Härom kvällen berättade jag för min dotter om den nioårige pojke som misshandlades av en väktare på Centralstationen i Malmö. Hennes omedelbara fråga, eller snarare konstaterande: "Han var brun?" Min dotter är elva år gammal och afrosvensk, det räcker för att ha skaffat sig insikter om strukturell rasism som många vuxna saknar.

Det handlar om rasism, det kan ett barn förstå

Peter Lööv Roos

Härom kvällen berättade jag för min dotter om den nioårige pojke som misshandlades av en väktare på Centralstationen i Malmö. Hennes omedelbara fråga, eller snarare konstaterande: ”Han var brun?”

Min dotter är elva år gammal och afrosvensk, det räcker för att ha skaffat sig insikter om strukturell rasism som många vuxna saknar.

I Malmöfallet ryms så mycket som knappast hade drabbat en blond Oskar. Som att ett barn kan uppfattas så hotande av en biffig väktare att det skulle behöva mötas med våld av det slag som går att se i videon – och att det våldet sedan försvaras av polisen.

Forskning i USA bekräftar också att poliser uppfattar rasifierade, afroamerikanska barn som äldre, mer skyldiga och mer hotfulla. De ses omedvetet med en avhumaniserande blick och är mycket mer utsatta för oproportionerligt polisvåld.

Nu är pojken och hans tre år äldre kamrat försvunna, ensamkommande flyktingbarn som placerats på HVB-hem och som inte talar svenska. Gud vet vilka trauman de bär på, både från tidigare och från misshandeln på Centralstationen. En polistalesman konstaterade avmätt ”De drog som en löning på fredag… De här två är ett par i högen av alla som är lysta”. Tror någon att det blivit responsen om det varit en blond Oskar och en blond Linus som försvunnit?

Min dotter frågade mig också ”Vet du var pojken finns? Shit, det är synd om honom. Jag vill ge honom någonting”. Ja, barn kan ha insikter som många vuxna saknar.

Kommentarsfältet är stängt.