Nationaldagen firades med folkdräkter, tal med Karlfeldtcitat, körsång och gott kaffe. Jag cyklade till hembygdsgården.

Nationaldag utan nation

Lena Lönnqvist

Nationaldagen firades med folkdräkter, tal med Karlfeldtcitat, körsång och gott kaffe. Jag cyklade till hembygdsgården. Det kändes tryggt och välbekant. De flesta reflekterade inte över meningen med dagen. Vi tar det för självklart att vi har en egen nation och lever i en demokrati där vi är trygga.

Det låter schablonmässigt, men behöver ändå upprepas: Alla har inte en nationaldag att fira som innebär positivt och tryggt firande. Vi behöver jobba på att allt fler i världen får en sådan nationaldag!

I det konflikttyngda landområdet Palestina-Israel är många kluvna inför nationaldagen. En israelisk nära vän och fredsaktivist träffar mig gärna långt hemifrån på Israels nationaldag den 12 maj.
– Jag vägrar fira denna dag, eftersom jag anser att den symboliserar roten till den politiska verklighet vi ser nu, men släkten tycker att jag ändå ska med på picnic och se glad ut.

Det är bosättarnas och erövrarnas dag, menar min vän. Symbolhandlingar med betoning på ägande av ”hela landet” inklusive de områden som israeliska bosättare har tagit av palestinsk mark, är viktiga för dem.

Jag berättar om en sådan manifestation, som jag och några andra besökare råkade komma mitt i, då vi var på väg från en by till en annan i ett glesbefolkat område på södra Västbanken.

Hassan var oerhört rädd. Han var rädd för att han snart skulle tvingas ut ur sin illa medfarna bil och bli dödad. Han tänkte på sina barn. Vi svenskar som trängt ihop oss i palestinierns bil fattade inte hur rädd han var förrän efter en lång stund.

Plötsligt vinkades vi åt sidan av en israelisk militär. Vi tilläts inte vända och vi fick inte åka vidare. Vi såg hundratals israeliska ungdomar, blandat med några vuxna och barn, som sprang fort, småsprang  eller promenerade längs den asfalterade vägen. Den väg som byggts för att israeliska bosättare tryggt ska kunna förflytta sig mellan bosättningar och åka till sina jobb inne i Israel.

Vi hade råkat hamna i ett motionslopp öppet för alla åldrar, en israelisk folkfest här mitt ute på landet. Många viftade med israeliska flaggor, musik strömmade från några högtalare i närheten. Loppet gick längs den vanliga bilvägen, från en bosättning till en annan. Skillnaden mot ett sådant evenemang i Sverige är att på det ockuperade Västbanken kantas då vägen med israeliska militärfordon och soldater med dragna vapen.

I en annan tid kanske Hassan inte hade varit så orolig, men de två senaste månaderna hade våldet på Västbanken eskalerat och avrättningar blivit vanliga. Det fanns många exempel på att israeliska soldater och bosättare har dödat vid minsta misstanke om att en palestinier skulle kunna hota dem.

Plötsligt rusade ett gäng israeliska killar fram emot Hassans bil och dansade provocerande framför den. Hassan berättade efteråt att han i den stunden trodde de skulle rycka upp dörren och ge sig på honom.

Efter den provokationen och för att väntan började bli mycket påfrestande, tog jag mig ur bilen och gick fram till soldaterna på vägen och bad om att vi skulle få köra iväg. Kanske för att jag såg gammal och ofarlig ut eller för att den militäransvarige kände oro över ytterligare konfrontation med bosättarungdomarna, ja, vad än skälet var, fick vi i alla fall löfte om att med stängda rutor och i högst 15 km/tim ta oss därifrån med eskort.

Väl borta från bosättarna och inne i palestinsk bebyggelse blev Hassan upprymd och kände sig oerhört lättad. Han hade överlevt en vardagssituation som han såg som livsfarlig. Att sitta i israeliskt fängelse, vilket han har gjort flera perioder på grund av att han inte har arbetstillstånd i Israel, är han inte rädd för, men bosättarvåldet är okontrollerat och många har dött på grund av det.

I dag är den palestinska nationaldagen 15 november mer ett tillfälle för demonstrationer än för firande.  Att fira nationaldag utan att ha en nation är inte så lätt. Vad kan vi trygga nationaldagsfirande svenskar göra för att även en sådan som Hassan en dag ska kunna fira sin nationaldag i frid och fred?

Svaret är att vi kan protestera mot den ständigt pågående stölden av palestinsk mark och vi kan stå upp för att ställa krav på Israel att respektera folkrätten och mänskliga rättigheter. Det vore en mycket bra början!

Lena Lönnqvist

Kommentarsfältet är stängt.