Svenska kyrkans planer på att driva asylboende är lovvärda. Nu gäller det att komma till skott. Staten behöver seriösa medaktörer som ser till människovärdet när världen upplever den svåraste flyktingsituationen på 70 år, skriver Peter Lööv Roos.
Med vinglas i hand och inför Expressens dolda kamera skryter en familjeföretagare i Varberg om att han som mellanhand för privata asylboenden tjänar 1 miljon kronor/månad. Jag räknar lite på det och kan konstatera att det motsvarar den sammanlagda dagersättning 1 399 (ettusen trehundranittionio) ensamstående vuxna asylsökande på asylboendena får under samma tid, eller 1 754 (ettusen sjuhundrafemtiofyra) sammanboende.
Dagersättningen, som är på 24 respektive 19 kronor/dag (12 kronor för barn under 18 år; hälften, 6 kronor, från och med tredje barnet), har varit oförändrad sedan år 1994. Möjligheterna att tjäna grova pengar på människors olycka har däremot blivit desto fler. Det finns en mängd privata aktörer i asylboendebranschen. Överlägset störst är Bert Karlssons bolag. Förra året omsatte det 350 miljoner kronor, intäkterna blev på runt 90 miljoner. Hur mycket som återinvesteras i verksamheten och kommer de boende till del tycks vara oklart. På en fråga från Aftonbladet hur mycket han tjänar på sina asylboenden svarar Bert Karlsson ”Det vet jag inte, lilla du”.
Klart tycks i alla fall vara att allt inte är så välordnat på Bert Karlssons boenden som han själv påstår. Bert Karlsson har inte tagit avstånd från sina åsikter som partiledare för det flyktingfientliga och rasistiska Ny Demokrati eller sina upprepade rasistiska ”skämt” under senare år. En minst sagt stötande ironi. Näst störst i branschen är det bolag som ägs av makan till mellanhanden i Varberg (han med vinglaset). Maken, mellanhanden, har enligt Expressen skatteskulder i miljonklassen och mer än dussinet betalningsförelägganden hos kronofogden.
Privata aktörer stod förra året för knappt hälfter av platserna, men samtidigt för mer än 60 procent av Migrationsverkets boendekostnader, 1,3 miljarder. Det är sådant här som ”att börja diskutera flyktingpolitiken” borde handla om. Inte att anpassa sig till SDs agenda, avhumaniserande tala om ”volymer” och upprätta kravlistor som slår mot redan utsatta människor som tvingats lämnat allt. Rimligt är att dagersättningen äntligen – efter mer än två decennier – höjs – och att asylmottagandet upphör vara en lönsam marknad för finansiella spekulanter.
Världen upplever den svåraste flyktingsituationen sedan Andra världskriget. Bara en bråkdel av alla människor på flykt lyckas ta sig till Europa, men det är glädjande att så många av dessa känner tilltro till Sverige och söker sig hit. Det är något att vara stolt över, inte se som en börda – eller vara något att profitera på. Abbas Ahmadi, en av grundarna av föreningen Nyanländas röster, och som själv flydde Afghanistan som 15-åring, har helt rätt när han säger att:
– Jag tycker inte att Migrationsverket någonsin ska bevilja tillstånd till personer som är rasister eller varit med i rasistiska organisationer. Det är så tydligt att de bara är ute efter pengarna. Flyktingarna blir här nästan som djur som ska hushållas och tjänas pengar på. Endast staten borde få lov att driva flyktingförläggningar. Så borde det vara. Men när staten, Migrationsverket, inte ensamt mäktar med att erbjuda ett första boende för alla nyanlända behövs det verkligt seriösa medaktörer.
Därför är det välkommet att Svenska kyrkan förhoppningsvis är på gång att öppna asylboenden. Det kan bli riktigt lyckat: Genom åren har församlingar runt om i landet byggt upp en bred erfarenhet av att möta asylsökande. Det finns många kunniga engagerade, både anställda och frivilliga. Och kyrkan vet att det inte går att tjäna både människovärdet och mammon. Flyktingar ska välkomnas, inte profiteras på.
