I en skriver Jan Guillou en text som uppenbarligen är tänkt att handla om borgerliga tidningars blindhet inför muslimers utsatthet i Sverige. Men om det var i denna ände som Guillou började sin text, så är det tydligt att texten snabbt började slira, för att så småningom helt spåra ur.

Guillou hånar svenska judar

Mattias Irving

I en krönika i Aftonbladet skriver Jan Guillou en text som uppenbarligen är tänkt att handla om borgerliga tidningars blindhet inför muslimers utsatthet i Sverige. Men om det var i denna ände som Guillou började sin text, så är det tydligt att texten snabbt började slira, för att så småningom helt spåra ur. Reaktionerna har redan varit många, bland annat Lisa Bjurwald på Medievärlden kallar Guillous text för hånfull och förminskande.

För lejonparten av Guillous text är ett angrepp på den svenska judendomen. Det faktum att tungt beväpnade poliser nu måste bevaka synagogor och judiska skolor betraktas uppenbart från Guillous sida som en överreaktion från samhället. Han skriver fram sin egen variant av ”åsiktskorridoren”, ett ”men det får man inte säga i det här landet” i sin text: Det liberala ”Helvetesrummet”. I detta rum sätts alltså dagordningen av de liberala ledarsidor som vägrar låta någon problematisera varför judar får skydd i dagens Sverige.

Aldrig har jag känt mig så liberal.

Guillou nöjer sig inte med att kalla det för ”uppochnervänt” att judiska skolor får polisbeskydd. Han menar också att debatten är anfrätt av lögner från ledande judiska företrädare. Guillou håller det för sannolikt att Willy Silberstein, ordförande i Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA), ljuger när denne påstår att svenska judar har börjat packa väskor för att vara redo att lämna landet.

I så fall är jag också en lögnare.

Jag har fått höra bekanta beskriva samma oroliga känsla av att inte tillhöra längre, att inte våga lita på. Att åtminstone i tanken vara beredd att fly.

Men Guillou tolkar denna grundläggande mänskliga impuls som högerretorik av det slag som Benyamin Netanyahu givit uttryck för, då han uppmanat Frankrikes judar att söka skydd i Israel. Därmed skriver även Guillou in sig i skaran av människor som har svårt att skilja uttalanden från judar i Sverige från dem som ges av staten Israel. Gissningsvis fanns det en och annan redaktör på Aftonbladet som skruvade sig lite inför Guillous formuleringar – särskilt med Helena Grolls tabbe i Studio Ett i bakhuvudet – men tydligen ingen med ryggrad nog att stå emot denne ”maestro”.

För att ytterligare understryka sin egen oförståelse för judars utsatthet för Guillou in Sverigedemokraterna i resonemanget. Partiet är, menar han, islamofobiskt (underförstått inte antisemitiskt), och det skulle vara ytterligare ett skäl till varför vi ska ta hotet mot muslimer på större allvar än hotet mot judar.

Vad Guillou därmed helt missar är de djupa antisemitiska strömningar som finns i SD, nu senast famöst illusterade av Riksdagens andre vice talman Björn Söder, som menade att en judisk identitet aldrig kan vara svensk. Nyligen avslöjades att den tidigare petade Erik Almqvist varit de facto chefredaktör för partiets tidning Samtiden. Almqvist tillhör den falang i partiet som drar mest åt just antisemitismen, och hans vistelse i det nyfascistiska Ungern är sannolikt inget som har nyanserat hans inställning till judendomen.

SD har redan visat prov på att de kan byta måltavla efter behag. De pågående attackerna mot muslimer har kunnat bytas ut mot romska tiggare i valrörelserna. Historiens erfarenheter säger att judar när som helst kan bli nästa måltavla.

Så skjuts en viktig debatt om muslimsk utsatthet i sank, och lika illa – så förminskas och misstänkliggörs judar i Sverige.

Den svenska debattens ”helvetesrum” är företrädesvis en plats som är befolkad av debattens minoriteter. Det är uppenbarligen inte en plats som Guillou har någon större erfarenhet av.

3 kommentarer på “Guillou hånar svenska judar

  1. Olov Sandegård skriver:

    Jan Guillous text är mycket otäck. Helt klart finns det en växande antisemitism i Sverige.
    Ett problem i det sammanhanget, som en del inom vänstern har svårt att hantera i likhet med Guillou, är att den nya svenska antisemitismen i betydande omfattning företräds av vissa första- och andragenerationsinvandrare. Det handlar bl.a. om arabisk-svenskar, rysk- och polsk-svenskar m.fl. Dessa grupper har en del av sina etniska rötter i länder och kulturer med omfattande antijudiska fördomar och värderingar, som man inte gjort upp med, och har i många fall tagit dessa med sig hit. Nya motiveringar för denna ”nysvenska” antisemitism skapar dess företrädare genom att beskylla judar i allmänhet för den nuvarande Israel-regeringens agerande mot palestinierna. Även bland ”svensk-svenskar” finns naturligtvis antisemitism, men den är inte lika rumsren i de egna kretsarna, som den förstnämnda, och den tvingas man idag smyga med även bland högerextremisterna i SD och Svenskarnas parti.

  2. Mårten Lundgren skriver:

    Bra Mattias! Roligt att jag denna gång kan instämma av hjärtat i vad du skriver.

  3. Torgny Rabe skriver:

    Bra rutet!
    Mvh, Torgny Rabe