Girighet är en dödssynd. Många människor faller för drömmar om silver och gator av guld.

Vi älskar att bli lurade

Ann-Cathrin Jarl

Girighet är en dödssynd. Många människor faller för drömmar om silver och gator av guld. Historier om tillväxtens möjligheter lockar. En man lyckades lura människor att investera i hans häftiga utsikter om tillväxt på kapital. Nu sitter dom där med skammen och sina förlorade pengar och skrapar ihop till räntor på hus som dom har belånat upp över taknocken.

För den mannen som lovade runt och höll tunt var ju kristen och trovärdig. T o m frikyrklig och därmed oförmögen att luras.

Vi människor älskar att blir lurade. Vanliga människor satsar miljarder på spel och dobbel. En del spel bedrivs av Svenska Spel men allt större summor spelas bort i andra spelformer, både svenska och internationella. Det säkraste sättet att vinna på är förstås att spara pengarna som går till spel och sätta in dom på banken.

Respekten för bankväsendet är otroligt obegriplig. Banken är inte till för kundernas skull utan för sin egen skull. För att tjäna pengar på spararnas pengar eller på låntagarnas pengar eller på sin egen förvaltning av kundernas pengar.

Människor blir inte mer trovärdiga för att dom har kostym eller är religiösa.

Ocker är en numer accepterad form av utlåning av pengar utan särskild kreditprövning. Det finns en lagstiftning mot ocker men den tillämpas inte. Skräckhistorierna om hur folk inte fattat vilka lånevillkor dom blir offer för på små lån gör förstås att man undrar vad lagen är till för. Människor måste skyddas mot ocker. Men eftersom det är OK för t.ex. SJ att ta en 150%-ig avgift på biljetter som köps ombord på tåget mellan Uppsala och Stockholm så förstärks intrycket att ocker är tillåtet. En resenär fick betala 340 kronor på tåget från Arlanda till Stockholm. Hon hade fel biljett nämligen och var på fel perrong och hade dessutom inte varit i Sverige på flera år.

Hur skall/kan lagen skydda människor som inte förstår när dom blir lurade.

När landets fyra största banker delar ut 46 miljarder kronor reagerar tom ekonomisidorna i våra blad. Räntorna som bankerna betalar till sina sparare borde förhålla sig på något sätt till till vinsten och till utdelningen ägarna. Hur mycket kan man höja räntorna till vanliga sparare för dom pengarna. Spararna borde få rimlig ränta på sina sparpengar och öka motivationen för vanliga människor att förvalta sina pengar i relativt transparenta system.

Nivåerna på förväntad vinst på insatt kapital står inte i någon relation till rim och reson – folk tror att det finns utrymme för fantastiska avkastningar. Det gör det inte. Alla tjänar på skäliga och begripliga regler. Dom finansiella instrumenten har namn och funktioner som är obegripliga för nästan alla utom dom som sysslar med kapital förvaltning på heltid. Och dom som systematiskt lurar folk. Kapitalismen uppfyller alla förväntningar på bedrägeri och lurendrejeri. Särskilt bra är det när man avskedar anställda för då går aktierna upp. Den finansiella världen är absurd och totalt ointresserad av vanliga människors behov av arbete och möjlighet att försörja sig. Som alltid är det dom längst ner i hierarkin som inte får arbete, mat, kläder, hus och hem, vatten, utbildning och sjukvård.

Därför måste regelsystemet bevakas och utvecklas hela tiden. Marknaden bevakar sina och staten måste bevaka medborgarnas intressen.

Kommentarsfältet är stängt.