Flyktingläger i norra Irak, Libanon och Jordanien är en skräcktillvaro för kvinnor som flytt från kriget i Syrien. Delvin Arsan skriver om nedtystade övergrepp och människohandel i krigets fotspår.
(Artikeln ursprungligen publicerad den 25 januari i Vasabladet)
– Vi kom hit för att få skydd och för att vi hörde att det var tryggt i irakiska Kurdistan. Men tryggheten här innebär enbart att de tar emot oss som flyktingar, sedan behandlar de oss som djur. Som om att vi inte varit med om tillräckligt …
Alissar är 26 år och kommer från Aleppo. Hon har blivit våldtagen flera gånger.
–Det var mitt livs största misstag att komma hit. Nu har jag ingen annan möjlighet än att stanna här, för till Syrien kan jag inte återvända, säger hon.
–Till och med luften känns kvävande här, fortsätter hon och gråter så att jag knappt urskiljer hennes röst.
–Jag har förlorat allt, till och med mina drömmar.
Sexuella trakasserier. Våldtäkter. Unga flyktingflickor som säljs för att giftas bort med äldre, rika män från Gulfstaterna – det har blivit vardag bland de syriska flyktingarna i norra Irak.
–Men vad gör säkerhetsapparaten i Kurdistan, frågar jag min vän Hoger, som arbetar på en lokal organisation i Erbil, den autonoma kurdiska regionens huvudstad.
–De tittar mellan fingrarna. Många av dem är själva inblandade i dessa brott, säger han.
Till och med de som ansvarar för säkerheten i flyktinglägren och de som delar ut förnödenheter till flyktingarna är djupt insyltade i de sexuella övergreppen.
I fjol gav UN Women, FN:s kvinnoorganisation, tillsammans med lokala organisationer ut en rapport med tusentals vittnesmål om sexuella övergrepp och organiserade giftermål som svar på efterfrågan på sexturism i Gulfstaterna. Rapporten har titeln ”We Just Keep Silent” (Vi håller bara tyst). Det är ett citat från en av de utsatta kvinnorna.
Rapporten upprörde den kurdiska myndigheten som kallade den FN-chef som ansvarade för rapporten till ett möte. Vad som sades då vet vi inte, men efter mötet drog FN tillbaka många av sina formuleringar och mildrade beskrivningen av brotten i rapporten.
Många kvinnor vågar inte gå till polisen för att rapportera om övergreppen och männen som begått övergreppen går därför fria. Flickor jag själv intervjuat berättade att männen oftast är från stora klaner i kurdiska Irak och djupt infiltrerade i statsapparaten, vilket gör det svårt för flickorna att rapportera om övergreppen.
– Vi trodde att åtminstone FN och de lokala organisationerna skulle skydda oss, men till och med de är maktlösa inför denna förtryckande regim. Vi utnyttjas från alla håll för att vi är sårbara, berättar Layla, 28 år.
”En advokat jag träffat i Amman försvarar en 20-årig syrisk flicka från Homs som redan tvingats till 22 äktenskap.”
– Här ser man inte på kvinnor med respekt. Innan kriget i Syrien bröt ut hade jag ett jobb och kunde vara ute med mina vänner till klockan två på natten. Ingen såg ner på mig. Här behandlar de oss kvinnor från Syrien som horor.
Många kvinnor begår självmord, eftersom de inte klarar av att utnyttjas sexuellt. Andra håller tyst och står ut. Några organisationer har grundat enheter för psykosocialt stöd, men efterfrågan är för stor och resurserna för små.
En tidigare FN-kollega lyfte fram samma sexuella övergrepp, samma sexturism för ett par år sedan. Men då gällde det Jordanien.
Varför gör ni inget åt det?
– Vad tror du, de skulle kasta ut oss ur landet. Ingen vågar prata om den här typen av övergrepp, svarade han.
Även i Jordanien tvingas tusentals unga kvinnor till giftermål och får dessutom sina underliv ”omsydda” för att vara oskulder inför ”bröllopsnatten” med männen från Gulfstaterna. Prostitution är olagligt i arabvärlden, därför sker den i form av korta ”äktenskap”. En advokat jag träffat i Amman försvarar en 20-årig syrisk flicka från Homs som redan tvingats till 22 ”äktenskap”. Hennes underliv är förstört, för att inte tala om hennes psykiska hälsa.
De sexuella övergreppen mot de syriska flickorna är underrapporterade. Många internationella organisationer håller tyst om fenomenet, av rädsla för att bli utkastade ur de land där de verkar.
Livet som flykting har blivit farligare än kriget i Syrien för många av de unga kvinnor som flytt landet.
Delvin Arsan