I en tidigare essä om befrielseteologin nämnde jag att den bl a föddes som en reaktion på den utvecklingsoptimism som florerade i världen under FNs s k andra utvecklingsårtionde under 1960-talet. Utvecklingsoptimismen byggde på tanken att det var möjligt att precis som USA med hjälp av Marshallplanen byggde upp Europa efter kriget nu kunna bygga upp de då s k underutvecklade länder med kraftiga ekonomiska biståndssatsningar.

Befrielseteologerna vände sig, som många ekonomer och statsvetare från Afrika, Asien och Latinamerika, mot denna övertro på ekonomi och handel som motorer för utveckling. Utvecklingsteologi blev befrielseteologi i stället, exemplifierat av den peruanske prästen Gustavo Gutiérrez vid en konferens i Chimbote i Peru 1968 och senare i Cartigny i Schweiz 1969. Efter dessa föreläsningar började den befrielseteologiska reflektionen formuleras och systematiseras i en rad artiklar och böcker av Gutiérrez och flera av befrielseteologins pionjärer där Gutiérrez bok Teología de la Liberación från 1971 blev en milstolpe.

Nyorientering

Denna bok är inte bara som den första i en lång rad befrielseteologiska publikationer utan som den kanske viktigaste i raden. Självklart har mycket förändrats sedan början av 1970-talet, också i den befrielseteologiska reflektionen. Så kom t ex Gutiérrez bok ut i en ny, delvis reviderad upplaga 1988 där det mesta av texten från 1971 finns med men där ett par avsnitt har förändrats. Detta gäller t ex ett litet avsnitt om klasskampen, som har förändrats ganska kraftigt och där klasskampen inte längre nämns. Viktigt är att notera att denna revision gjordes innan murens fall i Tyskland och Sovjetunionens fall ett par år senare.

Den nya upplagan är försedd med en rad kompletterande noter, vilket säger mycket eftersom den som tidigare läst Gutiérrez vet hur viktiga noterna är för honom. Men viktigast av allt är att den nya upplagan försetts med en omfattande introduktion på 50-talet sidor, Mirar lejos (i den engelska utgåvan Expandig the view). I denna introduktion klargör Gutiérrez mycket av det han tar upp i boken samtidigt som den också är en uppdatering av hans teologiska reflektion. Så viktig är denna nya upplaga att jag menar att det är nödvändigt att läsa denna för att förstå hans teologi. Tyvärr har den engelska översättningen vissa brister; bl a har man underlåtit att ta med några av de nya noterna och så framför allt har man till Gutiérrez stora irritation inte tagit med det utdrag ur den peruanske författaren och antropologen José María Arguedas bok Todas las sangres från 1964 som inleder Gutiérrez bok. Detta utdrag saknades också i den engelska utgåvan av den första upplagan.

Självfallet har mycket hänt sedan 1988, men tyvärr har Gutiérrez inte lika koncentrerat i skrift uppdaterat sin teologiska reflektion utan för detta är man hänvisad till senare böcker och publikationer. Introduktionen till den nya utgåvan avslutas med en personlig anekdot som säger mycket om Gutiérrez själv och om hur han ser på den befrielseteologiska reflektionen:

För några år sedan frågade en journalist om jag idag skulle skriva samma bok Teología de la Liberación. Mitt svar bestod i att jag sa till honom att boken i sig skulle förbli densamma trots åren som gått men att jag som en levande människa förändrats och utvecklats genom olika erfarenheter, noteringar som jag gjort, föreläsningar och samtal med människor. När han fortsatte att insistera frågade jag honom om han skulle skriva samma kärleksbrev till sin hustru idag som för 20 år sedan. Han svarade nej, men erkände att hans kärlek bestod… Min bok är ett kärleksbrev till Gud, till Kyrkan och till det folk jag tillhör. Den kärleken består, men den fördjupas och varierar i sina uttryckssätt.

Befrielse

Ordet befrielse är själva nyckeln till förståelsen av befrielseteologin. Påståendet kan tyckas trivialt, men är på sin plats för att vi verkligen ska förstå den befrielseteologiska reflektionen. Så vad betyder då befrielse? Man har med rätta visat på sambandet mellan befrielse och frälsning, men man missförstår det om man tror att befrielseteologerna sätter likhetstecken mellan frälsning och befrielse. Det är inte samma sak, men frälsningen kan inte skiljas från befrielsen. Det sätt på vilket många människor lever, särskilt de fattiga, måste sättas i relation till frälsningen och omvänt måste frälsningen relatera till människors verklighet här i tiden; vi kan inte gömma oss bakom att ”det blir bättre ovan där”.

Gutiérrez talar om tre nivåer eller kanske snarare dimensioner av befrielsen: den sociala och politiska, den mänskliga och den andliga. Den sociala och politiska dimensionen handlar förstås om befrielse från orättfärdiga strukturer som binder människor till fattigdom och förtryck. Men det räcker inte med denna dimension av befrielsen. Det behövs något mer, något som förändrar människan. Den mänskliga dimensionen handlar om befrielse som innebär mänsklig upprättelse som möjliggör att fullt ut utveckla den sin mänskliga potential. Och den andliga dimensionen handlar förstås slutgiltigt om befrielse från synden. Denna befrielse attackerar själva grunden för slaveriet, skriver Gutiérrez och fortsätter:
Den teologiska analysen, inte den sociala eller den filosofiska, får oss att slå fast att endast befrielsen från synden slår mot själva källan till social orättvisa och mänskligt förtryck och försonar oss med både Gud och varandra. Ur trons intelligens perspektiv är det denna dimension som utgör navet för en global befrielseprocess.

