Ibland är jag stolt över Svenska kyrkan. Senast hände det när jag läste en skrift Svenska kyrkan och Sensus står bakom, skriven av Elisabeth Hjalmarsson, handläggare för diakonalt utvecklingsarbete på Svenska kyrkans nationella nivå (Kyrkokansliet): Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan – en introduktion.

En rättighetsbärare är inte en kund

Hanna Stenström

Ibland är jag stolt över Svenska kyrkan. Senast hände det när jag läste en skrift Svenska kyrkan och Sensus står bakom, skriven av Elisabeth Hjalmarsson, handläggare för diakonalt utvecklingsarbete på Svenska kyrkans nationella nivå (Kyrkokansliet): Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan – en introduktion. Skriften ska skapa verklighet och verksamhet – så här bra är det inte överallt – men sådana skrifter behövs också.

Mycket kort handlar det om att beskriva ”profetisk diakoni” med det demokratiska samhällets gemensamma språk, de mänskliga rättigheternas språk, och att därigenom skapa förutsättningar för samverkan mellan diakonin ( i bred mening) och olika samhällsaktörer utifrån en förståelse av människor som ”rättighetsbärare”.

Kyrkan ska, lite förenklat, vara en av dem som  möjliggör för människor att tillvarata de rättigheter de har. Samtidigt ska staten  (och därmed myndigheter, kommuner, landsting) uppmärksammas på sin roll som skyldighetsbärare. Kyrkans roll är också att rusta skyldighetsbärarna att fullgöra sina skyldigheter bättre.  Dessutom måste orsakerna till diskriminering och svårigheter att förverkliga människors rättigheter klargöras. Ur analysen ska växa arbete för förändring. Arbete för förändring ska inte spelas ut mot att lindra akut nöd, utan komplettera det.

Jag hoppas på den visionens förverkligande, men jag kan inte låta bli att göra några reflektioner till.

En är hur djupt avståndstagandet från allt som påminner om välgörenhet sitter i många av oss som i någon mening är ”kyrkan”.  ”Kyrkan” ska se människor som rättighetsbärare inte offer, och stötta människor att gå den vägen om det krävs.  Detta är, menar jag, viktigt i en tid där återigen välgörenhet kan användas som vore det något bra, som om arbetarrörelsens kamp för ”vi vill ha rättvisa, inte barmhärtighet” inte hade förts i tiden före välfärdsstaten.

I dokumentet blir synligt att många i Svenska kyrkan lärt av den kampen. Kanske kunde dokumentet gjort ännu tydligare att ”människor som rättighetsbärare” är en markering mot välgörenhetsbegreppets återkomst, i kyrkorna och i samhället i stort. Svenska kyrkan är också i detta avseende en viktig bärare av historiska minnen.

Men jag saknar en annan möjlig markering: en ”rättighetsbärare” är något annat än en ”kund”.  Om jag är ”kund” är jag inte ett offer, men det är min förmåga att rationellt välja vårdgivare och utförare som ska garantera att jag får den vård och omsorg jag behöver, när jag behöver. Jag ska vara en aktiv, informerad kund som tar konsekvensen av mitt köp, till exempel av vård i mitt livs slutskede. Visst kan jag klaga om affären sålt sekunda varor men det ligger också i systemet att jag måste förmå att välja aktivt och rationellt, en förmåga som försvinner med exempelvis medvetslöshet och grav demens. Men rättighetsbärare är jag också när jag är medvetslös eller gravt dement, och även då finns skyldighetsbärare som kan ställas till svars om de inte fullföljer sina skyldigheter.

Det är också ett skäl till att Svenska kyrkan bör driva perspektivet ”människan som rättighetsbärare” i ord och handling.

Ps. Elisabeth Hjalmarsson Rättighetsbaserat arbete i Svenska kyrkan – en introduktion går att finna och ladda hem här.

1 kommentar på “En rättighetsbärare är inte en kund

  1. Sven Andersson skriver:

    En kristen människa talar hellre om NÅDEN än om RÄTTIGHETERNA. Vi får förlåtelse för våra synder av nåd. Hela livet betraktar vi såsom Guds gåva. I samband med att man talar om våra skyldigheter är det rimligt att väga emot rättigheter. Det är inte fel att vara tacksam och ödmjuk. Det är inte ens dumt. Till syvende och sist har jag att underordna
    mig Skaparen och Livets villkor.
    sist kan jag inte själv bestämma villkoren för mitt liv.