Opre roma, isi vaxt akana. Res er upp romer, tiden är nu inne.
De gamla kungarna roterade nog många varv i sina gravar i Vasakoret under tisdagskvällens ekumeniska högtidsgudstjänst, när katedralen fylldes av virvlande romsk dans och tonerna från världens förmodligen minst bombastiska och enda gränslösa nationalsång.
Alldeles bakom Domino Kai och Emilia Huczko som ledde sången, och orkestern av gatumusikanter från Rumänien, ligger Gustav Vasa och Johan III. Far och son ville se romerna fördrivna från Sverige – alternativt hängda.
Men kanske log Maria, hon som kastades ut från koret en gång i tiden. Maria som är en symbol för välkomnande, världen över. Maria som med rak rygg och ett trotsigt hopp sjunger om att härskarna ska störtas från sina troner och de ringa upphöjas.
Romerna föraktades inte bara av de nationalstatsformande kungarna. 1560 förbjöd Sveriges förste evangelisk-lutherske ärkebiskop, Laurentius Petri, prästerna att befatta sig med ”zigenarna” eller ”tattarna”, som romerna kallades. Deras barn fick inte döpas och deras döda inte begravas på kristet sätt.
När en präst i Sigtuna ändå döpte ett romskt barn fick han ordentliga bannor från ärkebiskopen som skrev: ”Jag är förvånad och arg över din gärning, eftersom jag så ofta förmanat er att inte befatta er med det onda folket. Du är kyrkoherde för kristet folk och inte för zigenarna som är okristna landstrykare”.
Så fortsatte det, på alla områden och nivåer i samhället, århundrade efter århundrade. Och fortsätter också i dag. I regeringens vitbok om övergreppen mot romer under 1900-talet berättar en romsk talesperson, Diana Nyman, om hur det absolut inte fanns i hennes föräldrars föreställningsvärld att de, på 1960-talet, skulle vända sig till Svenska kyrkan för att bli vigda:
”Mina föräldrar levde med en omgivning som signalerade att de inte var välkomna. De levde med en omgivning som inte öppnade sina armar och välkomnade dem”.
I mars i år, på väg för att vara med vid presentationen av vitboken, portades Diana Nyman från frukostmatsalen på Sheraton i Stockholm. Den som bär romska kläder är van vid sådant.
Men fler och fler, som Diana Nyman, vägrar finna sig i diskrimineringen. På sina håll har det också börjat öppnas upp. Dels i politiken: Feministiskt Initiativ har Soraya Post som toppkandidat i EU-valet och i Enköping kan Susanna Hedman bli kommunalråd för Miljöpartiet. Båda är romer.
Dels i kyrkan, inte bara som socialt arbete bland romska EU-migranter: Förre ärkebiskopen K.G. Hammars initiativ till en försoningsgudstjänst år 2000 och erkännande av Svenska kyrkans skuld till romer och resande var ett första, viktigt steg. Firandet av den 8 april, romernas nationaldag, eller internationella dag, som romer gärna kallar den, var ett annat.
Att en bärare av samma ämbete som Laurentius Petri sjunger med i den romska nationalsången, det är en symbolhandling som inte ska underskattas.
Kvällens starkaste intryck gjorde nog ändå Gabriela; ärkebiskopen, integrationsministern och andra bemärkta får ursäkta. Gabriela, som inte ens stod med i programbladet, är den rumänska dam, EU-migrant, som annars alltid sitter i gångpassagen under Uppsala centralstation och spelar dragspel och sjunger för småslantar.
Tryggt, alltid med ett vänligt leende och en varm blick, mitt bland alla pendlare som springer förbi.
Det blev avslutningen på gudstjänsten: Gabriela steg fram och tog självklart plats mitt i centralkoret. ”Jesus har vunnit!”, sjöng hon med rak rygg och höjda armar, starkt och tydligt. Stoltheten bland hennes många romska systrar och bröder i kyrkbänkarna gick inte att ta miste på. Och Maria log.
Alla oförrätterna, brotten mot romernas mänskliga rättigheter, har lagts på bordet. Vetskapen finns. Nu handlar det om vilja. Som Domino Kai, initiativtagare till högtidsgudstjänsten och sakkunnig vid Upplandsmuseets satsning Romska röster, påminde om: nu måste det till åtgärder.
Nu. Inte i morgon. Regeringen har som mål att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Det duger inte. Då är Rosa, gudstjänstens yngsta dansare, 24 år. Hennes lika möjligheter måste börja gälla nu, inte efter hela hennes barndoms- och ungdomstid. 500 år av förtryck och exkludering är nog.
Opre roma, isi vaxt akana. Res er upp romer, tiden är nu inne.
tack till alla