Vilken makt har egentligen den enskilda personen Dag Sandahl över nomineringsgruppen Frimodig Kyrka? Flera exempel visar att det kyrkliga partiet behandlar Sandahl som någon som inte får kritiseras. Varför visar ingen i partiet någon ryggrad inför Sandahls gränslöshet gentemot samhällets mest extrema element? I förra veckan berättade Dagens Seglora om att avhoppare från Sverigedemokraterna uttryckt intresse för eller blivit medlemmar i Frimodig Kyrka.

Frimodig frihamn för rasister

Vilken makt har egentligen den enskilda personen Dag Sandahl över nomineringsgruppen Frimodig Kyrka? Flera exempel visar att det kyrkliga partiet behandlar Sandahl som någon som inte får kritiseras. Varför visar ingen i partiet någon ryggrad inför Sandahls gränslöshet gentemot samhällets mest extrema element?

I förra veckan berättade Dagens Seglora om att avhoppare från Sverigedemokraterna uttryckt intresse för eller blivit medlemmar i Frimodig Kyrka. I en intervju med Frimodig kyrkas ordförande Jan-Anders Ekelund framstår han som en hängiven antirasist. Han påpekar flera gånger att Bibeln inte lämnar utrymme för främlingsfientlighet. Frimodig Kyrka kommer inte att låta sig användas som plattform av högerextrema krafter. En som Patrik Ehn skulle aldrig släppas in, bedyrade han.

Men sen väljer Ekelund ett betydligt försonligare tonfall för att beskriva varför det är helt i sin ordning att just Dag Sandahl vid flera tillfällen har medverkat i den rasistiska tidningen Dispatch International: Jesus såg ju inte ner på någon människa. Jesus i Ekelunds tappning skulle alltså äta mat med tullindrivarna och med den djupt rasistiska redaktionen på Dispatch International, men inte med den enskilde rasisten Patrik Ehn.

Att med tuffa ord döma ut den utomstående sympatisören Ehn, och samtidigt med bibelstrofer till hjälp ursäkta just den egna medlemmen Sandahl, är inte en hållning som imponerar. Antirasism är inget bättre än fagra fraser om den inte tillämpas konsekvent.

I ett långt blogginlägg vänder ordföranden nu helt från sin tidigare hållning, och hävdar att Dagens Seglora inte alls granskar rasism, utan ägnar sig åt partipolitik och ”guilt by association”. Det kan inte tolkas på annat sätt än att han som ordförande rycker ut till försvar för Sandahls anmärkningsvärda agerande.

Sandahl har publicerat en djupt antisemitisk kommentar och låtit den stå obesvarad ett helt dygn. Först efter att Dagens Seglora uppmärksammade den publicerade han vad som kan vara det närmaste vi någonsin har kommit en pudel från Sandahls håll. Han försvarar samtidigt vikten av att lyfta fram antisemitism så att folk ska se hur den ser ut. Det kan läsas som att han i det närmaste idiotförklarar sina egna läsare. De flesta läskunniga känner väl igen antisemitism när de ser den, särskilt i så uppenbart oacceptabla fall som med påståendet att ”judar förpestar samhällsklimatet”?

Idag uppmärksammar vi att Sandahl under helgen som gick publicerade, av strikt pedagogiska skäl får vi anta, en ny och betydligt längre antisemitisk text från samma nationaldemokratiska skribent. I den hävdas klassiska konspirationsteorier om judar. Läs mer i nyhetsartikeln här.

Frimodig Kyrkas officiella twitterkanal lät under helgen veta att det inte på något sätt var aktuellt att kritisera Sandahl. Det var ju inte han själv som författat den antisemitism som han lät publicera. Sandahl själv är inte antisemit bara för att han sprider antisemitiska åsikter, fick vi veta. Vi ställde frågan var gränsen går för den hållningen, men fick aldrig något svar.

Att en av Svenska kyrkans nomineringsgrupper, representerad i både kyrkomöte och kyrkostyrelse, inte ens vill ta ställning till om det är lämpligt att en av deras tyngsta företrädare publicerar antisemitisk propaganda kan bara betraktas som ett haveri. Med den inställning som Frimodig kyrka ger prov på skulle Sandahl kunna publicera hela Mein Kampf i sin blogg utan att partiet skulle reagera. Detta i en tid då alla seriösa medier och debattörer diskuterar vikten av moderering av kommentarer för att undvika att ge arenor åt främlingsfientligheten.

