Samhället står inför många utmaningar som rasism, miljöhot, segregation, barnfattigdom och kåkstäder med EU-migranter som växer upp i städernas utkanter. Allt detta kräver politisk handlingskraft men också andra engagerade människor som tar ett samhällsansvar och höjer upp sin röst till försvar för människor i utsatthet.

Kväv inte gräsrötterna

Helena Myrstener

Samhället står inför många utmaningar som rasism, miljöhot, segregation, barnfattigdom och kåkstäder med EU-migranter som växer upp i städernas utkanter. Allt detta kräver politisk handlingskraft men också andra engagerade människor som tar ett samhällsansvar och höjer upp sin röst till försvar för människor i utsatthet.

I ett samhälle med många stora utmaningar kan också kristen aktivism väckas till liv. Uttalat kristna som vill agera för EU-migranterna, kritisera egoism och rikedom och använda okonventionella metoder och platser för att protestera eller bedriva opinion. En spaning inför framtiden är att kristna, och då naturligtvis även en del anställda inom Svenska kyrkan, går samman och handlar i samhället utanför Svenska kyrkans organisation och verksamhet. Den spännande frågan är hur de kommer att tas emot av kyrkan.

Svenska kyrkan är en stor och tung organisation och på många sätt hierarkisk, präglad av en slags tjänstemannaattityd. Hierarkin leder till att det är de övre skikten som kan säga sig äga tolkningsföreträde över vad som ska vara ett kristet, kyrkligt agerande eller hållning till olika samhällsutmaningar. Detta kan vara ett problem när t.ex. nöden eller rasismen bankar på dörren och svaret från kristna gräsrötter är en stark vilja att gå till handling och till protest.

Ett brett och aktivt samhällsengagemang finns ofta på de platser där det ekumeniska arbetet är levande. Där kyrkor går samman och bestämmer sig för att omgående, i akuta situationer, göra något, t.ex. för EU-migranterna. Exempel på detta kan vi hitta i städer som Lund och Jönköping.

Om framtidsspaningen stämmer, att flera kristna kommer att engagera sig i samhällsfrågor och inte sitta och vänta på att kyrkan som ställföreträdare ska agera, kan det självklart vara bra med en positiv hållning från maktens kvinnor och män. Framförallt en insikt om att handlingsförmåga kan bli en stark kraft om den delas och sprids och inte begränsas till några få.

Låter det som en utopi? Ledarskap tenderar ofta att leda till positionering och maktutövning, och det ska mycket till om någon vill förändra innehållet i dessa statusjobb. Aktivism, även kristen, är dock inte beroende av formell bekräftelse. Istället bärs den av en känsla av nödvändighet och av kallelsen att inte bara stå vid sidan som passiva åskådare. Att den enda vägen är den som går rakt in i det samhälleliga skeendet och tvingar oss att agera i kärlek till nästan och till Kristus. Utan några som helst resurser mer än den egna kroppen och den gemensamma tron.

Sociala medier har öppnat för stora möjligheter att snabbt formera sig och gå till handling. På nätet är det ju också lätt att få kontakt med andra som brinner för samma frågor och gå samman, om än på olika bevekelsegrunder. Plötsligt behövs inte längre stödet från den etablerade kyrkan på samma sätt, utan stödet och kraften finns i andra solidaritetsnätverk. Men där någonstans kan också den kolossala organisationen som är Svenska kyrkan bli en kraftfull, levande, mångfacetterad mosaik av frimodiga röster som respekteras, inkluderas och tas på allvar. Om inte, kan den kristna aktivismen leva vidare ändå.

Kommentarsfältet är stängt.