Kåldolmens dag och Jesus födelsedag påminner oss om våra kulturella rötter i mellanöstern. Det handlar om att synliggöra att svensk historia och svensk kultur växt fram ur relationer till andra kulturer, skriver Hanna Stenström.

I diskussionen om Svenska kyrkan ska delta som välfärdsaktör beskrivs den som en ideologisk bastion mot en samtid dominerad av New Public Management-tänkande. Då är det lätt att vara stolt, trots allt som kyrkan gjort fel genom åren, skriver Hanna Stenström.

Nu samlas Kyrkornas Världsråd för att anta ett dokument om begreppet mission. Grundläggande insikter som vuxit i kyrkorna i många år får form: Postkolonial kritisk reflexion, hoten mot miljön och ett tydligt ifrågasättande av den internationella marknadsideologin, skriver Hanna Stenström.

Under 1950-talets debatt framställdes prästvigning av kvinnor som oförenligt med det kyrkan är och bör vara. Förespråkarna framstod som avvikare från ”rätt kristen tro”. Men tiderna förändras. Nu förs jungfrufödseln upp som en stridsfråga, skriver Hanna Stenström.

Låt oss äta kanelbullar och uppleva glädjen över hur vårt lands kultur inte är given och homogen utan växer fram i mötet med andra kulturer, skriver Hanna Stenström på Kanelbullens dag.

Den gemensamma sårbarheten i det mänskliga tillståndet manar också till ett gemensamt ansvar. Skörheten blir en utgångspunkt för politiken, skriver Hanna Stenström.

I Svenska kyrkan är september kyrkovalets månad, med 15 september som formell valdag och möjlighet att rösta i förtid. Redan i juli kom de vanliga frågorna upp: Demokrati i kyrkan? Kan man rösta om trosbekännelsen? Men kritiken haltar, skriver Hanna Stenström.

Äldreboendenas verklighet och livets sista tid präglas inte av ”fria val” och ”glada dagar”. Livet självt trivialiseras av reklamspråk utan verklighetskontakt, skriver Hanna Stenström.

För kristna och muslimer (samt en del judar, ateister och agnostiker i kristet präglade samhällen) är Jesus inte bara en person i det förflutna. Han är en kulturell resurs som kan användas för att legitimera övertygelser, handlingar och organisationer. Han är någon att tro på eller ta avstånd från, att undvika eller hålla fram, någon att ständigt omtolka, förhandla om, ha konflikter om samt att forska om, skriver Hanna Stenström.

”Kristna i möten med människor av annan tro” är en skrift om hur vi möter varandra som medmänniskor, bortom försanthållanden och skillnader, skriver Hanna Stenström.

Är det kanske så vi också måste tänka? Att det finns tider när vi måste göra det oväntade och tider när vi måste vara förutsägbara. Fortsätta att hamra in våra höga ideal, skriver Hanna Stenström.

Under dagarna efter Jonas Hassan Khemiris brev till Beatrice Ask, har jag sett berättelser i dagspress om hur den egna vitheten plötsligt kan bli tydlig för en. Själv minns jag väl när jag blev vit, skriver Hanna Stenström i en redogörelse för mötet med en reformert konservativ församling i Sydafrika.

I morgon 1/3 samlas återigen kvinnor och – hoppas jag – män till Världsböndagen världen runt. Årets tema är ”Jag var främling och ni tog emot mig”. Det manar till engagemang, skriver Hanna Stenström.

Svenska kyrkan bör driva ”människan som rättighetsbärare” som en markering mot välgörenhetsbegreppets återkomst i debatten och mot talet om kunder i vård och omsorg, skriver Hanna Stenström.

Jag skulle vilja veta var i kyrkorna vi samlas för att tala om de värderings- och människosynsfrågor som blir synliga när vården kommersialiseras, skriver Hanna Stenström.

Vi har just firat tredje söndagen i advent, då vi minns Johannes Döparen, profet och botpredikant, avrättad på en oroad härskares befallning. Vi sjunger ännu några veckor psalmer om honom som kommer i Herrens namn, konungen i Riket som är ”kärlek blott och ljus”. När vi nu återigen jublar över honom som kom i Herrens […]