Vi konstaterar att det som aldrig skulle gå i något annat rumsrent parti eller organisation verkar gå alldeles utmärkt i Frimodig Kyrka. Därmed blir det begripligt varför avhoppade Sverigedemokrater söker sig till partiet. Frasradikala avståndstaganden mot extremism följs inte upp med konkret handling. Tvärtom beskyddar partiledningen den som sprider rasistiska budskap.

Återigen ställer vi frågan: Var går gränsen för Frimodig kyrka?

Redaktionen

7 kommentarer på “Frimodig frihamn för rasister

  1. Tomas skriver:

    Ni skriver att Frimodig kyrka är en frihamn för rasister. Detta finns inget belägg för. Tvärtom avfärdas påståendet av samtliga företrädare av Frimodig kyrka som uttalat sig i denna strid.

    Så Dagen Seglora: Ni måste sluta bära falsk vittnesbörd.

    //Jag är inte medlem eller företrädare för Frimodig kyrka. Så det jag skriver i försvar för Frimodig kyrka skriver jag i eget namn och inte i Frimodig kyrkas namn. Jag sympatiserar med Frimodig kyrka, men är inte medlem.

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Men var går gränsen för Dagens Seglora? Även liberala/socialistiska bloggare och/eller FK-medlemmar kan ju diskutera hur hårt man bör moderera bloggkommentarer. Det är klart att Dag Sandahl måste se upp så att inte Jan Ermefjäll ”kapar” hans blogg. Och många av oss tillämpar andra modereringsprinciper än Dag Sandahl. Men ingen tror väl att Dag eller någon annan bloggare samtycker till alla dumheter som skrivs i kommentarsfälten (även Dagens Segloras hoppas jag)?

    Apropå liknelsen med tullindrivare: Jesus åt förvisso med tullindrivare men bara en utsågs till apostel/evangelist och det efter att ha slutat jobba åt romarna. Dispatch Internationals redaktion sitter verkligen inte i Frimodig kyrkas styrelse, och Jan-Anders Ekelund kan säkert tänka sej att äta med Patrik Ehn även om han önskar bot och bättring innan det kan bli aktuellt med FK-medlemskap och -kandidatur. Jag gillar att en gammal ”vänsterextremist” som Dag Sandahl tagits till nåder. Det finns hopp för oss alla.

    F.ö. har ju även ni på Seglora Smedja nu publicerat delar av den antisemitiska propaganda ni kritiserar Dag Sandahl för att ha publicerat. Ibland är det ju faktiskt nödvändigt att sprida sk-t för att dokumentera att det har sk-t-ts. Men jag håller med om att det måste finnas gränser för dyngspridningen, både här och där.

  3. Mattias Irving skriver:

    Tomas,

    som det står i artikeln väljer FK att inte ta avstånd från ett beteende som hade lett till snar uteslutning i andra partier. Ska inte det belysas? Dagens Seglora granskar och kritiserar extremism i alla dess former, både inom och utom kyrkan. Dina teorier om att det måste finnas en baktanke med detta är på en sådan nivå att jag inte tänker bemöta dem, mer än att åter lägga fram fakta:

    En ersättare i kyrkans högsta organ publicerar antisemitism på sin blogg och medverkar med redaktionellt material till en rasistisk tidning. Vid en förfrågan var gränsen mot antisemitism och rasism ska dras svarar inte företrädarens parti på frågan, utan försvarar personens agerande. Jag ställer mig tveksam till om du skulle ha tyckt att detta inte var intressant nyhetsmässigt om det hade handlat om några som låg längre från dina egna sympatier.

  4. Mattias Irving skriver:

    Andreas,

    du har säkert helt rätt i det du säger, att Sandahl aldrig skulle samtycka till nationaldemokraten Ermefjälls konspirationer. Vi har inte heller på något sätt påstått att han skulle hysa antisemitiska värderingar. Vi fäller självklart inget omdöme om någon inblandad som person, utan berättar om ett agerande som inte sätter upp tydliga gränser mot antisemitismen. Inte heller Frimodig Kyrka sätter tydliga gränser när ett konkret fall uppdagas inom den egna gruppen, men det är lätt att döma den utomstående Patrik Ehn. Här finns det också teologiska reflektioner att göra för den som vill.

    Liknelsen med Jesus som åt med tullindrivarna är från början Dag Sandahls egen – inte Dagens Segloras – då han rättfärdigar varför han skriver för en rasistisk tidning, som då tar rollen som Bibelns ”utstötta”. Det är en problematisk parallell: Flera i Dispatch Internationals krets är själva dömda för misshandel mot oliktänkande, och hetsar mot utsatta grupper i samhället. Är deras attityd och beteende verkligen jämförbart med Bibelns tullindrivare?

