Sverige är fantastiskt. I knappast något annat land anger så många att de trivs med mångfald.

Rasistisk buskis är toppen på isberget

Peter Lööv Roos

Sverige är fantastiskt. I knappast något annat land anger så många att de trivs med mångfald. Och tänk alla fina policies om mångfald och likabehandling som finns. Det är ju bra. Men det är något som skaver, och det är mer än SD & co.

Sverige är ett land med en extrem boendesegregation och ständiga ”Tack för din ansökan, men…” till den som med ett afrikansk- eller muslimskklingande namn söker jobb. Sverige är också landet där vi har en kulturminister som glatt sätter kniven i en blackfacetårta (i USA hade det varit politiskt självmord) och ett public servicetevebolag som gör en av årets stora nöjessatsningar till en rasistisk buskisfest.

Julia Frändfors, som är hemma i nöjesvärlden, träffar klockrent med sin målande beskrivning av måndagens Guldbaggegala. Gjorde du entré på scen och inte tillhörde den kompakt vita majoriteten på galan, då fick du finna dig i att få ditt utseende ”skämtsamt” kommenterat av programledaren Sissela Kyle, som först Kodjo Akolor och sedan Marika Carlsson och Özz Nüjen – allt efter ett färdigt manus. Att något liknande skulle hända på Oscarsgalan, nej, det är inte ens tänkbart.

Var det verkligen 2014? Det beklämmande är att man inte behöver backa tillbaks till den svartvita televisionens tid för att finna något liknande producerat av SVT. Det räcker med 2008 och Sveriges folkkäraste program, Allsång på Skansen: västerländsk ”gulinghumor” framförd av Anders Lundin med ”yellowface” och, som av en händelse, Sissela Kyle frejdligt anspelande på det tidiga 1900-talets ”gula faran”. Tvättäkta rasistisk buskis för hela familjen. Sverige är fantastiskt – och djupt obehagligt. Det är något som mer än skaver.

Som Kodjo Akolor själv framhåller handlar historien i grunden inte om illvilja eller om den eller den personen som tänkt fel: det handlar om ett större kollektivt problem, som frågan vad svenskhet innebär idag. Vilka räknas till ”vi”, egentligen? Hur är det i nöjes- och mediavärlden? I politiken? I kyrkan? Och, som Kodjo Akolor trycker på, kanske det svåraste: Vad som behövs är att det blir slut på snack och att vi agerar.

1 kommentar på “Rasistisk buskis är toppen på isberget

  1. ylva liljeholm skriver:

    Jag håller med. men långt mer upprörande än utseendeskämten (som ju även drabbade vita svenskar, till exempel Jessica Gerdin) är just den segregerade publiken. Hade cirka 20 %, vilket torde motsvara verkligheten, varit personer med icke-svensk bakgrund så hade skämten, förutsatt att alla närvarande hade varit potentiella måltavlor, inte uppfattats som rasistiska på samma sätt. Först när vi kan skoja om varandra på samma villkor har vi ett verkligt jämlikt samhälle.