En supporter på väg till match i Helsingborg blir offer för fotbollsvåldet. Han berövas sitt liv i den våldsamma stämning som piskas upp före en match.
Detta ställer frågor till fotbollen som fenomen idag. Fotboll har alltid varit kopplat till maskulinitet. Sporten har dominerats av män och arvet sitter i. Det börjar tidigt. Redan på skolgårdens fotbollsplan lär sig pojkarna att bli och vara bäst. De mäter sig mot varandra. Det gäller att vinna och att dölja gråten när det inte går bra. Flickorna är oftast någon annanstans på skolgården och leker med sitt.

Samarbetet är vägen fram till segern och där är förvisso alla spelare viktiga, men det är inte genom att passa som du blir planens gud. Det blir du om du sätter bollen i krysset. Så det gäller att bli man med stort M. I vuxenfotbollen också utanför fotbollsplanen. Där slåss du handgripligen för ditt lag genom att visa upp din kraft och styrka. Det är också då de vanliga reglerna sätts ur spel och det blir ok att ta sig rättigheter som att vandalisera.

Utanför planen finns polisen i piketer eller till häst. Utrustade till tänderna för den eventuellt kommande ”krigsstämningen” då testosteronet och hatet rinner till. De unga frustrerade männen går ut i strid för sitt lag och för sina hjältar. Det är en kamp på liv och död och lite till som det handlar om.

Det går inte att se på fotboll som lek eller underhållning. Fotbollens maskulina destruktiva kraft måste erkännas. När Zlatan tycker att fotbollspelaren Therese Sjögran kan få en cykel av Fotbollsförbundet med hans autograf på istället för en bil för flest spelade landskamper som spelaren Anders Svensson fick, förtydligar han fotbollen som mannens arena där mannen är dominerande och kvinnan är av underordnad betydelse.

Fotbollen är en av de sista bastionerna för en traditionell mansbild. Därför är det också mycket svårt att komma ut som man och homosexuell i fotbollsvärlden. Anton Hysén är fortfarande den förste mannen i Sverige som gjort det. Det var år 2011. Många väljer att vara tysta i en sfär där de heteronormativa värderingarna är självklara och bortom diskussion. Samtidigt möjliggör detta också kramandet och pussandet mellan männen. Likaså de nära kropparna, när männen kastar sig på varandra i glädjeyra. Fotboll är ett så manligt heteronormativt kodat område att kramandet aldrig kan klassas med bögordet.

Idag finns inte männen i någon högre utsträckning i kyrkbänken eller på teatern. Det är kvinnorna som är kulturkonsumerare och de som bär upp kulturen. Männen finns på fotbollsläktarna. Där ges utrymmet för en slags religiositet som har med samhörighet, tillbedjan och hängivenhet att göra. Ledda dit en gång av sina fäder eller kompisars fäder. Att förenas i hejaramsor och vara en del av kraften i detta är en slags övergångsrit. När det är möjligt att följa med pappa till fotbollsmatchen börjar formandet av den manliga identiteten.

På elitnivå är fotbollen idag en industri med enorma pengar i omlopp. Sporten hårdbevakas av media. De bästa( manliga) spelarna blir världskändisar och bland de rikaste i världen. Fotbollen är världens mest populära idrott. Här mäts spelaren i framgång och prestation. Aggressiviteten ligger nära i en manlighet som har med styrka och framgång att göra. Här kommer supportrarna in. De som spelar sin match utanför planen, på gatorna, torgen och pubarna. Där kan våldet bli ett sätt att visa upp sin manliga identitet. Det blir vi-mot-dem och det gäller att markera revir och uppvisa styrka.

Fotbollen kan inte svära sig fri från det som händer före och efter matchen. Det finns ett ansvar.