1983 berättade shejk Hilal Abdalla för en engelsk forskare att den av Gud givna ordningen börjat rasa. Den redan korta regnperioden i Darfur uteblev helt, och när regnet återvände efter en lång period av torka spolades den fruktbara jorden bort och ökensanden lade sig överallt.

Vår tids andliga utmaning är politisk

Arne Carlsson

1983 berättade shejk Hilal Abdalla för en engelsk forskare att den av Gud givna ordningen börjat rasa. Den redan korta regnperioden i Darfur uteblev helt, och när regnet återvände efter en lång period av torka spolades den fruktbara jorden bort och ökensanden lade sig överallt.

Jorden räckte inte längre till alla och bönderna började sätta upp staket som upphävde urgamla regler. Regler enligt vilka bönder och boskapsskötare levt i fred med varandra sedan urminnes tider. 2003, tjugo år efter mötet mellan Abdalla och forskaren, stormade Janjaviderna (boskapsskötarnas arabiska milis) byarna i Darfur. De stack hyddorna i brand, torterade och mördade bönderna och våldtog deras kvinnor.

Den av Gud givna ordningen hade rasat till följd av högre temperatur i Indiska oceanen som i sin tur härrör från den av människor orsakade uppvärmningen av stratosfären. Ett faktum som gör de rika länderna medansvariga till skeendet i Darfur där striderna fortsätter trots fredsavtal. Förra veckan dödades tre FN-soldater som vaktade ett vattenhål i Khorma när de överfölls av beväpnade män.

Det är i detta perspektiv ”Ett biskopsbrev om klimatet” är det viktigaste som hänt i kyrkan sedan millennieskiftet, då separationen från staten genomfördes. Det är inte enskilda formuleringar som ger biskopsbrevet dess unika värde utan det kraftfulla i att alla 14 biskoparna gemensamt tagit ställning i en fråga med både teologiska och politiska konsekvenser. Genom detta faktum uppvärderas klimatfrågan till samtidens största utmaning och teologins gränsöverskridande perspektiv värderas som nödvändigt för en relevant uttolkning av klimatförändringarnas kosmiska dimensioner.

Inget av detta djupperspektiv hade ledarskribenten på SVD förstått när hon anklagade biskoparna för att vara ohederliga i sin bibeltolkning. Hon reagerade oreflekterat negativt för att deras bibeltolkning har politiska implikationer. En ledarartikel som så helt har missat innebörden av biskopsbrevets värde borde föranleda en ursäkt och en fördjupande diskussion om biskopsbrevet, om tidningen i fortsättningen ska kunna tas på allvar i teologiska frågor.

Det är klimatförändringarna ,som sätter den internationella solidariteten mellan människor och stater på hårda prov, som kallar Svenska Kyrkan ut i ett ansvarstagande för planetens hållbara gränser. Händelserna i Darfur är en illustration av det Mene te´kel *) som biskopsbrevet ställer oss inför. ”Klimatförändringarna är sannolikt den största gemensamma utmaningen som mänskligheten stått inför”.

Biskopsbrevet är ingen slutsummering av den teologiska reflektionen utifrån klimatförändringarna utan en uppmaning till handling. Dess främsta plats är inte bokbordet, för att visa kyrkans relevans i aktuella frågor, utan studiecirklar, aktivistgrupper och dialogforum i kyrkor, moskéer och synagogor. Det är ett underlag för politiska krav till riksdagsmän och kommunalpolitiker eller en manual för att belysa ledarsidornas brister i perspektiv på teologiska och klimatpolitiska mål. Biskopsbrevet fungerar bäst som en omvänd generator vilken omvandlar teologisk energi till rörelse och handling.

När den av Gud givna ordningen börjar rasa kan inte kyrkbänken vara enda platsen för tillbedjan. I kampen för det rike som inte har några gränser sätter endast fantasin upp gränser för vad som kan göras. Utmaningen är att organisera samhället på ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt. En pilgrimsvandring som är vår tids största andliga utmaning.

______
*) Mene te´kel. Dan. 5: 25-28; Ord som en osynlig hand skriver på väggen vid ett gästabud som kungen Belsassar anordnat. Orden tolkades av profeten Daniel som ett förebud om det babyloniska rikets fall.

4 kommentarer på “Vår tids andliga utmaning är politisk

  1. Sven Andersson skriver:

    Så fullständigt olika man kan se allt!!!

  2. Bengt Olof Dike skriver:

    -Viktigaste som hänt, skriver Du men bortser ifrån att klimatfrågan står högst på alla partiers agenda, på miljöorganisationers och genom FN:s klimatpanel har uppmärksammats mer än någonsin under de senaste åren.

    Har Du även glömt att kyrkan under dåvarande ärkebiskopen, Anders Wejryd, 2009 anordnade en stor, internationell klimatkonferens i Uppsala?

    Så frågan är sannerligen på dagordningen överallt sedan flera år tillbaka. Vad kyrkan nu bör sätta absolut främst är att dra igång ett omfattande, långsiktigt, offensivt och kraftfullt program för att återvinna flyktade tillhöriga, för att starkt markera sina moraliska grundvärden mot orätten, ofreden, bedrägeriet, rofferiet och egoismen i samhället. En offensiv som måste vara frimodig, stark och inte väja för det politiska korrekta. Avtappningen av medlemmar får inte fortsätta, kyrkan måste stärka sina positioner, bli enmycket starkare kraft än i dag att räkna med och vända ryggen till den politiska korrektheten.

    Om kyrkan gör detta, Arne Carlsson, då kan man tala om det viktigaste som hänt!

  3. Allan Karlsson skriver:

    Om jag får säga det jag tycker så har politiken tagit överhanden. Teologin, var finns den? Är den liksom Jesus undanstoppad i ett hörn?

  4. Arne Carlsson skriver:

    Jag har inte glömt kyrkans klimatkonferens 2009 och inte heller har jag glömt FN:s klimatkonferens 1972 då världsmiljödagen instiftades och Olof Palme med profetisk intuition proklamerade att ”Det finns ingen individuell framtid. Vår framtid är gemensam. Vi ska dela den och vi måste forma den tillsammans”

    Utmaningen som klimatförändringarna ställer mänskligheten inför har funnits mycket länge. Men tidsperspektivet har förvandlat ett kommande hot till en dagsaktuell agenda. Det nya med Biskopsbrevet är dels att alla biskopar har skrivit det tillsammans och dels att det aktualiserar det nya tidsperspektivet. Inför de gränser vi redan passerat, för utsläpp av växthusgaser som destabiliserar klimatet, finns nu ett uttalat gemensamt ansvar.

    Eftersom vi är kyrka i den del av världen som släpper ut mest växthusgaser så är detta den viktigaste frågan just nu. ”… om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig… gå först och försona dig med honom…” Klimatkampen är en försoningsfråga och alltså den viktigaste andliga och teologiska frågan just nu.