Sherin Khankan är imam och mamma till fyra barn. Hon gör viktiga saker. Men det är ingen självklarhet att hon är imam. I helgen delade hon med sig av sina erfarenheter under Seglora smedjas temadagar.

Jag minns Harvey. Där i sydstaternas USA, bodde han i sitt trailerhem med sin 20 år yngre hustru Gloria. Harvey satt i sin stora fåtölj av märket Lazy boy. På väggen bakom honom hängde geväret så han lätt kunde skjuta objudna gäster, förklarade han. Harvey menade vidare att det var hans medborgerliga rätt att köra bil utan säkerhetsbälte. Jag minns att jag stumnade inför han sätt att resonera, tänka och vara. Det han sa var så främmande, så sanslöst. Allt det jag bar i ryggraden om jämställdhet, solidaritet och människors lika värde utmanades av hans sätt att vara, skriver Helena Ekhem.

Tro är inte vetenskap. Hur skulle vi kunna studera den inre världen med verktyg från den yttre världen? Hur skulle vi kunna tala om kärlek och längtan om inte konstens språk fanns? Hur skulle vi kunna tala om glädje och förundran, om inte leken fanns? Hur skulle vi kunna finna hopp om inte kreativiteten och skapandet fanns? När vi ska formulera människosyn, samhällssyn och vision för framtiden, då behöver vi det språk som kan omfatta livet i alla dess färger, skriver Helena Ekhem.

Berättelsen om julen kan expanderas och bygga broar till andra religioner. Det tar emot för den som vill hålla julens berättelse ”ren”. Samtidigt är den öppna tron ett redskap att bygga ett fredligare samhälle där nya svenskar tas emot med värme och förväntan, skriver Helena Ekhem.

”Välgörenhet” är ett fint ord, men att utöva välgörenhet är att skapa ett ”vi” och ett ”dem”. Välgörenhet utplånar inte skammen, eller hierarkierna. Det kan bara diakonin göra, skriver Helena Ekhem.

Vi har nyss firat Mikaels dag, som handlar om de goda sändebuden. Men hur ska vi göra plats för goda budskap i våra liv? Genom att skapa rum för samtal om tro och liv, skriver Helena Ekhem.

”Öppna era hjärtan”, uppmanade statsminister Fredrik Reinfeldt. Men det gäller att verkligen också ge andra utrymme, skriver Helena Ekhem.

Det skrivs för lite om den humoristiske och leende Jesus. Samtidigt är skrattet ibland något som tillhör makten och inte den förtryckta, skriver Helena Ekhem.

Det stora stödet för Conchita Wurst tyder på en längtan efter att luckra upp gränser. Att utmana det gängse. När Europa nu går till EU-val, också då behöver den längtan finnas med. För mänsklighetens möjlighet att resa sig som fågel Fenix ur askan skriver Helena Ekhem.

Som fyraåring träffade jag för första gången en annan flicka som hette Helena. Jag betraktade henne, gick fram till henne och klippte till.

Berättelsen om Aina kanske är en av mina egna starkaste bilder av dopet och tron. Att färdas över stora hav ensam i en liten båt; buren av ett mod, en nyfikenhet och vilja att lyssna och en handlingskraft att använda det som är de egna resurserna och talangerna för livets och människornas skull, skriver Helena Ekhem om äventyraren Aina Cederblom.

OS-invigningen var som en enda stor ”selfie” av Putin, skriver Helena Ekhem. Men bilder är endimensionella ögonblick och blir aldrig mer sanna än verkligheten. Det påminns vi om också när vi rycker enskilda bibeltexter ur helheten. Alltid finns det något som inte kommer med. Finns det plats för Jesus i Putins selfie?

Manifestationen i Kärrtorp har av somliga kallats för ett snedsteg på vägen mot fred. Men vägen mot målet är inte alltid snörrät, skriver Helena Ekhem.

Idag är det den 6 december, Sankt Nikolaus dag, biskopen som var verksam i nuvarande Turkiet på 300-talet. Men när Sankt Nikolaus bara blir en snäll farbror, då förringas det som var hans verkliga storhet: Att rädda liv, skriver Helena Ekhem.

Lever Kings dröm idag? I Martin Luther Kings hemkvarter känns historiens vingslag. I hans hemförsamling, Ebenezer Baptist Church, samlas varje vecka tusentals människor av olika hudfärg – något som fortfarande är ovanligt i USA, skriver Helena Ekhem.

Det som är små vardagsnjutningar för oss själva kan vara frukterna av andras misär. Fair trade forum öppnar idag, och det är ett steg mot en schysstare värld, skriver Helena Ekhem.