Går det då att leva tillsammans med olika ståndpunkter? Det finns spänningar inom Svenska kyrkan som blev tydliga under debatten i samband med ärkebiskopsvalet. Spänningar som inte på något sätt är nya kring bibelsyn, bekännelse och religionsteologi men som nu briserade och gjordes till en slags maktkamp: vem ska ha tolkningsföreträde? Vem har rätt om Jesus?
Vare sig vi vill det eller ej fångade författaren och religionskritikern Lena Andersson i sin ledare i DN, tankar och känslor som finnas inom kyrkan. Andersson gick där till starkt kritiskt angrepp på Svenska kyrkan och till försvar för de som upplever sig tystade och kvästa i kyrkan.
Ingen tror just nu på allvar på en kyrkosplittring. Men det faktum att detta har förts fram visar på kraften eller desperationen, hur man nu väljer att tolka det som finns mellan, låt oss kalla grupperna för, konservativa och liberala. Kyrkan har hållit samman och klarat åsiktsskillnader genom att vara en trosgemenskap och inte en åsiktsgemenskap. Krisen just nu beror på att trosgemenskapen upplevs bruten. Barbro Matzols uttryckte något av detta i Kyrkans tidning nr 41 när hon säger att Svenska kyrkan lider brist på tro. Rikast på pengar men ändå fattigast på tro, som hon formulerade det.
För andra av oss är det svårt att förstå att sådana slutsatser kan dras men ändå: De är reella och de leder till smärta och upplevelsen av att vara nedtrampad av ”makten” eller ”åsiktseliten”. Elisabeth Sandlund på tidningen Dagen ger nya ärkebiskopen rådet att nu räcka ut en hand till de konservativt kristna. Annika Borg ger något liknande besked i KT nr 42 där hon menar att olikheterna inom Svenska kyrkan inte har ”tagits om hand”.
Jag kan inte annat än att ställa frågan: Vad är det ni vill? Det är ändå lätt att hänvisa till sårade känslor och ett tråkigt samtalsklimat med personangrepp men jag antar att det också finns en agenda, en önskan om att vrida Svenska kyrkan i en annan riktning. Men Svenska kyrkan har nu tagit ut riktning med vald ärkebiskop. Inget kan ändra på det.
Att Svenska kyrkan nu valt riktning utesluter självklart inte fortsatta samtal kring troslära och tro. Ärkebiskopens akademiska bakgrund och hennes öppna förhållningssätt till vad andra tror och tycker uppmuntrar till detta. Vi behöver dessutom det teologiska samtalet kring de stora frågorna. Det är på intet sätt färdigt. Men vi behöver också försoning för att kunna detta. Efter vad som hänt under den senaste tiden är det inte så svårt att inse det. Försoning då i en relationell betydelse där förtroendet för varandra upprättas igen. För där är vi inte idag.
Jag tror att kyrkan kan samlas på nytt när känslor och stämningar har lagt sig. Men man måste naturligtvis vilja. Man måste t.ex. vilja lämna bitterhet och gamla oförrätter. Bryta bröd med varandra trots att vi inser att vi tycker olika och inte kan älska alla här i världen. Svenska kyrkan behöver samlas kring kyrkans uppdrag som idag definieras mycket tydligt av den tid, den värld och det samhälle vi lever i. Det finns många utmaningar för kyrkan och här behövs alla. Här behövs kraften och bönen. Energi, helig vrede och glädje.
Är det inte lite tveksamt när den som företräder makten och majoriteten uppmanar till att lämna bitterheten och gamla oförrätter?
Helena
”Går det då att leva tillsammans med olika ståndpunkter? Det finns spänningar inom Svenska kyrkan som blev tydliga under debatten i samband med ärkebiskopsvalet.”
Inte bara inom svenska kyrkan utan också inom katolska kyrkan blev spänningarna tydliggjorda i samband med ärkebiskopsvalet.
Visst skulle alla kristna kunna delta i samma måltidsgemenskap och visst skulle alla kristna kunna stå upp och tillsammans läsa gemensam trosbekännelse.
Villkoret är att INTE kräva att den Andre lägger in identisk begreppsbetydelse i varje ord som sägs som man själv gör och inte kräva att ha rätt att KONTROLLERA och STYRA den Andres tankar, fantasi och visioner om Gud , Jesus och kyrka.
// Irène
http://www.katolskvision.se/blog/?p=10984
Helena Myrstener företräder mig veterligen sig själv och på ledarplats även Dagens Seglora. Det är visserligen smickrande att du kallar oss ”makten”. Men så har ju våra kritiker varit noggranna med att adla oss från dag ett, ofta med hänvisning till diverse spännande teorier. Har aldrig förstått varför, men de gör oss ju en tjänst. :)
Det är väl klart, att liberalteologerna och
de politiskt vänsterinriktade har makten i vår
Sv.Kyrka. De opolitiska och mera bibelbundna
är en minoritet i beslutssammanhang men troli-
gen en betydande del i vår gudstjänstfirande
skara.
Irène,
Du skriver ”Inte bara inom svenska kyrkan utan också inom katolska kyrkan blev spänningarna tydliggjorda i samband med ärkebiskopsvalet.”
Jag ser ej dessa av dig påstådda spänningar i RKK, allra minst genom din referens till dagens understreckare i SvD om nya ärkebiskopen i Svenska kyrkan. Hon är en utmärkt person, men på vilket sätt skulle hon tydligöra spänningar inom din och min kyrka??
[…] […]
Mattias
Om du nu hänför mig till en ”liten, röststark och lättmobiliserad” grupp, så kan väl jag hänvisa till Dagens Seglora som ”makten”. Vem av oss har minst problem med den nuvarande kyrkostyrelsen och den nyvalde ärkebiskopen kan man tro? ;)
Men oaktat vem som är makthavare, nog kan du hålla med om att det är problematiskt om den som har (eller står nära den som har) makt uppmanar till att lämna bitterheten och gamla oförrätter?
Oberoende av hur det är med maktförhållandena i Svenska Kyrkan är det fint att Helena Myrstener påminner om en djupare enhet än den som markeras av vilka som anser sig ha tolkningsföreträde av de bibliska skrifterna och traditionen. Den öppna kyrkan som låter olika tolkningar brytas i en sanningssökande dialog kan tåla också skarpa ord i försöken att nå samförstånd eller avslöja missförhållanden. Vi tänker fortsätta bevara vårt oberoende och utgöra en plats för kärlek och kritik.
Bo Rydén, din fråga går till Mattias men berör ju min ledare.
Den som skriver har ju en chans att påverka och i den benämningen ha en slags makt. Men maktEN står jag långt ifrån!
Vad det gäller bitterhet och oförrätter tror jag alla parter får arbeta med det.Människor har blivit sårade. Jag med.Om man tror att en sida är ”änglalik”, har man nog idealiserat situationen!
Men berätta gärna själv hur du ser på vad som ska till nu för att blicka framåt och samlas igen.Här finns det verkliga, utmanande och angelägna samtalet.Välkommen att delta i det!