Jag har lånat Torgny Segerstedts berömda ord efter Hitlers makttillträde 1933, likheterna mellan Hitlers makttillträde och maktskiftet i USA är många. Inte utan förfäran kan vi känna igen både de många rösterna som uttalar sig positivt och förväntansfullt om nyordningen och de papperslösa som påbörjar en emigration.

Herr Trump en förolämpning

Arne Carlsson

Jag har lånat Torgny Segerstedts berömda ord efter Hitlers makttillträde 1933, likheterna mellan Hitlers makttillträde och maktskiftet i USA är många. Inte utan förfäran kan vi känna igen både de många rösterna som uttalar sig positivt och förväntansfullt om nyordningen och de papperslösa som påbörjar en emigration.

Ekonomer som varnat för Trump vänder nu kappan efter vinden och omfamnar honom medan andra försäkrar att han inte kommer att genomföra det han sagt. Men konturerna av en ny politisk inriktning börjar ta form: nynazister och Ku Klux Klan jublar när  Trump bygger upp en ny högerextremistisk ledningsgrupp. Som rådgivare väljer han Steve Banner med ett förflutet inom ”vit makt”-rörelsen och han utser Michael Flynn till nationell säkerhetsrådgivare, denne Flynn som anser att  den islamiska tron är den direkta orsaken till den islamistiska terrorn och därför vill vägra alla muslimer inresetillstånd.

I Europa står populister och högerextrema krafter beredda för att flytta fram sina positioner. Bristerna i det demokratiska Europa har bildat revor av misstroende som främlingsfientliga partier nu kan utnyttja. Världens nationalistiska ledare:  Putin i Ryssland, Assad i Syrien, Benjamin Netanyahu i Israel, Theresa May i Storbritannien, Viktor Orbán i Ungern och Rodrigo Duterte i Filippinerna vädrar morgonluft.

Medan nazistiska ”Nordiska motståndsrörelsen” förra helgen drabbade samman med polis och motdemonstranter på Mynttorget samlades årets ”Befriande Teologiskt Forum” i Storkyrkan. Där talade Ulrika Knutsson och Maja Hagerman om ”Mylla för mod – historien och nödvändigheten att värna människovärdet”.  I samtalet efter föredragen, som behandlade en del av sekelskiftets fenomen, varnade Ulrika Knutsson för att dra allt för många och tydliga paralleller mellan vår tid och trettiotalet. Likheterna finns, men historien upprepar sig inte.

Vi kan visserligen hämta inspiration från dåtidens kamp men vi måste utforma vårt eget motstånd efter våra premisser och möjligheter. 1933 skuggades Sverige av hotet från grannlandets nazism medan många inom kyrkan laddade för motstånd genom uppropet mot antisemitismen: ”Ännu är massuggestionens tvång över oss. Ännu är är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.” Trots hotet fanns också då en vilja till aktivt motstånd och en mylla för mod.

Den 9/11 2016 förändrades världen sannolikt ännu mer än den 11/9 2001. Det är mycket oroande att den kandidat som utmanat många av de kristna och humanistiska värden som vi omfattar blir vald till president i en av världens största ekonomier och krigsmakter. Sådana värden som respekt, öppenhet, global solidaritet, omsorg om personlig integritet och mänskliga rättigheter riskerar nu att utarmas. Donald Trump har med hjälp av hatretorik och lögner visat respektlöshet mot minoriteter, kvinnor och politiska motståndare.

Valet av Donald Trump kan ses som ännu ett chockerande bevis för en högerextremistisk och populistisk trend runt om i världen. Han har ett populistiskt budskap som samlat många väljare men det är inte hans budskap som vi ska lyssna till utan till ropet på förändring som dessa väljare söker. Budskapet från väljarna är att ett inkluderande samhälle, så som de beskrivs i ”UN Sustainable Development Goals” inte bara ska inkludera etniska minoriteter, migranter, barn, kvinnor och marginaliserade, utan måste också innesluta låg- och medelklassen. Dessa grupper har alla förlorat sin ekonomiska status i globaliseringsprocessens nyliberala omfördelning av ekonomiska tillgångar. Deras rop måste bli hört som ett krav på en politik som restaurerar också deras människovärde.

”Återupprätta vår värdighet” är mottot för en kampanj på universitetet i Enugu i Nigeria. En mycket viktig kampanj som avslöjar sambanden mellan geografiskt skilda offer för nyliberalismens världsordning. Men populisternas svar är inte rätt väg för att upprätta värdigheten, deras exkluderande och nationalistiska politik är inte vägen till fred och jämlikhet. Nationalismens populistiska misslyckande i det globala utvecklingsarbetet leder till protektionism och upprepade ekonomiska kriser.

Vi behöver tvärtom upprätthålla mänsklig värdighet i det globala samhället samtidigt som vi visar respekt för det lokala samhällets behov av ekonomisk utveckling. Vårt svar ska vara inkluderande och framtidsinriktat. Vi måste varna för den nyliberala ekonomiska globalisering som åsidosätter människovärdet och respekten för kulturella olikheter.  Om maktens män på Wall street kan man säga som Oscar Wilde: ”En man som vet priset på allting men värdet av ingenting.”

