Göran Lindberg släpps ut efter bara fyra år. Han har ”skött sig”, trots att han inte tagit emot någon vård. Om fängelse enbart innebär förvaring och inlåsning av människor har vi inte kommit långt. Människor ska också komma ut en dag. Detta måste stå i fokus under en fängelsevistelse, skriver Helena Myrstener.

Vi ska äga beskrivningen av det mångreligiösa samhället, inte rasisterna. Ett steg på vägen är att stå upp för att minska klyftorna i samhället, skriver Helena Myrstener.

Svartvit retorik från abortmotståndare måste mötas med politisk mognad, annars riskerar kvinnor att få betala priset, skriver Helena Myrstener.

I Ekots lördagsintervju 4/1 av blivande ärkebiskopen Antje Jackelén säger hon att det finns en sida av den kristna tron som är offentlig. Det finns frågor där kyrkan ska göra sin röst hörd. Tron är aldrig enbart privat. Att ta ställning för öppenhet och människovärdet får absolut inte bli bara vackra ord utan måste genomsyra kyrkans organisation, skriver Helena Myrstener.

Den där radikaliteten. Den väcker en längtan. Efter ett ledarskap inom Svenska kyrkan som är så långt från sammanträdesbordet, tjänstemannen och direktörskapet man kan komma, skriver Helena Myrstener.

När Emma Green Tregaro körde sina regnbågsnaglar under friidrotts-VM i Moskva i somras till stöd för homosexuella pressade till slut Svenska Friidrottsförbundet henne att ta bort dem. Hon skulle alltså tävla och helst leverera men inte ta ställning eller ge uttryck för sina värderingar om kärlek. Nu har den tyske presidenten Joachim Gauch låtit meddela att han inte tänker närvara vid OS i Sotji, som en markering mot de homofobiska lagarna. Låt inte homofobin bli en tyst och osynlig fråga i Sotji, skriver Helena Myrstener.

Får en människa från ett annat land enbart representera sig själv? Får en invandrare vara förbannad i det offentliga samtalet på den bild som ges av honom, hans bakgrund, hans familj och liv utan att avkräva honom en fullständig etisk presentation? Helena Myrstener skriver om debatten kring Borzoo Takavolis öppna brev till SD-mannen Kent Ekeroth.

En ny hatrörelse riskerar etablera sig som grupp i EU-parlamentet. Birgitta Olsson, EU-minister, talar om att Europa nu står inför ett vägskäl när det gäller värderingar. I Sverige beslutar SD nu om de ska delta i den stora europeiska hatalliansen eller ej. Riktningen för rörelsen tyder på att det är mer järnrörstaktik som gäller i framtiden, skriver Helena Myrstener.

Att vilja få barn och sätta detta i verket anses vara det normala för en kvinna. Allt annat ses som onormalt, skriver Helena Myrstener.

Vintern är på ingång. Denna blir ett prov på hur det står till i Sverige med vår medmänsklighet och solidaritet. Vill vi kalla oss för mänskliga eller inte, skriver Helena Myrstener.

Med påven Franciskus som exempel behöver också vi i Svenska kyrkan bli en kyrka för de fattiga, med ett socialt evangelium och ett patos att leva som vi lär, skriver Helena Myrstener.

En nyligen framlagd doktorsavhandling visar att religionen i de största tidningarna i Sverige har trängts undan på ett sätt som är både oansvarigt och okunnigt, skriver Helena Myrstener.

Kyrkan har gått igenom många djupa diskussioner med stora meningsskiljaktigheter. Men vi har kunnat mötas i den gemensamma tron. Är just trosgemenskapen hotad i dagsläget, eller handlar det om något annat, frågar sig Helena Myrstener.

Svenska kyrkan är överens. Gudstjänsten är viktig. Men en majoritet av Svenska kyrkans medlemmar tycker inte detsamma. Gudstjänstbänkarna fylls inte på och kanske finns svaret i hur de upplever gudstjänsten? En ny ärkebiskop har en utmaning att stå i relation till människor och vara beredd att föra dialog, skriver Helena Myrstener.

Killar idag får signalen att det går att komma undan med att våldta. Resultatet blir en alltmer högljudd feministisk rörelse som tvingas kräva att få till och med sina mest basala rättigheter skyddade, skriver Helena Myrstener.

Vår mörka historia av registrering och diskriminering av romer är långt ifrån slut. Den är närmare än vad vi vill erkänna. De drabbade måste kompenseras och vi måste tvätta vår gamla byk, skriver Helena Myrstener.