När jag var liten hände det att jag följde med min mamma till jobbet. Det var en märklig upplevelse.

Gud är större

Helena Ekhem

När jag var liten hände det att jag följde med min mamma till jobbet. Det var en märklig upplevelse. Mamma, som jag kände så väl, var mamma, men ändå annorlunda. Människorna på hennes arbetsplats behandlade henne annorlunda än vad jag var van vid. De tilltalade henne annorlunda och uppförde sig annorlunda i hennes närhet. De kallade henne ett annat namn, skämtade och pratade annorlunda med henne. Ändå var det samma mamma.

En liknande känsla infann sig nyligen när jag var med på middagsbön i en moské i Leicester i England. Att få vara med under bönen i en moské fyller mig med vördnad; en slags närhet och respekt för de människor som söker sig hit för att med sitt uttryck helga livet. Även om deras uttryck inte överensstämmer med mitt eget, så tänker jag att de böner som bes i moskén riktar sig till samma Gud som jag ber till. Ungefär som när mammas arbetskamrater tilltalade henne.

Jag fascinerades över hur arbetskamraterna relaterade till mamma. Som barn visste jag, att hur många ”annorlunda” jag än räknade till, så kunde inget av detta ta min relation till henne ifrån mig. Samtidigt upptäckte jag att jag inte kunde äga mamma.

Ingen av oss kan äga en annan människa. Och ingen av oss kan äga Gud. Allah akbar – Gud är större. Men det var också flera viktiga dimensioner som saknades. Inte minst saknades kvinnorna. Mamma jobbade nämligen på ett kommunalt fastighetskontor och där var det, förutom mamma, bara män. Precis som i moskén.

Efter bönen i moskén, samtalade vi med imamen. Han visste att vi undrade varför det inte var några kvinnor där. Det är inte att de inte har tillträde, utan de är upptagna. De är ju hemma och ser efter barnen. Om de skulle komma, då måste ju barnen komma också. Och sånt liv kan man ju inte ha under bönen? Det skulle ju inte bli någon ordning alls, sa imamen.

Visst har han rätt, det skulle bli något annat. Veckan efter, när jag var i Kloster kyrka här i Eskilstuna, var där ett femtiotal små barn med föräldrar. Den ena rörelsesången efter den andra, duktiga medarbetare och glada barn, sittande på matta på golvet framme i koret i den stora katedralen.

När det regnar, klappa händerna. Slutar det att regna då? Inte vet jag, men händerna mår bra. Den storleende ettåringen som står på rangliga ben, klappar ivrigt i händerna till sång-ramsan. Ögonen lyser som solar mot mamman som sitter bredvid. Ära vare mamma.

Gud som moder är en bland många gudsbilder. Kristendomen är en bland många religioner. Och jag bor i en värld där det får vara så; där var och en får söka de uttryck där vårt liv får plats. Tack Gud.

8 kommentarer på “Gud är större

  1. Bo Rydén skriver:

    Det är helt sant att ingen kan äga Gud, att Gud alltid är större än vår fattningsförmåga och våra formuleringar.

    Men betyder detta att allt människor väljer att benämna ”Gud” är ett och detsamma? Är allt jag kallar gud i mitt liv verkligen Gud? Är allt människor tillber med automatik Gud?

    Att med utgångspunkt i människans oförmåga att helt och fullt fatta Guds väsen leder till slutsatsen att allt människan dyrkar därmed är Gud känns ofärdigt. Det saknas belägg och resonemang.

    Hade martyrerna fel? Skulle de ha offrat till kejsarens bild med hänvisning till att det också var en bland många gudsbilder?

    Ibland undrar jag hur länge det tar innan Svenska Kyrkan splittras och klyvs i en synkretistisk och en ortodox del. Men så är jag ju också en (gammal :-) svartrock som håller fast vid att kristen tro har exklusivitetsanspråk som man inte kommer undan utan vidare.

  2. Karin Ranieli skriver:

    Varmt tack, Bo Rydén! Splittringen är på gång, sorgligt nog..vi får be Herre, förbarma dig!

  3. Karin Ranieli skriver:

    undrar med vilken rätt vi sätter oss över det som Jesus själv samt hans apostlar sagt om sig själv?

  4. Karin Ranieli skriver:

    ett tillrättaläggande..det ska förstås vara det som apostlarna sagt om Jesus

  5. olov sandegård skriver:

    Någon har träffande sagt: ”Allt verkligt liv är relation”. Samma sak kan sägas om religion: ”All äkta religiositet innebär relation; relation till vår nästa, och relation till Skapelsen som helhet (djur, natur o.s.v.)”. Vad vi kallar oss, vilka riter vi utför i våra kyrkor, moskéer, synagogor etc. och vilka ordsammanställningar vi svänger oss med, när vi vill verka ”heliga”, är helt underordnat den centrala frågan om hur vi bemöter varandra i det verkliga livet. Äkta religion är ingen lära, ingen ideologi, det är Liv, Liv och åter Liv!

  6. […] några dagar sedan läste jag en krönika i Dagens Seglora skriven av Helena Ekhem med rubriken Gud är större! Helena […]

  7. helena.ekhem@svenskakyrkan.se skriver:

    Jag tänker så här: Jag tror ju bara att det finns en Gud. Då betyder det att var och en som söker Gud, söker samma Gud – vilken religion man än tillhör, eller om man inte bekänner sig till någon religion alls, utan bara riktar sig till det som är ”större”. Kristendomen, tycker jag, har ett lysande pedagogiskt upplägg för detta. Treenigheten är inte en förklaringsmodell som ska försvaras, det är ett sätt att tala om den Gud som är större. Att Gud samtidigt kan vara Skaparen, den som skapat och ligger bakom allt; är alltings källa och mål. Och samtidigt kan vara Jesus, en människa som vet hur det mänskliga livet är – in i sin egen kropp, och i det livet är en förebild för hur vi är mot varandra. Och vars berättelse ger oss ett mönster att finna hopp i: från död till liv och evigt liv. När vi ber i namnet Jesus Kristus, lägger vi vårt hopp till den rörelsen, från död till liv. Och den Heliga Anden; den Gudsvind som var av begynnelsen och som är lika nära som vår egen andning och ger kraft och nya möjligheter, andetag för andetag. Treenigheten är en snillrik bild att fästa sin tro vid. Tycker jag!
    Det jag skulle kunna problematisera i mitt resonemang är ifall jag kör över någon när jag hävdar att de söker samma Gud som jag…?
    Helena Ekhem

  8. Erikka Chapman skriver:

    Tack för din fina krönika och ovanstående förklaring! Jag håller helhjärta med, och blir glad av att läsa en sådan klar beskrivning.