[caption id="attachment_2773" align="alignleft" width="150"] Kristian Lundberg, foto: Kristin Lidgren[/caption] Det förs ett osynligt krig bakom kulisserna. Det är ett mjukt krig.

Kyrkan ska revoltera inte samverka

kristian_lundberg_foto_kristin_lidgren_150x150

Kristian Lundberg, foto: Kristin Lidgren

Det förs ett osynligt krig bakom kulisserna.

Det är ett mjukt krig. Ändå: gränser passeras, nya land erövras.

Det tycks finnas en överenskommelse – ett kollektivt samvete skulle man kunna beskriva det som – gärna formulerat i grundsatser som är omöjliga att inte enas om – egentligen utan att ens reflektera över det. Vi är goda. Eller hur?

Vi är till exempel överens om att vi skall respektera FN:s konventioner – för inte vill vi kränka, misshandla, förnedra eller sända människor in mot tystnad och död? Män, kvinnor och barn som redan är utsatta och placerade i vanmakt. Nej. Alls inte. Det vi gör är istället att uppfinna en alternativ verklighet. Vi säger att det vi gör – det gör vi i själva verket för dessa människor.

Det var det tankesättet som en gång användes när vi tvångssteriliserade det som på trettiotalet definierades som fallna kvinnor. Vi gjorde det för deras skull. Vi var överens. Kvinnorna var imbecilla. De for illa. Sveriges historia sett ur det här perspektivet – tvångssteriliseringar och rasfrågor – är ingenting att vara stolt över, men vi måste komma ihåg att vi var överens.

Vi gjorde det för det goda, för det allmänna.

Det var vårt ansvar, tyckte vi.

Vi hade helt enkelt tolkningsföreträde. Men hur ser det ut idag?

Vem har nu detta företräde? En tanke infinner sig osökt. Samverkan. Är det inte så att den starke äter den svage vid exempelvis ett Samverksansmöte? Stadsmissionen i Stockholm presenterade sin rapport Hemlös 2012. Det finns ett stycke där som får mig att rycka till, läs detta:

”Sedan 1,5 år har Svenska kyrkan regelbundna träffar med Gränspolisen. En av de frågor som diskuteras är hur ett ordnat frivilligt återvändande kan organiseras. Lena Strömberg-Larsson (stiftsdiakon i Lund, red. anmärkning) berättar att Gränspolisen har frågat om personal från Svenska kyrkan skulle vara beredd att följa med på sådana återvändanderesor. Det här är ett ganska nytt synsätt, berättar Lena Strömberg-Larsson, som tycker att det på senare tid har skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige. Enligt Lena Strömberg-Larsson har den svenska migrationsdebatten länge saknat en seriös diskussion om hur människor som på frivillig basis vill också ska kunna återvända till sitt ursprungsland.”

En företrädare för diakonin i Lunds stift vill alltså samarbeta med Gränspolisen vid deporteringar – och detta, säger hon – är ett alternativ till djupt utanförskap. Vi talar alltså om utvisningar – ofta våldsamma, om människor som inte kan eller vill eller vågar lämna Sverige, som kanske inte har ett land att återvända till. Hon säger: ”skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige”.

Ja, så kan man uttrycka frågan om deportering.

Det finns andra alternativ, inte minst för kyrkan. Och nej, vi är inte överens. Jag tror inte på samverkan. Jag tror på det kristna trotset, revolten, kärleksbudet  – som är utan villkor.

8 kommentarer på “Kyrkan ska revoltera inte samverka

  1. Jonas Olander skriver:

    Tyckte också det lät sjukt men hur kan ett ”ordnat frivilligt återvändande” vara deportering? Vad är det jag missar som du ser? Eller tänker du att det är naivt att någon frivilligt vill återvända? Är inte det också naivt i så fall?

  2. Kristian Lundberg skriver:

    Hej. Jag reagerade också på det. Hon talar om två saker. Är det ett frivilligt återvändande sker det inte genom gränspolisens försorg – utan hon talar om just deporteringar av papperslösa. Dessa samverkansmöten är just med gränspolisen. Ja. Den polis som jagar och sätter dit människor på flykt. Det är där hon vill vara med oh samverka. Och hon nämner just hur synen ändrats. Från att gömma till att bistå vid dep.

  3. Mona Westerlund skriver:

    Bra skrivet. Klart man vill ha det till att Svenska Kyrkan samarbetar omkring återvändande. Skandal att bara skriva på det där sättet. Det finns väl ingen som tror att människor, som har det så svårt i sitt hemland, säljer allt de har, utstår svåra strapatser för att komma till ett annat land sedan skulle åka tillbaka frivilligt för att Svenska Kyrkans folk är med och övertalar dem att hålla sig lugna.

  4. […] ett enkelt och oratikulerat Nej! I dag är det en sån dag. Läser i Dagens Seglora en krönika av Kristian Lundberg. Jag citerar ur […]

  5. Bo Celin skriver:

    Bra skrivet! Och bra även Leo ”Tankar i natten”. Ehuru trolös tycker jag det är viktigt att vi har en kyrka med integritet här i landet.

  6. Marita Castro skriver:

    tack för att du påminner om det kristna trotset, revolten, kärleksbudet – som är utan villkor

  7. Jonas Olander skriver:

    Ja är det som du säger Kristian så är det helt vrickat! Hade nog lite svårt för att ta in att kyrkan kan lägga tid och resurser på att aggera på detta sätt. Kyrkans uppgift är då snarare att vara ett hem för de hemlösa.
    Bra skrivet (även om jag blev förvirrad av ordvalen;))!

  8. […] Kristian Lundberg har nu skrivit en dikt särskilt för Dagens Seglora. Lundberg har tidigare debatterat dessa frågor här på Dagens Seglora. Vi är så glada att vi kan presentera en nyskriven dikt av […]

Relaterade artiklar