Populismen kan karaktäriseras som en ideologi i vilken en individ eller ett parti säger sig vara den enda sanna representanten för folket. Vi är folket – i opposition till den styrande eliten – är en slogan som fört många starka män till makten, i Östeuropa, Filippinerna, Ryssland, Turkiet, Indien, Kina, i flera afrikanska och latinamerikanska länder och nu också i USA. ”Folket” i populismens ideologi identifierar sig med en ledare och är ofta sammanlänkade genom hudfärg, etnisk, nationalistisk eller religiös identifikation.

Detta ”folk” har ofta en känsla av företrädesrätt framför andra människor och en ideologi i form av en ”kallelse” att regera för att rädda världen. Ofta har denna föreställning en religiös dimension relaterad till löftet om frälsning i den här världen eller i nästa. Ett moraliskt ledarskap som erbjuds åt världen. Konsekvenserna av sådana imperialistiska föreställningar är omöjliga att överblicka och kan vara oerhört katastrofala.

Den största faran med populism är anknytningen till nationalism, auktorianism, fascism och absolutism. Eftersom dess ledare representerar folket känner de sig själva ha rätt att stå över lagen, media och andra samhälleliga makter. I allmänhet respekterar de inte balansen mellan lagstiftande församlingar och civilsamhällets krafter, inklusive forskarsamhället.

Trump har visat att han tillhör just en sådan populistisk ideologi som förnekar forskarsamhällets konsensus, t ex när det gäller klimatförändringar och internationella lagar och överenskommelser. Han visar inte heller respekt för demokratiska spelregler när han hotar att sätta sin motståndare Hillary Clinton i fängelse, förespråkar tortyr och vill skapa ett övervakningssystem riktat mot alla muslimska medborgare.

Nu är det inte läge att bortförklara Donald Tramps politik som tomt tal. Med erfarenheter från trettitalet är det nödvändigt för kyrkan att rusta sig för motstånd. Det är dags för kyrkan att ta upp kampen för de humanistiska värden vi tillsammans har hållit heliga: fred, frihet, rättvisa, jämlikhet och värden som välfärd, religions- och yttrandefrihet, respekt och integritet. Värden som nu behöver värnas mer än någonsin.

Så långt vi kan, inom ramen för den demokratiska processen, måste vi stödja människor att återta sin värdighet. Vi behöver försvara det ledarskap som är drivet av humanistiska värderingar och som har ett globalt inkluderande perspektiv. Vi behöver förbereda oss för hårdare tider, vägra samarbeta och normalisera, istället utöva ett kreativt ickevålds-motstånd mot populism och absolutism. Nu börjar en tid som kräver en radikal Kristi efterföljelse och trohet mot vår övertygelse, vår medkänsla och vår integritet.

 

4 kommentarer på “Herr Trump en förolämpning

  1. stettiner skriver:

    Det är lustigt hur nationalismen behandlas olika beroende på avsändaren. Svenska Kyrkan har genom lögner, förtal och ersättningsteologiska finter i åratal bekämpat den judiska staten och själva idéen om Israel som judarnas nationella hem. Istället stötar man villkorslöst rasistisk, människofientlig, folkmordsbenägen arabisk nationalism.

    Värst är det vid Påsk och, som nu, inför Julen. Den återkommande antisemitiska adventskampanjen, lika hånfull som INRI på korset, är en skam, precis som Kyrkans tystnad inför UNESCO:s Jerusalemresolution där den kristna trons grundvalar ifrågasätts.

    Svenska Kyrkan besitter varken övertygelse, medkänsla eller integritet.

  2. Arne Carlsson skriver:

    Detta är ett utslag av just den populistiska lögnpropaganda som jag varnar för i min text. Att låtsas representera det ”sanna folket” och smutskasta, i det här fallet, Kyrkan och dess ledning. En del av den
    extremistiska trend man kan hitta lite var stans i sociala media. Min kyrka har både övertygelse, medkänsla och integritet.
    Din kommentar Stettiner har varken med min artikel eller kyrkan att göra. Skäms!

  3. stettiner skriver:

    Nej, Arne Carlsson, jag har ingen anledning att skämmas och inget att skämmas för. Den kristna kyrkan har förföljt, förtalat och mördat judar i två tusen år och inget slut på detta beteende är i sikte. Din hycklande upprördhet kan inte skymma det faktum att Svenska Kyrkan och många andra kristna organisationer, som t ex Diakonia, aktivt genom politiskt stöd och miljontals skattekronor verkar för förintelse av staten Israel och för ännu ett i raden av folkmord på det judiska folket.

    Många gånger har jag frågat, men aldrig fått något svar: varför är den arabiska nationalismen så Gudi Behaglig, medan den judiska så förhatlig? Vad återstår det av den kristna tron om det aldrig har funnits ett judiskt Tempel på berget i Jerusalem? Om judarna har ingen anknytning alls till det Heliga Landet, vad återstår det av Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum?

    Kyrkans hat mot judarna är större än dess kärlek till Gud…

  4. Arne Carlsson skriver:

    Stettiner du ägnar dig åt vad påven Franciskus betecknar som ”koprofagi”, du är inte ens intresserad av sanning. För den som vill veta var Svenska Kyrkan verkligen säger och står för är det bättre att läsa t. ex. https://www1.svenskakyrkan.se/…/svenska-kyrkan-i-israel-och-palestina
    Därmed avslutar jag dialogen med dig som inte syftar till annat än falsk ryktesspridning.