Kan en som tillhör kyrkans ledning vara diskriminerad och oliktänkande? Dag Sandahls självpåtagna martyrroll är inte klädsam, skriver Bengt Olof Dike i en debattartikel. Exkluderad, utfrusen, i marginalen – oliktänkande och diskriminerad av den kyrka, i vars ledning han sitter? Så beskriver sig ofta och med varierande texter Dag Sandahl, en inte helt obekant högkyrklig präst, som nyligen pensionerades från sin komministertjänst på norra Öland och flyttade hem till Moheda.

Självpåtagen martyrroll klär illa på Sandahl

Bengt-Olof-Dike-150x171Kan en som tillhör kyrkans ledning vara diskriminerad och oliktänkande? Dag Sandahls självpåtagna martyrroll är inte klädsam, skriver Bengt Olof Dike i en debattartikel.

Exkluderad, utfrusen, i marginalen – oliktänkande och diskriminerad av den kyrka, i vars ledning han sitter?

Så beskriver sig ofta och med varierande texter Dag Sandahl, en inte helt obekant högkyrklig präst, som nyligen pensionerades från sin komministertjänst på norra Öland och flyttade hem till Moheda. Men han fortsätter förstås att tala och skriva om sig, är oerhört produktiv på sin blogg, ”Bloggardag”, där texterna avlöser varandra dag efter dag och där biskopar, förtroendevalda och andra kyrkliga företrädare och debattörer – inte minst Dagens Seglora – får sina fiskar varma. Särskilt i skottgluggen tycks ärkebiskoparna vara: både den nuvarande och tidigare, K-G Hammar, samt den kommande, Antje Jackelén, sätts ofta såväl i skottgluggen som vid skampålen. De mjuka och försonande orden om dem och deras teologi är få. Kyrkan går åt fel håll och inte alls dit Sandahl pekar. Ingen ljusning i sikte, bara mörker, elände och långsam förtvining.

I botten på den förvisso intellektuellt begåvade och välutbildade komministerns texter ligger givetvis det mer än fem decennier gamla beslutet av Svenska kyrkan att öppna prästämbetet för kvinnor. Det har Dag Sandahl aldrig försonat sig med; han fick ju inte bli biskop eller kyrkoherde. Mänskligt sett kan man kanske förstå hans bitterhet över detta. Dock inser han förstås själv att beslutet är oåterkalleligt.

Men det mest återkommande temat på hans blogg är kyrkans påstådda utfrysning och diskriminering av honom och den nu alltmer krympande skaran av hans teologiska meningsfränder,som i bloggens kommentatorsfält troget, lojalt och nästintill servilt backar upp honom. Jag har under en längre tid noggrant och nästan dagligen studerat texterna, ofta själv polemiserat mot Sandahl – inte minst i den ovannämnda frågan, vilken faktiskt tarvar en närmare granskning. Ty något stämmer inte i Sandahls återkommande tema.

Den 29 januari i år hade hans bloggtext rubriken ”Oliktänkande”.Temat återupprepades en vecka senare (5 februari) men då med överskriften ”Diskriminerad”. Jag invände starkt emot de värdeladdade orden och utgick ifrån det ovedersägliga faktum, att Sandahl faktiskt själv tillhör Svenska kyrkans högsta beslutande organ, har tidigare också tillhört kyrkostyrelsen, sitter också med i stiftsfullmäktige, är prästvigd och har inga – veterligt –som helst planer på att lämna den kyrka, vilken han ständigt utsätter för ovannämnda kritik. Med ordet oliktänkande menas ju enligt Nationalencyklopedin den som står i opposition mot sitt lands (diktatur)regim, är förföljd, trakasserad, sitter i fängelse eller husarrest eller vad det nu kan röra sig om för repressalier. Ungefär detsamma, fast i mildare betydelse, gäller ju betydelsen av ordet diskriminerad.

Kan alltså Svenska kyrkan i sin högsta ledning ha någon som är diskriminerad av samma kyrka? Kan en oliktänkande vara en del av regimen (kyrkans topp)? Har kyrkomötes- och stiftsfullmäktigeledamoten Dag Sandahl inte samma rättigheter som de andra ledamöterna i beslutsorganen? Är han försedd med inskränkningar i sin prästerliga gärning, vad gäller exempelvis dop, bröllop, begravningar?

Och har Svenska kyrkan någon gång hotat honom med utfrysning, avkragning och uteslutning från tillhörigheten?

