För att vara något annat än rasist i ett samhälle som fram tills ganska nyligen såg människor av en annan hudfärg än vit som rent biologiskt mer primitiva, måste vi ha gjort upp med våra värderande tankar, skriver Erikka Chapman. – Hur långt är det mellan kantarellställen? – I allmänhet? I skogen där jag växte upp kan hela skogen, ett bra år, vara ett kantarellställe.

Rasism, i svampskogen och på fotbollsplan

Erikka Chapman

För att vara något annat än rasist i ett samhälle som fram tills ganska nyligen såg människor av en annan hudfärg än vit som rent biologiskt mer primitiva, måste vi ha gjort upp med våra värderande tankar, skriver Erikka Chapman.

 Hur långt är det mellan kantarellställen?

– I allmänhet? I skogen där jag växte upp kan hela skogen, ett bra år, vara ett kantarellställe. Annars är det väl några hundra meter mellan dem.

Vi hittar bara falska kantareller. Hela skogen är full av dem. På lite håll har de samma form och är förvillande lika. I bland vänder vi på dem, trots att vi vet att det är lönlöst, bara för att förvissa oss om att skivorna verkligen är mörkt orange.

Senare på dagen åker jag till Malmö och ser landslaget vinna 2-0 mot Polen. Klacken består av över femtio tjejer i tioårsåldern. De får med sig publiken och tummen upp av Pia Sundhage när hon tackar publiken efter matchen. När hon springer varvet runt arenan och bugar är det en del av hennes mångåriga, entusiastisk kamp för tjejers utrymme i fotbollsvärlden. Det tar tid att förändra förutfattade meningar.

Jag är rasist. Jag är präglad av ett samhälle där humor bygger på stereotyper, välbetalda arbeten ges till dem som saknar brytning och varje person jag möter i kantarellskogen är vit och svensktalande och skulle den händelsevis inte vara det skulle alla andra genast skriva upp registreringsnumret.

Antirasism är inte så mycket ett ställningstagande som ett tankearbete. ”Jag är inte rasist.” Vad är du då? Uppvuxen i en värld där vi måste ha förutfattade meningar för att kunna gå över köksgolvet utan att behöva fråga om det verkligen är ett köksgolv. Tränad i att se skillnader. Skillnaden mellan den gula kantarellen och den falska, med den lite mörkare färgen i mitten av hatten. Tränad i att se nyanser i människor. Om du är motsatsen till rasist, vad är du då?

För att vara något annat än rasist i ett samhälle som fram tills ganska nyligen såg människor av en annan hudfärg än vit som rent biologiskt mer primitiva, måste vi ha gjort upp med våra värderande tankar. När jag avgör vem jag frågar om vägen om jag är vilse, hur värderar jag mina alternativ?

Fler företag väljer att låta första steget i rekryteringsprocessen vara anonymt, så att namnet på den jobbsökande inte visas förrän personen kallats till intervju. Onödigt tycker vissa, men forskning vid Lunds universitet visar att det är svårare för någon som heter Hassan att komma till intervju än en Erik, trots samma personliga brev och samma meriter.

”Det är ni som är norm i samhället idag. Alla ska vara helt könlösa”, hör jag en arg röst invända mot ett av Kulturnattens evenemang inne på Södra Esplanaden. Den kreativa studion har uppmanat oss att rösta på vilken norm vi vill förändra. Åldersnormen, vithetsnormen, heteronormen, sekulärnormen… En hel lista uppsatt i form av färgglada lappar. Vi som deltar får göra pins och komma med kreativa förslag på hur vi vill förändra normerna. Det väcker uppenbarligen känslor. Själv är jag lycklig att se ett kreativt sätt att jobba med frågorna. Rasism är en oförmåga att byta perspektiv. Att motverka rasism handlar inte om att ”lära känna en invandrare och se att de är lika fina människor som vi.” Det handlar om att komma till stadiet där det inte längre finns ett ”de” och ett ”vi”.

Jag vill inte vara rasist. Jag vill ha ett samhälle där vi kan se nyanser i människor och värdera alla lika högt. Det kommer inte gratis och det tar minst lika mycket tid som att förändra fotbollsvärlden så att tjejer får spela fotboll, vågar spela fotboll, och har en hejaklack när de spelar fotboll. Det kräver mer än att vi inte röstade på Sverigedemokraterna i kyrkovalet, vilket är en bra start men egentligen inte svarar på frågan om vi verkligen har utmanat och ifrågasatt våra egna vardagstankar och mönster.

Kommentarsfältet är stängt.