Franska Nationella Frontens Marine Le Pen, dotter och politisk arvtagare till Jean-Marie Le Pen, och nederländska Frihetspartiets (PVV) Geert Wilders har en plan inför EU-valet 2014: att forma en rasisternas och extremnationalisternas allians, en partigrupp av likasinnade partier från hela EU. Än så länge går det sådär. Dansk folkeparti har inga problem att samarbeta med Frihetspartiet. Däremot säger man bestämt nej till Nationella Fronten med hänvisning till partiets djupa antisemitiska rötter, något som försätter Sverigedemokraterna i en besvärlig sits. Dansk folkeparti hotar nämligen med att bryta banden om SD säger ja till Nationella Frontens invit.
Dansk folkepartis varningar har uppenbarligen gjort SD:s partisekreterare Björn Söder väldigt försiktig med att ta ställning för en allians med Front National. I en intervju förra veckan talade han om att ”sondera terrängen” och behovet av att ”lära känna” partier som Nationella Fronten. Ändå borde kunskapen vara god. Kontakterna mellan Sd och Nationella Fronten har varit många och nära genom åren. I samband med det franska presidentvalet 2002 skrev Björn Söder den här reseskildringen på sin blogg:
”En svensk Volvo V70 rullar in mot Paris. Vid varje viadukt möts vi av affischer med ’Le Pen Président’ och Front Nationals partiledare Jean-Marie Le Pen som blickar ner och hälsar oss välkomna. I bilen är vi fem representanter från Sverigedemokraterna[…] Hela gatan fungerar som samlingsplats åt Frontens sympatisörer. Tiotusentals flaggor och plakat delas ut. Bland de första går ungdomsförbundet, FNJ, tillsammans med de många utländska gästerna, däribland vi sverigedemokrater. Vi har med oss ett par svenska flaggor för att visa att svenska folket stöder Le Pen[…] Man fullkomligt rycks med av stämningen, och känslan av att stå bland hundratusen patrioter är obeskrivlig.”
Den som blickade ner och välkomnade Björn Söder och hans vänner där i Volvon var vid det laget sedan två år avstängd från EU-parlamentet efter att fysiskt ha attackerat den socialistiska kandidaten Annette Peulvast-Bergeal. Antisemitiska och andra rasistiska uttalanden av Le Pen var vid det laget vardagsmat. 1998 hade en tysk domstol funnit Le Pen skyldig till att ha förringat Förintelsen, något som inte hindrade honom från att fortsätta sin retorik. Fransk domstol har senare vid flera tillfällen dömt Jean-Marie Le Pen för vad vi skulle kalla hets mot folkgrupp.
Nu har dottern Marine tagit över ledarposten och liksom sin svenske partiledarkollega putsar hon på fasaden, men det behövs inte mycket för att den ska krackelera. När de flesta i Frankrike jublade över att fyra fransmän som i tre år hållits som gisslan av Al Qaida i Niger släpptes i slutet av oktober fick Marine Le Pen istället rynkor i pannan: Varför hade de frisläppta så långa skägg? Varför hade de så konstiga kläder? Varför hade en av dem en sjal på huvudet? Hon uttryckte sin chock över hur de såg ut. Kunde de i hemlighet ha gått över till islam, var de nu ett hot? Nationella Frontens nya ledare krävde att de frisläppta skulle ”förklara sig”. Det var hennes första reaktion. Så mycket var det med den fasaden. Läs gärna filosofen Bernard-Henri Lévys dräpande betraktelse över händelsen.
Sverigedemokraterna och Nationella Fronten ter sig som det perfekta paret i den rasistiska och extremnationalistiska alliansen.
