Antikens sofister var i många avseenden mystiker som inte trodde på en bestående sanning. De misstrodde ordens förmåga att säga något om omvärlden, och därför menade de att etiken var något som ständigt skapades i stunden. Det som var rätt igår kan vara fel imorgon. Idag är ”sofisteri” ett skällsord: Konsten att genom snygga ordval nå fram till en felaktig slutsats.
På en punkt hade sofisterna rätt: Rättsmedvetandet är ständigt statt i förändring, och det sker genom ordens påverkan och människornas omedelbara placering i sitt sammanhang, alltså genom lagstiftning och opinionsbildning. Det är en långsam process och ofta går samhällets olika delar i otakt. Det blir skrämmande tydligt när även hovrätten friar den man som tvingat till sig sex med en kvinna trots att hon skrikit ”nej”. Hon flydde därefter lägenheten och lämnade sina saker. Vittnen fann henne i upplösningstillstånd kort därefter.
Mannen menade att han hade trott att kvinnans ”nej” var del i en dominanssexlek, och hovrätten valde att tro honom. I pressmeddelandet skriver de även att mannens redogörelse för förloppet var mer detaljerad än kvinnans. Hennes beteende – flykten, upplösningstillståndet – ges inte lika stor betydelse i domen.
Det sätter fingret på ordens betydelse. Tårar väger lätt på Justitias våg, men också ett tydligt ”nej” kan alltid omförhandlas i sofistens värld.
Därmed är kvinnan rättslös. Hennes ord tas inte på allvar – varken hennes tydlighet i sängen, eller hennes otydlighet i rättssalen. När orden tas ifrån henne återstår hysterin, (ὑστέρα) och hon reduceras, liksom så många kvinnor före henne, från en människa till en livmoder.
Sedan mitten av 1500-talet har Justitia avbildats med ögonbindel. Möjligen ska ögonbindeln stå för ”objektivitet”, men symboliken är svårbegriplig i ett rättsväsende där det talade ordets roll är att strida om tolkningarna kring det skrivna. I det aktuella fallet gör Justitias ögonbindel henne oförmögen att skåda vad som ligger i öppen dager. Istället droppar de bekväma orden som gift i hennes öra – kanske slumrar hon i ett delirium där, bakom tyget? Medan männen friar varandra i hennes namn.
