Sverigedemokraterna får inte äga verklighetsbeskrivningen av det mångreligiösa samhället. Ett rasistiskt sätt att se på tillvaron har ingen framtid. Det är det många som vet och det ligger en utmaning i att kunna beskriva och ”leva” mångfald som en tillgång. Lyckas inte denna uppgift kan det var svårt att komma igen och bryta en nedåtgående spiral av rädsla och fördomar. Beskrivningen av verkligheten måste vinnas.
Det är viktigt att Svenska kyrkan är med och skriver berättelsen om verkligheten. Svenska kyrkan kan spela en viktig roll både i att ”leva” mångfald och framhålla det mångreligiösa samhället som en positiv kraft. I Malmö tar nu kyrkoherden Anders Ekhem detta på allvar. Ekhem vill se det mångreligiösa samhället som en tillgång istället för ett problem. Religionen är en viktig del i samhällsbyggandet eftersom den har förmågan att vara gränsöverskridande och föra samman människor. Människor av olika tro ska tas i anspråk för att forma ett hållbart samhälle.
Det avgörande för ett samhälle är om det kan hålla ihop och om människor kan relatera till varandra. Utan tvekan har religionen en stark social funktion. Den är ett socialt kitt. När den fungerar som bäst möts människor i andliga världen oberoende av klass, kön eller etnicitet. Andliga värden som kan få positiva konsekvenser på olika sätt för samhället.
Heligheten i tillvaron, värnandet av skapelsen och människans unika värde, religionens förmåga att stå för hopp och goda framtidsvisioner, förlåtelsen som relationsskapande möjlighet, gästvänligheten, värnandet om det minsta och erkännandet av människans behov av varandra och något utanför henne själv är andliga värden som är angelägna för hela samhället. Det är värden med samhällspotential som kan bygga broar mellan människor och ge ny glädje och energi in i samhällskroppen.
Det är dags att framhävda den inneboende konstruktiva kraft som kan finnas i religionen, i det mångreligiösa. Kristendomen, judendomen och islam kan inte längre förpassas in i någon slags samhällelig skugga. Religionen behöver bli myndigförklarad. Att den inte räknas med som en positiv kraft och som en nödvändig samtalspartner i det viktiga samtalet kring hur ett samhälle mår, beror självklart på den sekulariseringsprocess som gått genom Europa och särskilt i Skandinavien. Den religiösa identiteten har försvagats och mindre och mindre har religioner kommit att bli meningsskapande för människor. Biskop Antje Jackelén talar om en beröringsskräck inför religion.
I takt med att flera religioner nu finns representerade i europeiska länder har också slumrande minnen av till exempel det kristna arvet vaknat till liv. Medvetenheten har ökat om religionens betydelse och närvaro. Att stå utan religion i ett mångreligiöst samhälle kan plötsligt te sig som något avvikande. Att nu träda fram och framhålla religionen som en självklar del av samhället, något att räkna med, öppnar upp för spännande framtidsperspektiv. Förhoppningen att det är fullt möjligt att leva tillsammans, lära av varandra, ge och ta.
Att arbeta tillsammans med människor av annan tro för ett bättre samhälle, måste dock innebära att inte blunda för den skillnad som finns i maktförhållandet. För trovärdighetens skull, inför andra trosutövare, måste Svenska kyrkan också finnas med och ta ställning politiskt när det gäller frågor som segregation, rasism och ekonomisk ojämlikhet. Att stå upp för varandra för att minska klyftorna i samhället måste vara en självklarhet.
