När kristen tro får rasistiska och diskriminerande övertoner måste vi agera. Andliga övergrepp hör inte hemma i vår tid, skriver Helena Myrstener.

Kyrkan ska inte bidra till att normalisera inkomstklyftor. Kristen gemenskap behöver gestaltas, även lönemässigt. Låt inte kyrkan bli en överklasskyrka, uppmanar Helena Myrstener.

I en tid då judar lever i rädsla är det oansvarigt och naivt att läsa Johannesevangeliets påskberättelse i kyrkorna. Kyrkan ska inte spä på antisemitismen, skriver Helena Myrstener.

Kvinnor diskrimineras i vården och deras rätt till sexualitet efter cancerbehandling tas inte på allvar. Hur länge ska det fortsätta, frågar Helena Myrstener.

Även i Sverige kan vi drabbas av den danska sjukan, som leder till att ord som ”anständighet” blir invektiv. Vi måste fortsätta ha koll på språket, skriver Helena Myrstener.

Antisemitismen tycks inte ha något slut. Den är djupt rotad. Den kristna kyrkan måste ställa sig frågan om hon gjort tillräckligt för att motverka den, skriver Helena Myrstener.

Statyn på ”tanten” som diskuterats i Växjö säger mycket om vår syn på kvinnor och på motstånd. Det spelar ingen roll att Runessons fotografi inte egentligen föreställer en ”tant”, skriver Helena Myrstener.

Just nu hävdas yttrandefrihetens helighet och det i sig riskerar att bli en fundamentalistisk hållning utan nyanser eller analys. Ingen vill ta ansvar för denna frihet, bara bruka den och använda den efter eget tycke och smak, skriver Helena Myrstener.

Den muslimhatande Pegidarörelsen försöker vinna mark i Sverige, och demonstrerar i Malmö ikväll. På talarlistan står välkända förintelseförnekare och rörelsen är anstruken av högerextremism. Motdemonstranternas uppgift blir att vara många och visa att folkets inställning till mångfald är en annan, skriver Helena Myrstener.

Integrationen måste börja med oss själva, annars blir krav på den andra aldrig trovärdiga, utan enbart uttryck för maktutövning eller rasism, skriver Helena Myrstener.

Det har blivit ”tingens ordning” att kvinnor tar ansvaret inte bara för sitt eget sexliv utan också för mannens. Samtidigt vägrar läkemedelsbolagen att ta ansvar för de p-piller som de tjänar stora pengar på. Efter decenniers tålamod är det dags att säga ifrån, skriver Helena Myrstener.

De som hävdar samvetsfrihet här i Sverige och ser detta som något oskyldigt borde fundera på hur deras kvinnosyn ser ut. Ska kvinnor få bestämma över sin egen kropp? Ska de ha rätten att forma sina liv? Är det barnmorskornas och vårdpersonalens samveten eller kvinnans behov och rätt till sitt eget liv som ska sättas i främsta rummet, skriver Helena Myrstener.

Ingen kvinna ska tvingas till anpassning eller underordning när hon ber. Det är något som faktiskt sker när Gud beskrivs med egennamn som Son, Fader och honom. Inte i böner som ska gälla för nyskrivna och har för avsikt att rikta sig till samtiden. Detta borde Sveriges Kristna Råd inse, skriver Helena Myrstener.

En frihet som döljer ett förtryck får inte vinna mark i Sverige. Sjukhusen måste vara tryggt område för kvinnor som gör abort, skriver Helena Myrstener.

Vi äger inte längre våra apotek. Allmännyttans bostäder säljs ut. Men vi kan bestämma oss för att gemensamt äga värderingar som öppenhet, tolerans, jämlikhet, generositet och medmänsklighet. Dessa värderingar vore en värdig och riktig ersättning för det som gått förlorat, skriver Helena Myrstener.

Hur mycket bra en kvinna än gör, kan hon ändå bli osynliggjord och skymfad bara för att hon är kvinna. Misogynin finns i språket. Svenska kyrkan kan behöva fittaktivism, skriver Helena Myrstener.