    Frågans poäng i den här texten är att återigen lyfta fram att FK uttalar sig mycket bestämt om rasism och antisemitism i de yttre frågorna, och då går det bra att döma. Men det går tydligen inte att ta avstånd från antisemitism som sprids av de egna företrädarna. Det är värt att fråga sig varför det är så glasklart i fallet Ehn och så extremt luddigt i fallet Sandahl.

    Principen om ansvarigt utgivarskap är inte bara juridisk utan också etisk. Vid efterhandsmoderering vet läsarna att bloggen inte kan ta ansvar för det som skrivs i kommentarsfälten. Därför har många tidningar efterhandsmoderering. Traditionellt sägs därför var och en som skriver på nätet vara ansvarig för sin egen kommentar.

    Men Sandahl tillämpar förhandsmoderering. Läsarna kan veta att han själv har läst och godkänt varje kommentar innan han har publicerat dem. Det innebär i tidningsvärlden att den ansvarige utgivaren tar på sig det juridiska och etiska ansvaret för publikationen. Hade Sandahls blogg nu haft en riktig ansvarig utgivare hade denna utan vidare kunnat åtalas (och troligtvis fällas) för hets mot folkgrupp för publiceringen av Ermefjälls kommentarer.

    Att publicera antisemitiska yttranden kan traditionellt göras inom ramen för en större diskussion där syftet tydligt är att motbevisa det sagda eller bedriva kritik mot antisemitism. Det är därför inte fel att publicera som avslöjande, men det är fel att publicera en sådan kommentar och låta den stå.

    Lättläst om principerna för ansvarigt utgivarskap finns på sidan Mediekompass.

  5. Sven Andersson skriver:

    Om man är ”slängd i truten” d v s har förmågan
    att formulera sej, så kan man alltid fördöma.
    Man kan sätta strålkastare och förstoringsglas
    på detaljer och komma med kritik.
    Om man däremot förstår syftet och vill ”tolka
    allt till det bästa”, så blir det helt annor-
    lunda. Utgår man dessutom att vi har samma tro
    i grunden, då…..

  6. Andreas Holmberg skriver:

    Tack, Mattias, för en intressant diskussion och att du tog dej tid! Jag håller med dej om att förhands- resp. efterhandsmoderering skickar delvis olika signaler och att publiceringen av Ermefjell kan diskuteras. Men jag håller inte med Dagens Seglora om att Dag Sandahls kommentar till Ermefjells otäckheter var ”en pudel” eller föranledd av Dagens Segloras påpekanden. Det är ogint i överkant – så pass integritet har Sandahl att han kan attackera kommentatorsdumheter av de mest skilda slag helt av egen drift. (Även kommentarskritik mot honom själv brukar han publicera utan prut – och ibland bemöta).

    Det är helt OK att Seglora Smedja håller ett vakande öga på oss i Frimodig kyrka och Dag Sandahl (som inte är exakt detsamma som Frimodig Kyrka). Jag vill verkligen inte att FK blir ”en frihamn för rasister” (och noterar med glädje Ermefjells förakt mot ”politiskt korrekta” Frimodig Kyrka).

    Men Seglora Smedjas ”guilt by association”-retorik och feta rubriker på temat blir nu ytterst problematiska när det visar sej att Frimodig Kyrkas huvudmotståndare i kyrkovalet (vilket man nog måste kalla S som kyrkopolitiskt parti) med samma retorik också måste kallas ”Frihamn för rasister”. Eller vad säger ni om Omar Mustafa / Islamska förbundet och Expos artikel igår om den nye suppleanten i socialdemokraternas partistyrelse och hans kamrater: http://expo.se/2013/kritiserad-socialdemokrat-valdes-in-i-partistyrelsen_5821.html

    Sven Andersson, Dag Sandahl är själv slängd i truten, brukar sätta strålkastare och förstoringsglas på detaljer och komma med kritik. Så en del får han – och FK – tåla. Jag vänder mej alltså inte emot all granskning av och kritik mot honom, FK eller mej själv, men den bör ha rimliga proportioner (gäller naturligtvis även kritik mot Helle Klein och Socialdemokratiska Arbetarpartiet).

  7. Mattias Irving skriver:

    Andreas,

    Dagens Seglora är en partipolitiskt obunden tidning, oavsett vad diverse kritiker gillar att påstå. Vad gäller fallet Omar Mustafa skriver vi idag ledare med anledning av Expos artikel. Läs den här.