Jesus och den blindfödde mannen

Hur ska man då förstå denna befrielseprocess? En nyckeltext som kan hjälpa oss att förstå vad det handlar om och som Gutiérrez gärna hänvisar till är berättelsen om den blindfödde mannen i Johannesevangeliets nionde kapitel. Där möter vi alla tre dimensionerna av den integrerade befrielsen som i mångt och mycket kan sägas karakterisera Gutiérrez befrielseteologiska reflektion. I början av kapitlet möter vi den blindfödde mannen och lärjungarnas fråga ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” (v 2) Jesus avvisar kraftigt den frågan, vilket kan vara värt att återkomma till vid ett senare tillfälle och går till handling istället. Han botar den blindfödde mannen från att vara blind (v 6-7). Man skulle kunna säga att detta är mannens sociala och politiska befrielse. Han är nu inte längre hänvisad till att tigga för sin försörjning.
Senare möter vi på nytt mannen vid två tillfällen i samtal (som vi rentav skulle kunna kalla häftigt) med några av de judiska ledarna där han utmanar dem (v 13-34). Och han blir t o m något som skulle kunna liknas vid en lärjunge som vittnar om Jesus: ”Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” (v 27) Detta är mannens mänskliga befrielse. Från att ha varit en människa i marginalen har han nu kommit ut ur anonymiteten och blivit upprättad som människa.

Och slutligen får mannen möta Jesus en andra gång. Nu får han en möjlighet att få veta mer om vem den som botat honom är. Detta slutar med att han kommer till tro på Jesus (v35-38). Och detta är förstås den andliga befrielsen.

Dessa tre dimensioner av befrielsen hänger samman. Det finns ingen kronologisk ordning efter vilken man kan gå, den ena dimension är inte viktigare än den andra. Den andra dimensionen, den mänskliga befrielsen, är Gutiérrez eget speciella bidrag. Den föddes enligt honom själv när han läste om de nya psykologiska landvinningarna på 1950-talet med psykoanalysen och Sigmund Freud som han skrev en uppsats om. Enligt Gutiérrez gör den andra dimensionen att man undviker att betona antingen den politiska eller den andliga befrielsen. Den mänskliga befrielsen ska inte betraktas som en syntes av den sociala och andliga befrielsen ”utan innebär ett gångjärn mellan de båda” . Hans sammanfattning i en betraktelse över Joh 9 beskriver väldigt bra vad det handlar om:
Den blindfödde mannen och de runt omkring honom befrias från idén om en straffande Gud. Han själv befrias från blindhet. Han växer som människa och får slutligen ta emot nåden. Att reducera den befrielse som Jesus erbjuder till endast en av dessa dimensioner innebär att stympa eller utarma den. Ingenting undkommer hans kärlek.

Jesus och kvinnan med blödningar

En liknande text, som jag gärna lyfter fram, är berättelsen i Markusevangeliets femte kapitel (v 24b-34) om hur Jesus möter en kvinna med blödningar och botar henne. Men det handlar inte bara om det fysiska botandet. Så här skriver Gutiérrez i en annan betraktelse:

Marginaliserad eftersom hon är kvinna, sjuk och fattig närmar hon sig Jesus. Hon vågar inte säga något. Men inom sig tror hon att det kanske räcker med att röra vid hans kläder för att bli frisk. Och nästan utan att han märker det försöker hon stjäla ett under (v 27-28). Hennes försök gav utdelning. Hon rör vid Jesus och återfår sin hälsa. Men relationen med Herren är alltid personlig och dialogen kompletterar innebörden av det som skett.
Jesus […] ger kvinnan möjligheten att stiga ut ur anonymiteten som hon var förvisad till genom marginaliseringen och det förakt som hon led av. Han pekar inte ut henne i massan utan det är hon själv som ger sig till känna och hon talar ”rädd och darrande”. Men upprättad och med värdighet ”talade hon om hur det var” (v 33). Herren värdesätter hennes tro och mod: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid!” (v 34). Underförstått: ”Du har gjort detta med det förtroende som du har gett mig. Ta nu emot min frid.” Han ger henne kroppslig hälsa, dvs hon blir botad från sin sjukdom, men också social eftersom hon lämna sin marginalisering. Att tro betyder att ha liv.
Också här ser vi hur de tre dimensionerna av befrielse samverkar.

”Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna”

Så blir befrielse det bärande motivet för befrielseteologerna och en nyckel för deras förståelse av Bibeln och kyrkans uppgift. En del hämtar sin inspiration i Exodus-berättelsen om Israels folks uttåg ur Egypten, som dock är nedtonad i Gutiérrez teologiska reflektion. För honom och många andra befrielseteologer är i stället utgångspunkten Jesu predikan i Nasarets synagoga, när Jesus läser ur profeten Jesaja och applicerar profetorden på sig själv:

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” (Luk 4:18-21)

Olle Kristenson