Advent har varit bråda dagar i debattsverige. Det började i decembers första vecka, när riksdagens talman Per Westerberg vägrade delta när Jason Diakité prisades i riksdagen.

Ge tid för eftertanke

Mattias Irving

Advent har varit bråda dagar i debattsverige.

Det började i decembers första vecka, när riksdagens talman Per Westerberg vägrade delta när Jason Diakité prisades i riksdagen. Anledningen: En låtrad om att “dunka Jimmie gul och blå”.

Som svar på tal höll Diakité ett eget tal, som blev viralt. Med passet i hand berättade han om hur han görs till främling i sitt eget land. Kort därpå publicerade DN en helsidesannons för en bok med just tydlig rasistisk och främlingsfientlig agenda.

I samma veva publicerade Expressen material från Researchgruppen, och avslöjade flera SD-politiker och namngav flera andra som bedrev sin opinionsbildning på bloggen Avpixlat.

Artiklarna ledde till flera uteslutningar och föranledde ny debatt när SD:s stabschef Linus Bylund i Aktuellt avfärdade näthatarna som “bonnläppar”. Researchgruppens bakgrund i den utomparlamentariska extremvänsterorganisationen AFA problematiserades i radioprogrammet Medierna.

Lucia kom och gick. Den debatten hann aldrig varken ta fart eller lägga sig förrän det var dags för antirasistiska demonstrationer, först i centrala Stockholm med 2000 deltagare, sedan i Kärrtorp.

Svenska motståndsrörelsens misslyckade attack mot Kärrtorpsborna blev startskottet för nya, intensiva samtal, om mediernas rapportering och om polisens yrvakenhet. Statsminister Fredrik Reinfeldt avstod från att tydligt fördöma nazisternas attack, utan sade sig bara ta avstånd från våld i största allmänhet.

Samtidigt släpptes en rapport om extremism som genast mötte skoningslös kritik av församlade experter. SR beslutade att inte spela den där låten om Jimmie. Kampanjen #jagärjason ledde till att mängder av människor postade selfies på sig själva med sina pass. Ivar Arpi på SvD skrev om vikten av färgblind antirasism. Foujan Rouzbeh skrev och påpekade att alla faktiskt inte är Jason. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson lät sig intervjuas på Avpixlat, samma blogg som i flera år hotat hans egna medarbetare.

På söndag är det ny demonstration i Kärrtorp. I helgen även i Uppsala, Östersund, Göteborg, Helsingfors, Umeå och Falun. Fler städer lär tillkomma, och politiker också: En bred uppslutning av tongivande politiker, bland andra Stefan Löfven, har redan tillkännagivit att de ska närvara i Kärrtorp den 22 december. Vad det ska leda till kan vi inte ännu gissa.

För att parafrasera en ökänd fråga: Hur mycket debatt tål Sverige? Är det dags att hämta andan snart? När kommer tiden till eftertanke och analys? Det är dags att ta med sig alla dessa händelser, sammanställa dem och reflektera. Annars kommer tonläget och konflikttänkandet nu att fortsätta öka. Det behöver vi inte.

Jag läser alltfler vredgade människor hävda att vi kanske behöver sluta ta kategoriskt avstånd från politiskt våld. Att det kanske ibland är nödvändigt. Jag vill gärna förklara det med månaden som varit. Alternativet vore att alltför många tänkande i Sverige 2013, skulle tycka att det har blivit legitimt med politiskt våld efter en attack från en våldsam men likväl minimal sekt ute i den politiska periferin.

Vi är inte Sydafrika, inte heller Israel. Våld är inte en nödvändig metod för att åstadkomma politisk förändring i Sverige idag. Andra alternativ står oss till buds. En antirasism som militariseras är inte min antirasism. En antifascism som skrämmer barn skrämmer också mig.

Jag hoppas att vi ses i Kärrtorp den 22 december. Då firar vi glädje, öppenhet och ett offentligt rum för alla. Därefter hoppas jag att vi får tid för eftertanke.

3 kommentarer på “Ge tid för eftertanke

  1. Tom Haas skriver:

    ”Vi är inte Sydafrika, inte heller Israel. Våld är inte en nödvändig metod för att åstadkomma politisk förändring i Sverige idag.” Vad menas (utöver ivern att visa sig vara en del av problemet snarare än lösningen genom att, *gääässpph*, förknippa Israel med Sydafrika och därmed förringa den biologiska rasismen och förminska det djupa lidandet för alla icke-vita under apartheidtiden)? Uppmuntrar du till våld mot israeler i syfte att uppnå en politisk förändring?

  2. John Nilsson skriver:

    Mattias,
    Det gläder mig att du tar avstånd från politiskt våld, åtminstone i Sverige av idag. Alltså även det antirasistiska och antifascistiska våldet.

    Tar du då också avstånd från AFA och deras arvtagare, bland annat researchgruppen? Tar du också avstånd från det ”goda, fina hatet” från vänster, som Paulina Neuding skrev om för ett tag sedan?

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glom-inte-det-goda-fina-hatet_7901138.svd

    Det heter ju (i Matt 5:21-22):
    ”Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.”

    Alltså, det är inte bara detta med att vi bör avhålla oss från konkreta våldshandlingar, utan det handlar också om vår inställning till varandra, vad vi säger om varandra. Rimligen måste man få bli arg, trots det ovan citerade, men när man dömer och fördömer personen bakom, oavsett om etiketten är ”dåre”, ”bonnläpp” eller ”rasist”, då är man väl ändå ute på fel väg?

    Jag har nog syndat och syndar mot detta själv, men har faktiskt börjat skriva sådan jobbiga omformuleringar som ”människor under feministiskt inflytande”, när jag vill kritisera ”feminister”, i ett försök att komma bort från min egen avhumanisering av andra. Så när ni som demonstrerar i Kärrtorp på söndag ropar ”Inga rasister på våra gator”, blir ni då inte en del av problemet, med er etikettering och fördömning av medmänniskor, som i och för sig har gått kraftigt vilse i sina värderingar, men som ändå är människor med det problematiska att de är ”under inflytande av rasistisk och nazistisk ideologi”?

    Det blir inga bra slagord av att formulera sig så, och det kan tyckas som en överdriven semantisk ambition, men lika väl som vi värnar om människor som kommer ur svåra omständigheter långt bortifrån, kunde vi inte också värna om de människor, som på våra egna bakgator gått vilse, och kommit rätt ”långt bort” från oss andra?

    Jag är dock tacksam för att det mobiliseras mot det som hände i Kärrtorp, och det som låg bakom den demonstrationen från början, så det är bra att du ska vara med. Vi behöver inte politiskt våld i Sverige, och vi behöver heller inte rasism eller nazism. Tycker jag.