Ungefär de frågorna ställde jag på kommentatorsfältet med bland annat påföljden att hans trogna meningsfränder om inte gick i taket så åtminstone till sin respektive dator och där kastade sig över mig. Jag har tidigare kallat dem ”Dags doakör”, den som alltid härmar och in stämmer i sin jordiske förebilds åsikter och – förvånansvärt nog, måste sägas – mycket sällan ifrågasätter texterna.

Här några exempel på uppbackningen från doakören till Sandahls inlägg ”Oliktänkande” den 29/1:

Signaturen Ursus: -Sakligt, enkelt och sant på ett självklart sätt. Dagbloggen när den är som allra bäst.

Nils Johannes: -Ni är en av de få som Gud har skänkt kunskaper utöver det vanliga.

Stefan: -Heja Dag. Du drar ner brallorna på hela etablissemanget.

Präst från Skara stift: -Snart står alla stiften i vår kyrka på ruinens brant därför att de har svikit båda sina en gång givna löften och även Herren. Ruinen består snart av bara kvinnliga präster.

Exemplen kan mångfaldigas. Till Bloggardags heder skall noteras, att han lät mig hållas på kommentatorsfältet, intill dess jag konstaterade att det är han – och ingen annan – som vill framstå som oliktänkande och diskriminerad, att han vill vara iklädd martyrrollen och att han tydligen dirigerar den till synes okritiska doakören med samma skicklighet, som en gång demondirigenten Herbert von Karajan ledde Berlinfilharmonikerna.
Det finns också en annan likhet mellan dem: von Karajan ville nämligen heller inte ha kvinnor i sin orkester.

Efter dessa påpekanden och konstaterandet att Dag Sandahl varken är oliktänkande eller diskriminerad, tog bloggaren fram rödpennan och strök det aktuella avsnittet, vilket alltså förblev opublicerat. Jag kan delvis förstå honom, även om jag är stark motståndare till censur och refusering av texter som berättar sanningen.

Bengt Olof Dike
Kyrkomötesledamot 1989-1995, nu församlingsengagerad

10 kommentarer på “Självpåtagen martyrroll klär illa på Sandahl

  1. Bo Rydén skriver:

    Alla skribenter tycks ha sina doakörer, men vad har det med saken att göra?

  2. Jan Erik Amilén skriver:

    Nja, NE eller inte…

    Jag antar att Sverigedekokraterna anses (och anser sig själva) oliktänkande. Är det inte rimligt?
    Och att de är ”diskriminerade” i och med att det inte förhandlas med SD, vare sig från vänster eller höger. Troligen kan alla andra partier peka på överläggningar i akt och mening att finna gemensamma kompromisser.

    Och ändå är SD invalda i riksdagen, sitter med i riksdagens utskott, har ett betydande folkligt mandat och en demokratisk legitimitet.

    Jag tror nog jämförelsen är relevant!

    Om sen ordens grundbetydelse är en annan, det kan språkvetare tvista om.

  3. Bengt Olof Dike skriver:

    Tack Iréne för betyget! Jag gör så gott jag kan – även när jag ibland skriver på Din blogg…

    BENGT OLOF DIKE

  4. Sven Andersson skriver:

    Dike står för den partipolitiska ”kyrkan”.
    Han lär inte förstå synpunkterna i den världs
    vida kristenhetens majoritet. Visst är Dag och alla andra, som inte accepterar sv.kyr- kans beslut om kvinnl.präster och likakönade äktenskap etc., utfrysta och betraktade som
    ”oliktänkande” i Sverige men sanna kristna i
    övriga kristenheten. Dock svarar han för sig
    själv bäst.

  5. Andreas Holmberg skriver:

    ”…klär Sandahl illa”, borde rubriken ha slutat. Om vi ska tala god svenska.

    Visst kan man vara mer marterad och åsidosatt än Dag Sandahl med meningsfränder. Men en person som verkligen tillhör etabilssemanget och som otroligt nog uppträtt under politisk partibeteckning i en ideell organisations beslutande organ och därmed berett vägen också för Sverigedemokrater att göra sammalunda – bäggedera en skandal av internatinella dimensioner, naturligtvis – är kanske inte rätta mannen att bedöma och värdera Dag Sandahls utanförskap.

