brev av Klemens och vad det kan bero på), så skulle jag vilja sammanfatta Rom 12:9-21 ungefär såhär, och det är inte alls några dåliga råd han ger: “Var ärliga mot varandra och fejka inte omtanke. Det är ingen idé för det skiner alltid igenom. Var istället uppmärksamma på varandra så kommer ni att finna något ni tycker om. Finner ni något ni inte tycker om, så ignorera det om ni kan.”

“Ni är varandras syskon; även om ni stör er på varandra så kan ni inte strunta i varandra. Försök inte vara förmer än varandra utan var hellre den som bjuder till. Träna er på att vara generösa så att ni inte glömmer bort hur man gör. Ni har fått ande för att ge den vidare till varandra och på så vis tjäna Gud.”

“Var glada tillsammans men svik inte varandra i motgångar. Dela med er, särskilt med dem som behöver det mest. Gör allt detta även mot dem som gör er illa, för det finns inget vi och de, det finns bara vi. Ni är alla en enda kropp; lider en så lider alla. Tro inte att ni är klokare än någon annan, för ingen av er har alla svar.”

“Och kom ihåg: folk är alltid dumma på internet. Ignorera dem.”

Niklas Olaison

1 kommentar på “Kärlek är konsten att leva tillsammans

  1. Allan Karlsson skriver:

    56½ år fick vi tillsammans men av dem 2½ år fick min kära bo på en demensavdelning där hon blev väl omskött då hon till slut inte klarade något i livet. Den avdelningen blev för mig nästan ett andra hem, jag besökte henne mycket ofta, ibland varje dag.
    Alzheimer var sjukdomen som avslutade hennes liv för snart fem år sedan.