Jag har begärt inträde i Uppsala Missionskyrka. På söndag, den 17 augusti, nionde söndagen efter trefaldighet kommer jag att välkomnas i församlingens gudstjänst. Det har inte varit någon lång urskiljningsprocess, det var mera en insikt i vänners gemenskap och för att församlingen är så välkänd och välrenommerad. Mitt bland katedraler och ritualer finns denna öppna och goda församling som fyller en viktig funktion i Uppsala. Och det finns förebilder, prästen och professorn Jan Bergman var medlem i Uppsala Missionsförsamling.
Efter ett långt liv som präst på viktiga positioner i Svenska kyrkan så kan det verka underligt. Att vara präst i Svenska kyrkan är det roligaste och mest givande arbete man kan tänka sig. Jag kommer att gå i graven som präst och medlem i Svenska kyrkan. Ekumeniken har varit en viktig del av kristenhetens arbete i Sverige. För många av oss har gemenskapen med kristna från andra traditioner varit central.
Frikyrkliga gymnasiströrelsen, FKG, på läroverket i Borås var under 60-talet en samlingspunkt för kristna gymnasister, det var högt i tak och många etiska frågor stod på dagordningen; sexualmoral, abort, pacifism. Gemenskapen var varm och vänlig. Jag var med i alla år. Inte minst var ungdomspastorn i Missionsförsamlingen Viggo Junkes en pålitlig diskussionspartner. Som barn var jag med i SMU i Brämhults Missionsförsamling och jag gick i söndagsskolan där. Jag tror inte att Svenska kyrkan hade någon söndagsskola i Brämhult. I alla fall låg den inte i samhället. Mina föräldrar skickade mig och systern till Missionskyrkan. På äldre dar har jag förstått hur viktig den tiden var för föräldrarnas gemenskap.
Men jag cyklade till kyrkan på söndagarna och deltog i högmässan. Mina första andliga erfarenheter kommer jag ihåg därifrån. Prosten Sam Melin fick se den lilla flickan i bänken och kom fram till mig efteråt och pratade med mig. Det var stort.
Att vara medlem i Uppsala Missionskyrka är inte i stället för utan en manifestation av mitt engagemang i den världsvida kyrkan. Ett ställningstagande med fötterna mitt i mängden av ord och avtal. Det är att bekräfta det jag ser – en kyrka mitt i stan som alltid är öppen, serverar kaffe och upplåter lokaler till många olika evenemang också Svenska Kyrkan. När folk talar om Uppsala Missionskyrka så sker det alltid med stor respekt för det som händer där. Jag vill stödja den verksamheten, i all blygsamhet.
Mitt i valtider får beslutet en annan nyans. Det är verkligen viktigt att betona det gemensamma, att peka på Jesus som centrum för våra olika kyrkor. När politiker ser skillnader i vilja och inriktning är det inte så självklart att dom lyckas behålla fokus. Ledarna för de två största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna har uttryckt sin bestämda avsikt att inte ge utrymme åt SD om dom skall bilda regering. Vilken sensation det skulle vara om de tillsammans före valet gör en gemensam kommuniké och förbinder sig att tillsammans motverka alla former av främlingsfientlighet. Sverige är lite unikt i sin bestämt uttryckta motvilja mot SD – faktiskt är alla partier mot SD. Men rätt vad det är poppar det upp någon ledamot av riksdagen, som nu senast Cecilia Magnusson M i Göteborg, som uttrycker reaktionära åsikter om hur fattigdomen skall utplånas. Vad hon vill är att den inte skall synas. Det kallas strutspolitik – stick huvudet i sanden, det ni inte ser finns inte. Pedagogik för fyraåringar.
Politisk ekumenik i kampen mot fattigdom vore en god gärning som kan ha vitt gående konsekvenser i det politiska landskapet. Utmaningen gäller kraftfull politisk handling runt viktiga kärnvärden: alla människors lika värde, demokratisk praktik, samverkan runt gemensamma mål.
Skola, omsorg och sjukvård är frukter av politisk samverkan. Media jagar skillnader som all världens murveldjur. Det är det gemensamma som är viktigt och centralt för de som bor och bygger i vårt land.
Fattigdomen är fruktansvärd. Nu ser vi den dagligen. Fattigdom har funnits i alla tider och överallt. Det är en gemensam uppgift att bekämpa den, lokalt, regionalt och globalt. Eja kunde vi förbjuda den. Som Jesus sa; de fattiga har ni alltid ibland er.
