Ungdomar duschar inte längre efter jympan, . Uppgiften bygger på en magisteruppsats som skrivits av barnsjuksköterskan Lisa Hörlén.

Kroppsperfektion på gränsen till tyranni

Helena Myrstener

Ungdomar duschar inte längre efter jympan, rapporterar sydnytt. Uppgiften bygger på en magisteruppsats som skrivits av barnsjuksköterskan Lisa Hörlén. Hon har gjort djupintervjuer med elever från flera skolor i Malmö och överraskades av hur utbrett detta beteende var. Hörlén förstod att det kunde handla om hela klasser, ibland hela skolor. Ungdomarna är rädda för mobbing om kroppen inte är perfekt. Rädda för att bli fotograferade och utlagda på nätet.

Vår kultur förhärligar vackra kroppar. De kroppsliga idealen idag är så höga att barn och unga många gånger får betala priset genom att leva med stark press och rädsla för att inte duga. Detta kan få konsekvenser på många plan i livet och leda till depressioner. Svenska kyrkan har nu öppnat en välbehövlig chatt med tanke på unga människor och deras problem och livsfrågor. Tyvärr är chatten bara öppen till midnatt. Självklart skulle den vara öppen några timmar för att kunna fånga upp tankar, oro och ångest som ofta kommer under natten. Men det är en god intention och en bra början.

Med tanke på den kroppsfixering som råder och den uppenbara kopplingen till sexualitet som ofta följer, tycks det som om religion och kristen tro alltmer blivit frågan om ett inre skeende som inte har något med kropp eller sexualitet att göra och fältet har lämnats fritt för ungas dåliga självbild, för marknadskrafternas normer och ideal och för pornografins påverkan och människosyn.

Bönerna flödar på sociala medier från kyrkorna men så sällan tycks de handla om människan som menstruerar, onanerar, har fettvalkar eller längtar efter fysisk närhet. Visst handlar bönerna om intimitet, men då relaterat till gudomen. Inte till en annan människa eller till den egna kroppen. Det fattas helt enkelt en röst, ett språk och ett tydligt tilltal om kropp och sexualitet som kan ge modet att acceptera och bejaka oss själva, unga som äldre.

Att enbart betona det inre är att förneka den kroppslighet som kristendomen alltid stått för och som kallas för inkarnationen, dvs att Gud blev kött, en människa .I detta ligger att kristen tro har med livets alla sidor och aspekter att göra. Tyvärr har frågorna kring kropp och sex belagts med skuld och skam på olika sätt. Sex före äktenskapet har syndastämplats, något som fortfarande ligger kvar som ett tungt arv och är möjligen en förklaring till att det tycks vara så svårt för kyrkan att tala om kroppslighet och sex.

Journalisten och författaren Inti Chavez Perez har nyss kommit ut med Lätta sexboken. Av beskrivningen att döma driver han den viktiga aspekten om samtycke, han ger råd till funktionshindrade och han tar också upp ämnet religion och sexualitet eftersom det kan vara en frågeställning för unga människor som finns i en kultur där den egna religionen och vad den säger, har betydelse.

Kyrkorna kan ha nytta av denna bok för att få kunskap och mod att våga tala om kropp och sexualitet på ett sätt som inte stänger dörren till den livs- och lustbejakande kyrka som behöver gestaltas idag. Där kroppar inte kan vara något annat än vackra. Där det är de rådande idealen som måste kritiseras och kraftigt sättas under lupp. Där sexualiteten kan liknas vid en resa livet igenom.

Kommentarsfältet är stängt.