    F.ö. var det väl en himmelens skickelse att det inte var fler än Iréne som kände sej manade att tilldela din insändare högsta betyg, Bengt Olof! Vilken rasande skojig doakör det annars kunde ha blivit! (Du kanske skulle ha tackat oss andra istället för Iréne?).

  6. Olof Olsson skriver:

    Bengt Olof , din fixering vid att komma åt Dag Sandahl måste vara väldigt stark då du använder detta forum för att komma åt honom. Tror du de kommer publicera inlägg av dig som inte stämmer med deras agenda? Vill du vara en nyttig idiot? Jag har också kritik mot Sandahl, men för mig är det inte en sjuk fixering.

    Jesus kommer inte tillbaka, inte detta år!

  7. Bengt Olof Dike skriver:

    Vad menar egentligen Andreas Holmberg med sina påstående, att det är skandal att ställa upp under partibeteckning i kyrkliga val och att detta – så skriver han ju – öppnat porten för Sverigedemokraterna?
    Det är ju häpnadsväckande slutsatser, som saknar varje uns av realism. Har då också Socialdemokraterna och Centerpartiet i fjolårets kyrkoval (de ställde ju upp) krattat vägen för SD?
    Uppenbarligen är påpekandet att Sandahl med sin långa sejour i kyrkans ledning inte är diskriminerad eller oliktänkande i dessa ords verkliga innebörd en öm tå för Holmberg.
    Sedan begriper han väl att jag inte själv har betygsatt mig. Jag tänker ej heller betygsätta Holmberg. Men hade det varit min uppgift skulle omdömet i varje fall inte ha blivit MVG.
    Olof Olsson informeras härmed om att jag själv väljer fora för mina artiklar. Och det är respektive forums ansvarige utgivare, som därefter fattar beslutet huruvida publicering eller inte skall ske.

  8. Ann-Katrin Roth skriver:

    Men, Bengt Olof Dike, kan verkligen inte en medlem av en styrelse eller organisation vara diskriminerad eller ses som oliktänkande om verkligheten ser ut som så att de som inte har samma åsikt som dem med största makten och största inflytandet blir, i effekt, marginaliserade? Alla tolkningear behöver inte gå bokstavligen efter vad nån nationalencyklopedia säger. Jag kan tänka på många exempel där medlemmar av grupp behändigt marginaliseras/diskrimineras för att de annorlunda åsikt eller tom tillhör ”fel” folkgrupp.

    Som utomstående kan jag bara säga att såsom ledningen inom Svenska Kyrkan ofta har betett sig i utfall mot individer och tom land, fattas det absolut skarp kritik. När den så kommer blir det faktiskt tacksam läsning. :) My bad! Men – med detta kommer en inre varning, att inte göra min oväns ovän automatiskt till vän. Jag har ju inte samma åsikter som Sandahl, eller någon, om allt, långt ifrån. Jag är t.ex. för kvinnliga präster och rabbiner. Inte nån doa-kör här inte. Men jag gillar hans blogg ändå.

  9. Bengt Olof Dike skriver:

    Ann-Katrin Roth,

    -Vilka ser Dag Sandahl som diskriminerad, oliktänkande och diskriminerad? Jo, det är han själv som vill framstå som sådan. Alltså som en martyr, vilket han inte är: han är prästvigd i Svenska kyrkan med alla de rättigheter och skyldigheter som följer med vigningslöftena och KO-reglerna. I motsats till nästan alla övriga ämbetsbärare tillhör han, som betonats, ledningen för Svenska kyrkan och har genom åren haft en rad uppdrag i centrala instanser, flitigt gjort sin stämma och penna hörd, alltid varit med, där ”något händer”, dvs i Svenska kyrkans beslutscentrum.

    Den som är motståndare till kvinnliga präster är naturligtvis á priori varken det ena eller det andra av de ovannämnda beskrivningarna. Kyrkomötet, som Dag har tillhört under cirka tre decennier i en följd – med undantag av en period under 1990-talet av skäl, som jag här ej vill gå in på – fattar årligen ett stort antal beslut under votering. Men inte hävdar minoritetens företrädare vid dessa beslut att de är diskriminerade och oliktänkande.

    Märk väl också att beslutet om att öppna prästämbetet för kvinnor togs för mer än fem decennier sedan, alltså långt innan Dag kom in i kyrkomötet. Han valde ändock att ställa upp och bli invald i ledningen för den kyrka, som han nu påstår diskriminerar honom.
    Något stämmer alltså inte i hans självpresentation.

    BENGT OLOF DIKE