Ord som yttras utan tanke når inte himlen, som det sägs i Hamlet. Men orden har också makt över tanken.

Du är vad du säger

Annika Sjöqvist Platzer

Ord som yttras utan tanke når inte himlen, som det sägs i Hamlet. Men orden har också makt över tanken. Det hatiska språket följer ett mönster som avhumaniserar och förminskar. Men orden sätter också vår egen identitet, skriver Annika Sjöqvist Platzer.

”Upp flyga orden tanken stilla står. Ord utan tanke himlen aldrig når.” Erinrar mig Hamlet när jag läser om arbetslivets värsta klyschor i en DN-artikel. Orden goodwill, kärnverksamhet, transparens, utmaningar, varumärke, verktygslåda och värdegrund hör till de listade.

En språkforskare berättar att ordens popularitet brukar hålla i sig under cirka fem år innan de byts ut. Ett modeord som fått lämna scenen är fokusera, det var ungefär tio år sedan det användes som mest. En retorikexpert ger rådet att man ska göra något eget och utgå ifrån sig själv om man vill nå ut med sitt budskap.
Om ord handlar det också i en viktig liten utställning på Fredens Hus i Uppsala. ”Ordens makt” heter den och belyser ords makt och missbruk ur olika perspektiv. Vilka ord använder ungdomar mot varandra i dag? Vad är näthat? Hur ser propaganda ut? Vad kan hatspråk få för konsekvenser? Vad är yttrandefrihet? Hur har de fula orden förändrats genom historien? Frågorna är många och får svar.

Vissa människor har makt över orden och sätter därmed agendan för samtalet i det offentliga rummet. Ord används också för att skada och konsekvenserna blir förödande. Vilket, som vi ser allt fler exempel på, gör att människor far illa. Hat på nätet ökar och nätet har blivit en arena för både extremister, underrättelsetjänster, regimer och rörelser som sprider sin propaganda. Människor kränker och förtalar varandra. Det vi kallar näthat är ett samlande begrepp för det hårda, kränkande språket vars syfte ofta är mobbning.

De skadliga orden kan också leda till uppvigling med hat, förföljelse och dödande som följd. Liksom till krig och folkmord. Armenien, Rwanda, Sovjetunionen, Kambodja och i en klass för sig Hitlers utrotningsaktioner under andra världskriget är skrämmande exempel.

I ordutställningens katalog skriver författaren Ola Larsmo om farligheten med hatspråk. Han konstaterar att hatspråket följer ett mönster och syftar till att avhumanisera, att framställa dem man inte gillar som inte fullt mänskliga och förminska dem. Avsikten med detta är, medvetet eller inte, att förbereda sig på att skada dem, kanske också döda.

Frågan om hatspråket blir, menar Larsmo, till sist en moralisk fråga. Ord är handlingar och du är vad du säger. Anspelande på filosofen Ludwig Wittgenstein skriver han att människan kan bli sitt språks fånge. De ord hon väljer att använda bestämmer till sist vem människan är. Larsmo ger i sin text författaren Kurt Vonnegut sista ordet när denne i sin roman ”Moder natt” om nazismen skriver: ” Vi är de vi utger oss för att vara. Därför måste vi vara mycket noga med vilka vi utger oss för att vara.”

Utställningen ”Ordets makt” på Fredens Hus ingår i ett projekt kallat ”Breaking Stereotypes” finansierat av Allmänna arvsfonden. Syftet är att stärka museets kompetens inom områden som rör fördomar, diskriminering, mobbning, utanförskap och våld bland barn och unga.

Nu stundar den tid på kyrkoåret då vi önskar varandra och jorden frid och fred. Fredens Hus har även permanenta utställningar om de svenska fredsprofilerna Dag Hammarskjöld, Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg. Även om backen upp till Uppsala slott, där Fredens Hus är beläget, är lång och brant, och kanske hal så här i vintertid, bör man gå den för att ta del av ”Ordets makt” som pågår till och med sista mars nästa år.

1 kommentar på “Du är vad du säger

  1. John Nilsson skriver:

    Är inte också etiketter och beteckningar som ”rasist”, ”fascist”, ”homofob”, ”islamofob”, ”antifeminist” etc, också problematiska, i och med att de reducerar och avhumaniserar människor, och karaktäriserar hela deras varelser utifrån endast en aspekt, av hela deras fulla mänsklighet? Syndar vi inte lite var och en i detta? Jag tangerade denna fråga, i det jag skrev till Mattias Irving häromdagen i en kommentar:

    http://dagensseglora.se/2013/12/18/ge-tid-for-eftertanke/#comment-3490

    Nu vet jag inte om just du etiketterar människor på det sätt jag ger exempel på ovan, men det vore roligt om du, eller någon annan här på Dagens Seglora, ville ge någon respons på frågan jag ställer ovan. Jag misstänker att det som antagligen ses som ”nödvändiga” förenklingar och polariseringar, i själva verket ofta är kontraproduktiva, och gör saker och ting mera komplicerade och ”laddade”, än vad de skulle behöva vara.